Rennes - Lorient3 - 2
Valencia-Barcelona 0-0: Jämn match fick inget avgörande
Det var en till att börja med ganska avslagen tillställning som mynnade ut i en mer händelserik match där inget av lagen lyckades dra det längsta strået, men oj så nära Valencia var att snuva motståndarna på en poäng.
En viss oro inställde sig hos mig när startelvan presenterades och jag såg att Villa efter alla dessa om och men inte skulle starta och Emery istället hade valt att spela med Mata på topp och Mathieu på vänstermittfältet. Som så många andra så hade jag förväntat mig att Zigic skulle få starta på topp, men Emery hade valt en mycket överraskande uppställning.
Första halvlek
Ack o ve, hur skulle nu det här gå, katastrof! Jag började stark fundera på att stänga av datorn och telefonen för att slippa höra alla glada gliringar från Barcelonistas.
Jag vågade dock öppna ögonen de första 5 minuterna, och oj vilken överraskning!
Valencia bjöd på ett riktigt piggt spel, och Pablo stod för den första chansen med en riktigt härlig löpning helt ensam med målvakten, men tyvärr så missade han att överraska det gästande laget med ett tidigt mål.
Det blev en farlig chans även mot rutinerade César i målet som till vår glädje stod i vägen.
De första 45 minuterna var, med tanke på de låga förväntningar jag haft innan matchen, nästintill underbara från Valencias sida. Det var ett riktigt härligt spel som visades upp, och alla spelare utom möjligtvis Albelda visade sig ha väldigt höga ambitioner kvällen till ära.
Dock var Barcelonas spel ytterst förvånande. Spelare man trodde skulle göra sylta av Los Chés försvar syntes knappt. Messi, Xavi, Pedro, Keita, var fanns dom? Guardiola såg mest ut som ett frågetecken vid sidan av planen samtidigt som Emery ihärdigt manade på sina mannar.
Pablo visade från den första minuten att han var på ett otroligt spelhumör, liksom Silva och Banega.
Trots fint spel så var det mållöst i paus, och hemmalaget var närmast en ledning.
Andra halvlek:
Det måste ha hänt något i omklädningsrummet, för när andra halvlek blåstes igång så ökade gästerna tempot rejält, främst genom niesta.
Jag började oroa mig för att försvaret inte skulle hänga med dom snabba passningarna och löpningarna, men dagens kapten Navarro tillsammans med Dealbert redde ut situationerna och spelet började återigen mattas av ett snäpp.
Iniesta hade vaknat till liv och snurrade friskt med Miguel på högerkanten samtidigt som Silva med genialiska passningar visade varför han förtjänar en plats i landslaget.
Förvånande nog så kom det första riktiga skottet från Barcelona först i 60:e minuten men César stod för en kanonräddning.
Pablo fortsatte utmana och skapa öppningar i Barcelonas backlinje. Även Mathieu överraskade och spelade riktigt bra på mittfältet, vilket bäddade för ett par bra inlägg mot Mata och Pablo i straffområdet. Det var lite av en besvikelse när han så byttes ut mot en mer offensiv spelare i Miku.
Båda lagen spelade bra till den 75:e minuten och vi bjöds på chanser åt båda håll.
Den bästa möjligheten att spräcka nollan fick Silva när han nästan helt fri med målvakten satte foten till en boll som tråkigt nog gick rakt på Valdés.
Många fler klara målchanser uppkom inte och under en period var det bästa vi bjöds på en liten miss av vår målvakt när han tappade bollen som gled oroväckande mot stolpen men som plockades i sista stund.
I slutet av tog blaugranas över och förde matchen utan att ställa till särskilt många bekymmer för Navarro och Co.
Det blev alltså mållöst i denna härliga tillställning på ett fullt Mestalla, ett resultat som kan tyckas rättvist men som mycket väl kunde slutat med seger för Valencia.
Sammanfattning:
Vårt kära Valencia gjorde sin bästa kämpainsats för säsongen när de som första lag bröt förra årets mästares svit på 6 raka matcher med vinst. Till på köpet gjorde vi detta utan Villa, Joaquin, Marchena och Fernandes vilket visar att Emerys taktik slog ut väl igår.
Det var ett riktigt glädjebesked att vi lyckades ge Barcelona en sån bra match och att vi även var väldigt nära segern. Visst uppkommer det diskussioner nu i efterhand där man tror att "om Villa var med så hade vi vunnit", men det är inget man bör tänka på.
Nu var båda lagen till en viss del skadedrabbade så förutsättningarna var ganska lika inför matchen. Sen så måste man konstatera att Valencia var det bättre laget i två tredjedelar av matchen vilket vittnar om att vi trots tvivel kan spela riktigt bra även med spelare som i vanliga fall sitter på bänken.
Det är även väldigt positivt att Unai kan stuva om i uppställningen och byta positioner på spelare utan att laget faller ihop som ett kortspelshus och istället spelar kanske ännu bättre än vanligtvis.
Domare Pérez Burrull lämnar mycket att önska då han speciellt i andra halvlek stod för väldigt många onödiga gula kort som mest drabbade Valencia, ganska orättvist många gånger. Även Pique fick sig ett gult kort lite väl enkelt i en konstig situation. Detta var dock inget som påverkade matchens utgång.
Sammanfattningsvis så ska båda lagen vara nöjda med en poäng, men det är förståeligt att många Valencistas i slutändan hade velat ha med 3 poäng i bagaget.
Vi får helt enkelt hoppas att alla, både spelare och tränare, tagit lärdom av den här matchen och fortsätter spela med lika mycket hjärta och vilja även i fortsättningen. Då kan vi gå långt.
Uppställningar:
VALENCIA: César, Miguel, David Navarro, Dealbert, Bruno, Pablo, Albelda (Maduro, 89), Banega, Mathieu (Miku, 71), Silva (Baraja, 90+) och Mata.
BARCELONA: Valdés, Dani Alves, Puyol, Piqué, Abidal, Touré Yayá, Keita, Xavi (Busquets, 80), Iniesta, Pedro (Bojan, 78) och Messi.
Gula kort
Valencia: Silva, David Navarro, Albelda och Banega
Barcelona: Piqué och Alves
Publiksiffra: 50´000
Värt att notera: Detta var andra raka matchen där Valencia inte släppt in något mål, och det här var första gången på nästan exakt 40 år som dessa två lag spelade 0-0 på Mestalla.
Amunt Valencia!
