Krönika: Fisk, fågel eller biff?
Vad som står på den valencianska menyn i år är det ingen som riktigt vet. Med i det närmaste noll aktivitet på transfermarknaden, en hel del frågetecken i truppen samt en ung och i toppfotboll orutinerad tränare vid rodret, ja, vad har vi då att förvänta oss av Valencia Club de Fútbol säsongen 08-09?
Det sägs att historien upprepar sig och Los Ché verkar inte göra något undantag i denna sägen. Det känns som igår nästan då man värvade Quique Sánchez Flores från Getafe. En ung och framgångsrik tränare som med bravur och succé under debutåret i La Liga klarat kvar en nykomling. Känns det igen? Jo, för precis samma bedrift har Unai Emery stått för med klubben han tränade förra säsongen, Almería. Men den historien kan de flesta anhängare av Valencia vid det här laget. Vad man kan tycka vara märkligt dock är Valencias oförmåga att lära av det förgångna. Må hända kan nu Emery vara en blivande succé men vi minns också att Quique inte förmådde göra Valencia till några vinnare. Han hade inte rutinen eller erfarenheten av att leda ett topplag. I all ära en duktig tränare men ingen spets för att leda ett lag som vill slåss om ligaguld och inte minst troféer i Europa. Min farhåga är att när vi summerar Emerys karriär i klubben, om några månader eller förhoppningsvis om något/några år, så kommer den summeringen att likna Quiques.
I min värld hade det optimala varit att satsa på en rutinerad tränare. En tränare med respekt och dignitet i fotbollsvärlden. Det tyckte jag man skulle göra även efter Quique fick foten. Istället för Lippi eller Capello blev det Koeman. Usch, bara att skriva namnet svider.
För i tider då ett lag står och väger mellan renässans och flopp krävs det rutin och trygghet. Inte bara på planen utan även på ledarbänken. Kanske, som sagt, kommer Emery bli ett riktigt succédrag och kanske blir det flopp. Jag hoppas innerligt på det första. Jag hoppas också att Emery kommer våga stå på sig med sina idéer och inte börja bli osäker och ändra runt, byta och skifta så som Koeman gjorde när hans idéer inte fick någon effekt.
Rutin på spelarsidan finns det dock gott om i Valencia och det tror jag inte alls kommer att vara någon nackdel i år. Det är ett tufft läge som klubben står inför, en pressad situation för många som har kniven på sin strupe. Inte minst Emery som kommit till klubben och MÅSTE lyckas för att få behålla jobbet. Styrelsen har visat dåligt med tålamod de senaste åren (även om man råkar byta styrelse var och varannan månad). Även en del av de äldre spelarna behöver visa att man fortfarande håller. Albelda, Miguel, Vicente, Morientes, Angulo, Edu, Moretti och kanske även Joaquín. För samtliga gäller i det närmaste ”Upp till bevis!”. Några röner dock mer förtroende än vissa.
Vad kan vi förvänta oss?
Tävlingssäsongen började i stil hemma på Mestalla mot Real Madrid. Det började även rätt bra på Santiago Bernabéu. Men sedan hände något. Valencia föll ihop som ett korthus trots att motståndet saknade två man på planen. Bra spel och till synes ett stort lyft på laget jämfört med förra säsongen, men torsken på Bernabéu oroar trots allt och gör det hela som dolt i en dunkel dimma. Kanske var det ett drag av Emery för att mörka formen?
Skämt åsido, det finns uppenbarligen många och starka kvalitéer i dagens trupp. Vicente har i inledningen visat att han i år på allvar vill vara med och utmana om en plats på vänsterkanten. Känns som evigheter sedan vi fick se honom som ordinarie. Juan Mata visar dock att den platsen inte kommer bli lätt att ta. David Silva går mot en ny vår trots att det är hösten som nalkas och Villa ser på nytt tänd ut. Nu även med ett nytt kontrakt på fickan. I försvaret är det bara till att hoppas på att Raúl Albiol och Marchena hittar samarbetet och att vi får det högklassiga mittlås som vi har på pappret. Det vill säga två av Spaniens tre bästa mittbackar. Europamästarnas två bästa mittbackar. Det säger inte lite det. Men pappret är en sak, prestationen på planen en annan. Om då även Timo hittar fantomformen i målet så kan detta bära riktigt långt i år.
Men, jag tror tyvärr inte att det kommer räcka till en plats i Champions League. Det känns som det fattas ett snäpp i truppen för att kunna nå det målet. Men jag är i alla fall övertygad om att vi kommer vara med däromkring och slåss om platsen. Bredden finns, rutinen finns, ungdomen och entusiasmen finns också men allt skall falla på plats också. Sikte på förnyad plats i UEFA-cupen är ett rimligt mål att sätta. Allt annat vore ett nytt fiasko, men något sådant kommer det inte att bli tal om. Biff blir med andra ord svaret på menyfrågan.
