Ramón Sánchez Pizjuán
Del två i Sevillaredaktionens artikelserie handlar om mannen som har fått Sevillas arena döpt efter sig, Ramón Sánchez Pizjuán. Men vem var egentligen denna man och vad har han betytt för Sevillas historia?
Den första delen i artikelserien skrevs av Edwin Bateni och handlade om Biris Norte. Ni kan läsa den genom att klicka här. Nu är det dags för del två som handlar om en av Sevilla FC:s största personer någonsin.
Ramón Sánchez Pizjuán föddes i Sevilla den 21:e december 1900. Han fick upp sitt intresse för fotboll i tidig ålder och fastnade för ett lag, Sevilla Fútbol Club. När han var 23 år gammal så fick han i uppdrag av den dåvarande Sevillapresidenten, Manuel Blasco Garzon, att han skulle vara sekreterare och ingå i klubbens styrelse. Ramón Sánchez Pizjuán fortsatte med denna syssla i nio år och han fick allt större inflytande i klubben.
Förutom att han var med i Sevilla FC:s styrelse arbetade han som advokat, men han var också politiskt engagerad. Han tillhörde det liberala partiet men han var noga med att aldrig blanda in politiken i fotbollen.
Första presidentperioden, 1932-1941
Säsongen 1931-32 hamnade Sevilla FC på en blygsam åttonde plats i Segunda Division (andra divisionen) samtidigt som rivalen Real Betis lyckades vinna samma serie och därmed tog klivet upp till Primera Division. Detta var inte uppskattat bland de rödvita supportarna och det hela slutade med att presidenten Juan Domínguez Osborne försvann från klubben. Den nya presidenten blev den 32 år gamla Ramón Sánchez Pizjuán som hade hjälp av en man vid namn Muñoz.
Klubben fick snabbt ett lyft och redan efter två säsonger lyckades man vinna Segundan. Säsongen efter hamnade man på en femteplats i ligan men det var inte den fina placeringen i ligan som var det mest beundransvärda, utan det var att man lyckades vinna Copa del Rey för första gången i klubbens historia. Mannen bakom framgångarna var Ramón Sánchez Pizjuán som med sitt ledarskap och sina kloka värvningar hade gjort Sevilla till en av landets bästa klubbar.
Mellan 1936-1939 spelades det ingen fotboll i Spanien på grund av inbördeskriget. Men när kriget var över och fotbollen drog igång igen höll Sevillas fina form i sig. Man var bara en poäng ifrån att vinna ligan men man fick nöja sig med en andraplats. Men man lyckades, precis som för fyra år sedan, vinna Copa del Rey och klubben tog sin andra stora titel.
Säsongen efter blev inte lika lyckad då man ”bara” hamnade på en femteplats och det blev också Ramón Sánchez Pizjuán sista säsong som president för Sevilla FC, för denna gång. Ramón Sánchez Pizjuán hade efter succén i Sevilla blivit erbjuden att ta över som vice president för det spanska fotbollsförbundet vilket han också tackade ja till. Efter nio år som president hade Ramón Sánchez Pizjuán gjort Sevilla FC till en storklubb och han hyllades av fansen som hoppades på att få se honom som president igen.
Andra presidentperioden, 1948-1956
Efter att ha jobbat för det spanska fotbollsförbundet i sex år så längtade Ramón Sánchez Pizjuán tillbaka till Sevilla. Under dessa sex år var Jerónimo Domínguez president för Sevilla FC och han hade lyckats leda klubben till sin första och enda ligatitel någonsin, men det var mycket tack vare det Ramón Sánchez Pizjuán tidigare hade gjort för klubben som gjorde att man vann ligatiteln 1946. Åren efter ligatiteln hamnade Sevilla FC på mer blygsamma placeringar och Ramón Sánchez Pizjuán bestämde sig för att lämna det spanska fotbollsförbundet för att istället ställa upp i Sevillas presidentval 1948. Ramón Sánchez Pizjuán fick nästan alla rösterna och blev därmed president för Sevilla FC ännu en gång.
Under Ramón Sánchez Pizjuán ledning arbetade sig Sevilla upp mot toppen igen och säsongen 1950-51 var man nära att vinna ligan för andra gången men det blev en andraplats istället. Det blev inga stora titlar under Ramón Sánchez Pizjuán andra presidentperiod men Sevilla hade etablerat sig som en toppklubb i Spanien och man var alltid med bland de främsta i tabellen.
Ramón Sánchez Pizjuán hade under sin tidigare presidentperiod en dröm om att skapa en utav landets bästa och största fotbollsarenor till Sevilla FC. Men då hans arbete hos det spanska fotbollsförbundet kom i vägen och Sevillas ekonomi inte var den bästa blev det aldrig av. Men nu i mitten av 1950-talet hade Sevillas ekonomi blivit allt bättre och Ramón Sánchez Pizjuán arbetade hårt för att skapa en ny arena. Han kontaktade flera arkitekter och han fastnade för ett förslag som Muñoz Monasterio, samma man som var en av arkitekterna till Santiago Bernabéu, hade gjort där arenan hade en kapacitet på 50 000 åskådare.
Ramón Sánchez Pizjuán, 1900-1956
Men när Ramón Sánchez Pizjuán stora dröm såg ut att bli sann så avled han den 28:e oktober 1956. Sevillasupportarna och spansk fotboll sörjde en av de största ledarna inom fotbollen någonsin. Den nya presidenten Ramón de Carranza sa följande på Ramón Sánchez Pizjuán begravning:
Kära Ramón, nu ska du ge dina vänner, bland vilka jag är hedrad, en kristen begravning, och dagen efter visningen av din kropp på jorden, ska vi få igång arbetet med din dröm om att få en stor stadion till Sevilla FC, denna dröm kommer att gå i uppfyllelse. Ramon, tyst gå till himlen om att dina önskningar kommer att uppfyllas.
Och Ramón de Carranzas ord blev också verklighet då man började jobba på den nya stadion bara några dagar efter begravningen. Drygt två år senare stod stadion klar som fick namnet Estadio Ramón Sánchez Pizjuán efter den största och mest framgångsrika presidenten i hela Sevilla FC:s historia.
Källor: sevillagrande.com, es.wikipedia.org, lapalanganamecanica.com
