Minnesota - Edmonton
3 - 2

Valencia - Sevilla 2-0

Ligapremär för Valencia, vars arena förvandlades till en kokande gryta!

Rätta stämningen förvandlade Mestalla till en kokande gryta - fansen höll igång med sång och fest medan Bruno prydde sin rakade skalle med blod och Kanouté också såg rött, om än på annat vis. Valencia gjorde det som krävdes och plockar 3 poäng i första omgången, men vad låg egentligen bakom den här vinsten?

Mål
1-0 Mata (47')
2-0 Pablo Hérnandez (79')

Varningar
7' F. Navarro
18' Miguel
23' Kanouté
84' Squillaci
Rött: 45'+1 Kanouté

Domare: Rubinos Pérez

Valencia
Moya; Miguel, Dealbert, Alexis, Bruno (45' Mathieu); P. Hérnandez, Marchena (59' Albelda), Banega, Mata; Villa, Silva (83' Míchel)

Sevilla
Palop; Konko, Squillaci, Escudé, F. Navarro; J. Navas, Duscher, Romaric (21' Zokora), Perotti (54' Negredo); Kanouté, L. Fabiano (68' Koné)

Matchanalys
Denna match spåddes bli jämn, och under första halvlek hade både Sevilla och Valencia chans att knipa åt sig de tre poängen. Valencias uppspel fungerade bra den första halvan av matchen; men när det kom till slutpläderingen fanns det ingen Villa eller någon annan villig spelare att tända eld på krutet inne i målområdet. Marchena som ikväll bar kaptensbindeln tills han blev utbytt visar delvis varför han bär bindeln med att vara förste man att skjuta på mål.
Spelarna kändes väldigt ivriga, så ivriga att de måtte ha glömt bort att samarbeta. Hur otroligt det än må låta, så präglades första halvlek mycket av solon från Valencias del. Avståndet mellan varandra var onödigt långt vilket gjorde att spelarna tvingades slå långa pass emellan sig, en inbjudan till Sevillaspelare som gärna accepterade och bröt många av de långa passningarna. Bruno hade det ofta jobbigt på sin vänsterkant, han hade ingen lagkamrat inom räckhåll som kunde hjälpa honom. Avståndet mellan spelarna var tvunget att krympa - en viktig punkt att åtgärda under halvtidspausen, vilket Unai Emery också gjorde. Under andra halvlek hade avståndet mellan Valenciaspelarna minskat och spelet började flyta på mycket bättre med korta, snabba passningar. Valencias målvakt Moya hade inte alltför mycket att ta hand om under matchens gång, de gånger han tvingades agera gjorde han sitt jobb till fullo, till exempel när Sevilla under första halvlek anfaller med en flygande boll, då klev Moya ut och knep tag bollen.

Kanouté blev utvisad under tilläggsminuten på första halvlek vilket givetvis lade en tyngd på Sevilla under resten av matchen. Om han inte blivit utvisad, hur hade då matchen sett ut? Valencia däremot fick mer yta att spela på och tempot sjönk lite under andra halvlek. Mer yta bjöd in konstnärer till seminarium, bland annat Pablo Hérnandez fick visa varför han ska vara första valet på högersidan med fina inlägg och bra initiativ. Ever Banega är tillbaka i Valenciaskruden med penseln i högsta hugg. Banega låg bakom 2-0 målet med att han håller i bollen mitt på planen under press från Sevillaspelare, och sedan passar bollen bestämt till Pablo Hérnandez på högersidan som direkt skjuter långskott in i mål. Till David Villa ville jag personligen så gärna räcka ett par andra fotbollsskor till. Hur många gånger halkade han inte när han hade chans att göra mål?

Att samarbeta ger bra resultat är denna match ett bevis på. Unai Emery klappade händer åt sitt lag mot slutminuterna; att Valencia under halvtidspausen ställer om från att i princip inte samarbeta till att samarbeta bra är imponerande. Kanoutés utvisning spelade såklart in, med en man borta för Sevilla tvingades laget strukturera om och mer yta fanns tillgodo för Los Ché.

Går det att bli för ivrig?
Varför Valenciaspelarna hamnade så långt ifrån varandra och hade svårt för att samarbeta är en rejäl tankeställare. Om inte Bruno hade skött sitt jobb så bra som han gjorde ikväll hade slutresultatet inte varit 2-0. Handlade det om att vilja prestera så mycket så att offensiven hamnade i första hand och att hjälpa sin lagkamrat i andra? Unai Emery verkade dock ha stenkoll, för hans gubbar hade pånyttfötts när de klev på planen till andra halvlek.

Tumme upp...

för nyförvärven Bruno och Mathieu som tog plats, var bestämda och glänste till. Vi vill ha mer!
Pablo Hérnandez, som känns så säker på sin ytterposition. Kreativ och med en känsla för spel kan han lysa upp vilken dyster höstkväll som helst.
Ever Banega, som tycks ha lugnat ner sig betydligt känslomässigt och levererar utsökta inlägg på inlägg, pass på pass...

Tumme ner...

för David Villas dobbar. Eller var det gräsmattan möjligen? Karln halkade massor ikväll vid offensiva chanser sorgligt nog!
för att både David Silva och David Villa låg på gräsmattan med grinande ansikten. En syn man helst inte vill se!
för Kanoutés utvisning. 11 spelare mot 11 är mest rättvist och det hade varit spännande att se hur Valencia hade tacklat andra halvlek utan fördel.

Källor: marca.com