Återblick: Spelare vi minns
Åren går, spelare kommer och spelare går. Märkligt nog kan man säga att Valencia förblivit det samma till största delen genom de senaste åren. Något som i sig kanske kan förklara varför utvecklingen varit lite trög. Men därvid stannar vi inte nu, vi tar istället en liten koll på vad gamla spelare idag har för sig.
Urvalet är lite speciellt. En del spelare som lämnat vet man var de håller hus idag. Vi skulle kunna nämna namn som Pablo Aimar (Benfica), Sissoko (Juventus), Fabio Aurelio (Liverpool) eller Palop (Sevilla) men det är inte för ämnet intressanta namn. De flesta av oss vet var dessa håller hus och vad de gör.
När Juventus nuvarande tränare, Claudio Ranieri, återtog kommandot över Valencia efter det att Rafa Benítez lämnade för Liverpool, flöt det in både en, tre och fyra italienare i Valencia. Om jag inte missminner mig var dessa Moretti, Fiore, Corradi och Di Vaio. Bara en återstår i dagens trupp. Två av de andra fortsätter leverera på toppnivå men den sistnämnde har dankat av sig rejält. Gissa vem?
Givetvis pratar vi Stefano Fiore. Idag lyckas han inte ens få ett kontrakt hos någon klubb. Senaste adressen var Mantova i Serie B förra säsongen, men efter att kontraktet gick ut står Fiore alltjämnt som klubblös. Märkligt hur spelarkarriärer kan dala och dö ut så fatalt som fallet blev för Fiore. Han gick från att vara en av Italiens mest spännande mittfältare med ett genombrott internationellt i EM 2000. Udinese gned händerna och tjänade storkovan när Lazio köpte loss honom. Alberto Zacheroni, Svennis ersättare, förmådde inte få Fiore att trivas men trots detta blev Fiore kvar några säsonger innan Lazio gjorde en av sina bästa affärer någonsin - man sålde honom till Valencia. Efter sejouren i Valencia gick allt åt skogen för Fiore. Han hämtade sig aldrig från detta snedsteg.
Corradi och Di Vaio öser in mål i sina Serie A-klubbar idag. Di Vaio toppar till och med skytteligan i Italien. Corradi spelar för Reggina, Di Vaio för Bologna. Ingen av dem lyckades passa in i Valencia och kanske är det som så att bara italienska försvarare passar i Valencia och kanske även i Spanien som helhet.
Några andra lirare vi minns, i kortform:
Javier Garrido - Ej att förväxlas med ytterbacken i Manchester City. Javier Garrido var högerbacken man svor och spottade åt varje gång han fick komma in guldåret 03/04. Faktum är att när jag tittar i Valencias statistiska databas så häpnas jag också över antalet gånger som han faktiskt startade. 31 matcher deltog Garrido i det året. Fantastiskt att det kunde bli en dubbel! Nåväl, Garrido må inte ha varit den bästa av högerbackar men en kämpe var det. Efter dubbelsäsongen försvann Garrido och något år senare landade karriären i den lilla klubben Lorca. Där tog karriären abrupt slut med en knäskada. Garrido gav dock inte upp fotbollen och idag driver han en fotbollsskola för barn och ungdomar. Kolla gärna in själva. Javi Garrido Torrent FC. Torrent har dock inget att göra med det åtalsinblandade filformatet.
Francesco Tavano - Anfallaren som aldrig fick chansen. Värvades som en anfallare som antingen skulle bli komplement eller ersättare jämte David Villa, men Quique Sánchez Flores tyckte inte som sportchef Carboni. Krocken blev total. Tavano lämnade efter ett halvår. Idag är han storstjärna och skytteligatvå i Serie B. Klubbadressen är Livorno.
Líbero Parri - Talangen som aldrig riktigt fick chansen i Valencia. Spåddes att bli en ny Baraja/Albelda. Lämnade tidigt på lån till Albacete där han var enorm. Hjälpte Albacete i perioder upp ur Segundan men lämnade efter några års tillvaro där den klubben. Idag spelar han fotboll i Valencia igen, Levante närmare bestämt. Detta gör Líbero Parri till en mycket speciell Valencianista. Som ungdom spelade han nämligen även för Villarreal, så den gode Parri har nu representerat alla de stora Valenciaklubbarna. Grattis!
Mario Regueiro - Blixtsnabb vänsterytter som värvades från Racing under Quiques ledning. Den mest bejublade insats jag kan minnas var nog en senastionell match då Regueiro fick lira vänsterback. Fanken vet om det inte var i samma veva som Angulo fick spela högerback. Otroligt! Vilket vågspel. Regueiro gjorde kanske inget större avtryck i klubben men var ändå en oerhört explosiv och initiativrik spelare att kunna stoppa in. Idag löper han loss på grekiska vänsterkanter. Närmare bestämt i Aris Thessaloniki.
Aarón Ñíguez - Anfallsstjärna i spanska U19 för några år sedan trots en då ringa ålder på 17. Aarón är 89:a. Fortfarande ung, fortfarande lovande, men brutalt bänkad i skotska Rangers av tränaren Walter Smith. Lånekontraktet sträcker sig dock över två år med köpoption. Bara till att hoppas att Aarón kommer tillbaka och sedan blommar. Vi minns i alla fall den riktigt stora A-lagsdebuten. Aarón fick starta borta mot Roma i Champions League. Första matchen från start och den stora debuten. Succén och vägen mot stjärnorna stod skriven. Icke! Istället blev det en skada efter 27 minuters spel och Aarón fick oerhört bedrövad lämna planen. För att aldrig komma tillbaka???
Som sagt, det finns många att minnas. Detta var blott ett axplock. I fallet Aarón hoppas jag att sista ordet inte är sagt, och framför allt inte då i Valenciatröjan.
