Året som gått
Dags för års-summering.
År 2008 går mot sitt slut och det har varit ett bra år för Sevilla. Året började på ett lovande sätt, och det kommer att avslutas med Sevilla på 2.a plats i La Liga, före bland annat Real Madrid.
Året började med Copa Del Rey-match mot lågdivisionslaget CD Denia. Sevilla slog ut Denia efter sammanlagt 5-4, Kanoute avgjorde med en straff på övertid.
Några dagar senare var det dags för El Derbi. Tränare Jimenez första derbi som tränare, och vilken match det skulle bli. Åtminstone sett med Sevillaögon.
Sevilla krossade de grönvita med 3-0 efter att ha spelat ut Betis fullständigt.
Samuel Öjring skrev såhär i sin matchrapport: ”Som matchen utvecklade sig kommer vi Sevillistas sent eller aldrig glömma den här kvällen och jag tror att det var fler än jag som kände att Antonio Puertas ande vilade över Ramón Sánchez Pizjuan ikväll”.
Och visst vilade Antonios ande över Sevilla, det gör den fortfarande och för alltid.
Andra segerorganisatörer var Fabiano och Alves som hade stor lekstuga i denna matchen.
Det tuffa schemat fortsatte med match i cupen mot Barcelona, en match som slutade 1-1. Vid detta laget hade Kanoute, Keita och Koné åkt iväg för att spela Afrikanska Mästerskapen. Och som de saknades, särskilt Kanoute.
Mer händelser i Januari: Sevilla förlorade två raka bortamatcher, först mot Bilbao, sedan mot Getafe. Stiff blev en del av redaktionen och Pukki blev klar för Sevilla. Sevilla hann dessutom med att besegra Osasuna, samtidigt som Kanoute och Keita åkte ur Afrikanska tidigt med sitt Mali.
Keita hade kämpat sig rätt in i de flesta Sevillistas hjärtan med sitt ihärdiga löpande, sitt tunga skott och sin extrema vinnarskalle. Capel hade fått sitt genombrott och Fabiano öste in mål.
Flera spelare gjorde kanoninsatser, men defensiven fungerade inte alls.
Februari började på ett positivt sett då Sevilla tog en sällsynt bortaseger. Segern kom mot bottenlaget Recreativo och var en mycket skön sådan. I Februari kom det fram nyheter som sade att Jose Mourinho var på väg till Sevilla i Januari, men Portugisen ville ha på tok för hög lön och Sevilla drog tillbaka sitt intresse.
Sevilla tog säsongens största seger i Februari då man krossade Zaragoza med 5-0. Kerzhakov lämnade klubben och skrev ett känslosamt avskedsbrev till fansen. Sevillaredaktionens förra redaktör Lars Wahlström fixade ihop en av SvenskaFans allra snyggaste designer.
Mars var en tung månad för Sevilla. Det var i denna månaden den stora chansen att nå fjärdeplatsen försvann när man förlorade mot Deportivo, Real Madrid och framförallt Atletico Madrid på hemmaplan efter att Maresca blivit utivsad på ett ytterst korkat sett.
I Mars åkte Sevilla dessutom ur Champions League efter att Fenerbahce slagit ut oss efter straffar. Dani Alves var en av straffsumparna den gången.
Sevilla kämpade vidare i April med sin fina offensiv men otroligt bristande defensiv.
Man besegrade Villarreal och Mallorca innan årets största förlust kom. Det var inte mot Barcelona, inte mot Real Madrid eller något av de andra topplagen.
Det var mot årets överaskning, Almeria.
Själv var jag på plats för att bevittna debaclet. Almeria hade läst sönder Sevilla och krossade hemmalaget.
Men Sevilla reste sig efter detta och förlorade inte en match igen förrän hemmamatchen mot Malaga i September. Sättet Sevilla avslutade ligan på var mycket imponerande.
0-0 mot Murcia, 2-0 mot Valladolid, 3-0 mot Racing, 2-0 mot Betis och slutligen 4-1 mot Bilbao vilket gjorde att Sevilla slutade säsongen på 5.e plats.
Vi var många som tyckte att Sevilla gjorde en mycket svag säsong, och trots detta kom laget på 5.e plats. Det ska dessutom tilläggas att man hade lika många poäng som 4.an Atletico.
Sevilla hade nu något att bygga på även om man under sommaren skulle komma att tappa flera tongivande spelare.
Säsongen hann knappt ta slut innan jag fick vara med om något av det största jag hittills varit med om i mitt liv. Tack vare vår vän Paco blev jag inbjuden att delta i Sevillas egna radioprogram. Otroligt stort och väldigt overkligt. Tack för det Paco, kommer aldrig glömma det.
Transferfönstert hann knappt öppna innan det började hända grejer rejält. Alves och Keita försvann till Barca, samtidigt som Sevilla värvade fler spelare än de gjort på många år. Jimenez och Monchi hade bestämt sig, defensiven skulle stabiliseras. Man värvade flera defensivt skickliga spelare, Squillaci, Navarro, Konko och Duscher har under säsongen gjort sitt jobb och varit en stor anledning till att Sevilla nu är ett av de bästa lagen i Spanien förvarsmässigt.
Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på Sergio Ramos agerande i sommarens EM. Tröjan han har på sig under sin matchtröja när han spelar VM-final är väldigt speciell och ni vet varför. Där står: Siempre con Nosotros och visar en bild på Antonio Puerta.
Under obeskrivligt stor lycka tar Ramos sig tid att hylla sin bortgångne vän, och på det sättet vann han tillbaka många Sevillistas hjärtan. Definitivt mitt i alla fall.
Sevilla briljerade under försäsongen och vann i stort sett alla matcher man spelade.
Sedan var det dags för hyllningsmatchen till Antonio Puerta. Sevilla mötte Malaga inför ett fullsatt Pizjuan som ville hylla Antonio. Antonios son, Aitor var där. Och givetvis var även Antonio där någonstans och tog emot vår kärlek.
Under hösten har Sevilla skiftat från att vara ett charmigt offensivt lag till ett defensivt inriktat och nu mycket mer framgångsrikt sådant än förra säsongen. Hösten har varit upp och ner, men mest upp givetivs. Topparna kom borta mot Madrid-lagen, Atletico och Real.
Botten var hemmaförlusten mot Malaga.
För mig är årets spelare i Sevilla Frederic Kanoute. Den mannen har allt, mer behövs inte sägas. Chanserna är stora att Kanoute stannar i klubben även efter sin spelarkarriär, kanske tar han en roll som scout eller ungdomstränare. Hoppas det!
Året som gått kan beskrivas som upp och ner. Vi har fått uppleva flera stora ögonblick, och även en hel del tunga. Sevilla är ett av Spaniens bästa lag, ett av Europas bästa lag.
Men det är inte så konstigt, vi har alltid 12 spelare på plan. Det kan verka lite sentimentalt, men jag har svårt att skriva en krönika om Sevilla utan att nämna Antonio.
Jag är inte på något sätt troende, men ändå vet jag att han finns med oss. Varje match, varje dag.
2008 har varit ett bra år. Inga titlar nej, men ett Sevilla som ständigt går framåt.
Ett välmående Sevilla som har så stabil ekonomi att man inte påverkas alls lika tungt av finanskrisen som många andra lag. Ett Sevilla som går mot Champions League.
Vårt Sevilla!
Hasta la Muerte och Gott Nytt År!
