Biris Norte
Sevillaredaktionen kommer under de närmsta månaderna ha en artikelserie som heter 'Vad-som-hände-sedan'. Innan dess kommer vi bjuda på historier där vi jobbar av några av Sevilla F.Cs grundstenar.
Först ut: En berättelse om hur Spaniens äldsta och mest populära supportergrupp bildades, och hur Sevilla FCs politiska ideologi förändrades radikalt till ett folkvänligare synsätt tack vare en spelare.
Åren 1905-1927: Bakgrunden
Strax efter att Sevilla FC bildades, så talade klubbens förste president om att: ”Alla män av sociala, religiösa, eller politiska åsikter, kommer att ha en plats här”. Det var en mycket fin tanke, men precis som hos alla politiker och föreningar från den tiden så la han ett citat som egentligen inte stämde överens med sin samtid. Politik ska inte blandas med fotboll, men när det kommer till Spanien så är det mer komplicerat än så…
Under de första decennierna var Sevilla en klubb som hade sina rötter långt till höger om ideologiskalan. Man ansåg att Sevilla FC var den perfekta representanten för Spanien, i en tid då andra regioners självständigheter tystades ned och där Spanien styrdes av fascisterna. Andalusierna ansåg att deras landsdel var så nära Spanien man kunde komma, därför var Andalusien ”det riktiga Spanien” och Sevilla var dess huvudstad. Detta blev grunden till det förakt Sevillasupportrarna visade till huvudstadslagen, då Madridlagen officiellt var Spaniens representanter. Men enligt andalusierna var Madridlagen falska representanter, och inte tillräckligt högeraktiga för att kunna vara det. Sevillas politik blev också grunden till det rivalitet som fanns mellan Sevilla och lagen från regioner vars politiska grund var den motsatta (som t.ex. katalanska eller baskiska lag). Med tanke på att den högervridna kulturen präglade Sevilla FC, så var det också vanligt att gränsen mellan nationalism och fascism överskreds. Nu är det inte så att ”alla” var fascister, det här är ett fall som man inte kan generalisera. I Spanien var (i vissa fall är) regionstoltheten det främsta i folkets hjärtan, oavsett om man är ultrahöger eller ultravänster - då hände det att man lyfte sin egen region, samtidigt som man sänkte de regioner som fanns utanför landsdelen. Tyvärr hände det att den attityden också ledde till att man såg sig själva som den finaste rasen. Den känslan utvecklades genom att häckla de hudfärgade spelarna, bara för deras hy (vilket görs än idag på vissa fronter i Spanien). Så var det i fallet med Sevilla, och därför fanns det tillfällen då hatet mot rivalerna eskalerades till fascistiska och rasistiska nivåer.
Åren 1973 – 1995: Alhaji Momodo- Biri-Biri -Nije
Under Francos sista år (från 60-talet till mitten av 70-talet), så började det diskriminerande synsättet sakta men säkert suddas ut. När Juan Carlos blev helgonförklarad för Spaniens omvandling från diktatur till demokrati, så kunde majoriteten av supportrarna inte gå från fascism&rasism till folkvänligare synsätt på endast under en dag. Att ändra sitt synsätt och inte längre diskriminera har sin process, anpassningen till ett demokratiskt land tar sin tid, både för de i vänster och för de i höger om ideologiskalan. Under försäsongen 1973 värvades Alhaji Momodo Nije, paradoxalt nog var han mörkhyad. Han var född i Banjul, Gambia och blev landets första professionella fotbollspelare när han skrev på för en dansk klubb år 1972. Av en slump upptäcktes han av ett par scouter från Sevilla, och sedan gick det snabbt. Under sina första två år i Sevilla utvecklades han till en av de mest notoriska målskyttarna i Spanien, och han blev populär bland Sanchez Pizjuans läktare. Momo Nije blev så pass populär att de mest lojala fansen bar flaggor som hade texten ”Biri-Biri-Rock” i en match mot Cadiz, där Momo Nijes smeknamn hos Sevillafansen var Biri-Biri och Rock var hans smeknamn från hans bostadställe i Sevilla. Sevilla vann (Momo Nije avgjorde matchen), men folket kommer ihåg den underbara atmosfären som Biri-Biri-Rock- supportrarna skapade på Sanchez Pizjuan; efter matchen var det t.o.m. supportrarna som hyllades av fansen på familjeläktarna.
Kort efter den matchen bildades Sevillas och Spaniens första ultras: Peña Biri-Biri (året var 1975). Under de nästkommande åren skulle supportergruppens namn ändras ett par gånger, först ändrades namnet till Biris Norte brigaderna, sedan blev det slutgiltiga namnet Biris Norte. Norte står för Sanchez Pizjuans norra läktare, där supportergruppen håller till.
I slutet på 70-talet avslutade Momodo Nije sin sejour i Sevilla efter massiva hyllningar på Sanchez Pizjuan, innan han anlände till Danmark för att spela ut sina sista år inom fotbollen.
År 1995 – och framåt
Så fort Biris Norte bildades så klargjorde man tidigt att supportergruppen tar avstånd från fascism och rasism; Biris Norte gjorde sig officiellt till antifascist&antirasister. År 1995 fanns det en grupp av supportrar som inte höll med ideologin, vilket ledde till konflikter och slagsmål. Dessa supportrar bröt sig ur Biris Norte och skapade supportergruppen Al-Andalus. Efter att Al-Andalus ledare blivit knivhuggen av en medlem från Biri-Biri så flyttade Al-Andalus-medlemmarna till den motsatta sidan, till den södra läktaren, och man bytte sitt officiella namn till Stukas Sur. Dessa två supportergrupper har bråkat med varandra flera gånger, men under det senaste decenniet har grupperna inte konfronterat varandra; samtidigt har Stukas Sur tappat flera medlemmar, medan Biri-Biri skaran växt för varje år som har gått.
Biri Nortes är idag en av de mest populära supportergrupperna i Spanien, förutom att man är en fantastisk klack, så är man också den första (och därav den äldsta) supporterklubben i Spanien. Att Biris Norte framstår som den tolfte spelaren när Sevilla spelar på Sanchez Pizjuan har sedan 1975 varit en tradition.
Bilder
Alhaji Momodo Nije idag.
Biris Norte emblemet. En rockstjärna (Biri-Biri-Rock)med Sevillahalsduk, och där årtalen 1975 står för året supportergruppen bildades.
Läs om DEL 2
Läs om DEL 3
Källor:
www.sevillagrande.com, www.magiconervion.com, www.sevillafc.es
