En kärlekshistoria
Sevilla Futbol Club. Kärleken till ett fotbollslag kan aldrig underskattas. Kärleken till en förening, en stad, en grupp av människor. Man kan bli hånad för sättet man helt planerar sitt liv efter ett fotbollslag. ”Det är ju bara ett spel” kan folk säga till en på ett lite hånfullt sätt.
Sevilla Futbol Club är så mycket mer än så. Sevilla FC är livet.
Sevilla FC är en kärlek som aldrig dör ut, en kärlek som alltid består. En kärlek som alltid finns där, en kärlek som aldrig lämnar en, en kärlek man aldrig vill lämna.
En förening man är trogen med hjärta och själ, en förening som ger en så mycket tillbaka.
Även när det är dåligt ger Sevilla FC så mycket. Så mycket glädje, så mycket kärlek, så mycket eufori.
Man vet precis var man har Sevilla FC.
Sevilla FC är aldrig falskt, Sevilla FC är alltid trogen, Sevilla FC gör allt för en, för mig.
Och jag försöker ge tillbaka, så gott jag bara kan. När mycket annat i livet gör en besviken, händelser, och framförallt människor, då finns alltid fotbollen där.
Och Sevilla. Sevilla FC sviker aldrig en.
Den gångna säsongen har inte varit en bra sådan, inte spelmässigt i alla fall.
Vi har stundtals fått se fin fotboll, den fotboll Sevilla charmade hela fotbollsvärlden med, och som dessutom gav föreningen 5 stora titlar på 2 år. Under stora delar av säsongen var den fotbollen som bortblåst, kanske berodde det på tränaren, kanske på spelarna.
Kanske både och. Men borta var den.
När den väl fanns där blev vi lyckliga, vi blev sentimentala och tänkte tillbaka på föregående år när varje match var underhållande, oavsett vad matchen slutade. Denna säsongen har vi varit bra resultatmässigt, och vi har varit mer stabila. Men samtidigt har en del av det som är Sevilla FC försvunnit, charmen med att vi kan krossa vilket lag som helst, och även förlora mot vem som helst.
Och trots att defensiven var bättre denna säsongen hamnade vi drygt 20 poäng efter Barcelona som vann ligan. 20 poäng! Det är otroligt mycket. För 2 säsonger sedan slutade vi även då på 3.e plats.
Då spelade vi den charmiga anfallsfotboll vi alla saknar. Hur långt efter hamnade vi då? Drygt 5 poäng om jag inte minns fel.
Visst, årets Barcelona är kanske det bästa spanska laget någonsin, men ändå.
Håller man på Sevilla ska man vara nöjd om man får se sitt lag spela Champions League. Det är något vi alltid måste vara nöjda med, men det betyder inte att vi behöver nöja oss med att nå topp 3 i Spanien. Vi är en fantastisk fotbollsförening, vi har spelarna, vi har ledarna, vi har definitivt atmosfären i staden och på läktarna. Vi har god ekonomi.
Vi har egentligen det mesta som krävs. Nu ska vi bara ge oss fan på att nå dit också.
Men precis som med kärleken så vet man aldrig vad som händer. Kanske tappar vi hela laget till nästa säsong, kanske inte. Men en sak är jag säker på, Sevilla FC kommer fortfarande ha en stor plats i mitt hjärta, en kärlek som är villkorslös.
Och är inte precis det det finaste utav allt?
SIEMPRE CON NOSOTROS, POR ANTONIO!
HASTA LA MUERTE!!
