Krisen är svår – Valencia i konkursläge?
Det finns i dagsläget massor med olika kriser att tala om och på något vis binds de samman av ett intrikat samband. Valencias framtid är milt uttryckt hotad.
Valencia Club de Fútbol är inne i en djup svacka. Det handlar om många saker. Dels är det spelet som är djupt i kris och inte mycket stämmer just nu. Åtminstone får vi inget betalat för den offensiva fotboll vi presterar eftersom vårt defensiva spel inte stämmer över huvud taget.
Ytterligare har det i veckan krisat rejält på ledningsnivå. Vicepresidenten, Miguel Zorío, avgick och man tillsatte en ny rådgivare till president Soriano. Javier Gómez heter mannen som skall rädda Valencia och dess ekonomi. Han har redan mött truppen och förklarat läget. Och läget är inte bra.
Pengar har sedan länge varit en kraftig bristvara. Klubbens kassakista blöder och lönecheckar har sista månaden uteblivit. Vad göra?
Den mest uppenbara lösningen blir givetvis att lösgöra kapital genom att sälja någon av alla de guldgruvor som klubben tillhandahållet. Och gamarna cirklar redan över Valencias träningsanläggning Paterna.
Rafa Benítez känner sedan länge till klubben och vad dess bästa spelare går för. Scouter tittar på Raúl Albiol och man är heller inte blyga för att titta på spelare som David Silva och namnen Villa. Den senare har också kopplats till Chelsea och Manchester City som båda letar en ny superanfallare till sina laguppställningar.
Mycket talar nu för att vi inte kommer att kunna behålla David Villa. Det handlar om för mycket pengar, pengar som måste in i klubbkassan om konkurs skall kunna undvikas. David Silva är också ett alternativ att sälja. Raúl Albiol kan man inte förväntas att få tillräckligt med pengar på så i det fallet lär man göra bäst i att behålla honom. Men, kan man sälja till överpris så lär man ta sina chanser.
Det smärtar enormt i dagsläget…Man har knappt ord längre. Vad händer?
Jag litar inte ett dyft på ledningens lovord om att man skall lösa krisen och klara sig ur den. Det luktar tomma ord lång väg. Men man klarar säkert klubben, det tror jag nog, och i förlängningen är det också vad som är viktigt. Ingen spelare är större än klubben.
Hur hamnade vi här?
Den onda spiralen är lurig. Vi aspirerade blott för något år sedan på att vara en klubb för den absoluta världstoppen. Idag kämpar vi för att vara en klubb för den absoluta spanska toppen. Många felaktiga beslut har kantat denna väg tillsammans med en dåligt skött ekonomi samt otur med konjunkturer. Den dåliga ekonomin och den usla ledningen av klubben har försatt oss i ett läge som vi nu inte kan lösa på annat sätt än att rädda vad som räddas kan och sedan långsamt och ekonomiskt hållbart bygga om klubben.
Det kommer ta tid. Den saken är klar.
Att tappa världsklasspelare som vi ser ut att göra i sommar i dagsläget kommer också försvåra klubbens chanser att hänga kvar i toppen. Men rent ekonomiskt finns det då heller inget viktigare än att klara Champions League-platsen i år.
De miljoner som den platsen kan inbringa kan bli den enda räddningsplanka vi kan nå.
CL-miljoner kan rentav betyda skillnaden mellan att ha kvar en eller två av tre superlirare gentemot att tappa alla tre. Bortamatchen mot Numancia har av detta prekära läge nu satts i ett helt annat sken.
Det handlar inte längre bara om tre poäng och några placeringar hit eller dit. Det handlar om klubbens status, att ha kvar de lirare vi kommit att älska och till syvende och sist om att klubben skall överleva i den skepnad vi idag ser den.
En befogad fråga kanske dock kan vara: Vill vi verkligen att detta genomruttna råttbo skall överleva? Eller behöver levantens och förändringarnas vindar blåsa rejält hårt över Valencia C.F.?
