-
-

Valencia-Barcelona 2-2

Ett för dagen riktigt bra Valencia kunde mycket väl ha klivit av Camp de Mestalla med alla tre poäng i bagaget, men tveksamhet och för stark tillit till flaggning från assisterande domare fällde Valencia två gånger om.

MATCHFAKTA:

Målen:
0-1 (24) Messi
1-1 (43) Maduro
2-1 (45) Pablo
2-2 (86) Henry

Varningar, Valencia: Maudro, Alexis, Marchena, Silva, Baraja
Varningar, Barcelona: Valdés, Iniesta

- - - - - -

Valencia var bra och publiken var ännu bättre. Vilket stöd! Vilken inramning! Trycket från Mestallas läktare var massivt och äntligen kände man igen hemmapubliken, som så länge varit så missnöjt med vad laget presterat. Men numera finns ingen anledning till missnöje. Valencia spelar fantastisk fotboll och har tagit 16 poäng av 18 möjliga de sex senaste matcherna. Inte minst har ett flertal spelare också vaknat till liv. Utvecklingen stavas Albiol vill jag påstå.

Vår mittbacksklippa var rejält risig under en längre period. Raúl har tagit sig ur denna och står nu starkt på båda benen åter en gång. Med hans höjning har också hela laget höjt sig för grunden till att vinna matcherna och spela bra fotboll läggs i en trygghet bakifrån. Kryddar man detta med att Mata återfunnit formen och Pablo Hernández hittat en hysterisk formtopp så får man något riktigt, riktigt bra.

Så var matchen
Barcelona är inte laget som ber om ursäkt för sin spelidé ens på bortaplan. Det visar katalanerna per omgående med ett högt och offensivt spel. Men matchen är svängig och det är faktiskt Valencia som kommer fram till flest farliga lägen. Orättvisan grinar Los Ché i ansiktet dock när Iniesta sätter upp Messi för avslut mitt inne i boxen. Valenciaförsvaret stannar av någon anledning upp och vevar för offside, men det är absolut inte rätt. Messi avslutar och bollen går via några ben in i mål.

Valencia kommer igen och har en mycket stark avslutning på halvleken. Hörna från höger och Valdés som kastar sig ut kastar sig rakt in i Puyol. Maduro får bollen mer eller mindre rakt på sig och styr in bollen i mål. Valdés klagar komiskt nog på domaren för att han godkände målet. Kvitteringen höjde stämningen rejält på Mestalla. Som på en våg, framburna av sina fans, stormar Valencia fram mot Barcelonas mål på nytt när klockan tickat in på stopptid i den första halvleken. Spelet är fantastiskt vackert. Barcelonaklass om man så vill. Bollen går som på ett snöre, Barçaspelarna blir rundade på mitten och bollen går fram till Pablo som visar ypperlig klass. Väggspel med Villa och Pablo glider igenom med en petning och tempoökning i ett och samma tillslag. Placeringen jämte Valdés avrundar ett fruktansvärt vackert och välgjort mål. Världsklass!

I den andra halvleken blir Valencia dock något mer passivt. Barcelona har många skottförsök och César gör länge ett hårt jobb för att freda målet. Framåt skapas inte allt för mycket och inte minst blir anfallen väldigt korta. Bollen kommer hela tiden tillbaka. Till slut blir det för jobbigt för att man skall klara hålla undan och på nytt är det en upplevd offsidesituation som ställer Valencias försvarare. Frispark från kanten och en framstörtande Busquets upplevs, på nytt, felaktigt att vara offside av Marchena och Co. César slänger sig ut och boxar undan bollen precis framför Busquets men får inte undan bollen tillräckligt. Istället kan en blaugranalirare vid namn Henry lyfta in bollen i öppen kasse.

Matchen slutar 2-2 och sett till en hel match var resultatet rättvist.

Nycklar till matchens utgång

* Försvaret - Två tillfällen på hela matchen är man passiva och väntar på en offsideavblåsning som inte kommer. Det straffade sig. I övrigt ett klockrent försvarsspel från Valencia som raderar Xavi, som raderar Messi, som raderar Eto’o. Barcelonas tre största offensiva stjärnor syntes knappt till. Messi gjorde förvisso en kasse men i övrigt tillät inte Valencia att Barças stjärnor skulle få hålla i bollen. Så skall försvarsspelet se ut. Ett mycket bra kollektivt arbete la grunden till poängen som kunde varit tre till antalet.

* Anfallsspelet - Fart och rörelse. Med Mata och Pablo på kanterna och en extremt löpvillig Villa på topp; då är Valencia svåra att handskas med för vilket motstånd som helst. Vår offensiva trio skuggade av David Silva bakom gör en riktigt bra match.

* Valencianismon - Läktartrycket var avgörande för spelarna, det är jag övertygad om. Publiken bar verkligen fram sitt lag och den tolfte spelaren visade verkligen sitt rätt ansikte denna afton på Mestalla.

Slutkommentarer
César skadade sig i samband med 2-2 målet. Återstår att se hur illa det är. Kanske kommer Renan att få chansen igen nu då. Vad det gäller backlinjen så måste det nog sägas att Alexis som vänsterback är det absolut bästa alternativet. Åtminstone när det förväntas bli stort tryck i defensiven. En klockren insats i det defensiva. Varken Messi eller Dani Alves kom förbi. Att ha Marchena på mitten är nog också det bästa alternativet för vårt offensiva spel. Marchena ingjuter en massa energi där uppe och där tillåts han även göra fler av sina ”grisiga” misstag i närkampsspelet utan att det drabbar laget med en farlig frispark eller straff. Dessutom såg man att Baraja höjde sig flera snäpp när han kunde fokusera lite mindre på det defensiva jobbet som Marchena tog hand om. Marchena gav sig dessutom på ett flertal riktigt läckra framspelningar. Jag gillade vad jag såg i denna kombination på mitten.

Härnäst väntar en tuff match borta mot Espanyol som slåss för sin överlevnad. Det är aldrig enkelt att möta sådana lag. Det gäller också att snabbt komma ned på jorden och inte tro att det bara är att tugga på nu efter en sådan här bra match. Det kommer aldrig att gå utav sig självt. Vi måste fortsätta löpa, springa, tackla och kämpa på samma sätt som i den här matchen i alla de resterande fem matcherna. Gör vi det så tar vi nog också tredjeplatsen från Sevilla, trots att spelschemat är tufft.

Men just nu tror jag att ett tufft spelschema är precis vad Valencia behöver och tjänar på. Spelarna tänder till lite extra i de stora matcherna. Det som talar emot är att vi har tre av dessa fem matcher på bortaplan. En stark avslutning på säsongen hoppas vi på. Ligan och spänningen lever in till det sista andetaget...

¡Amunt Valencia!