Julspecial: David Villa - Mannen, myten, sanningen
Våran Julspecial fortsätter med ett porträtt av skyttekungen David Villa. Han har blivit en idol för oräkneliga människor över hela världen, en ledarfigur för Valencia och en dröm för klubbar och supportrar över hela Europa. Följ med i historien om världens bäste David Villa.
David Villa Sánchez föddes i Tuilla och fostrades i det vackra Asturien i norra Spanien. Son till en gruvarbetare med en enorm passion till den sport som skulle komma att göra David känd över hela världen.
Så länge han kan minnas har David levt med fotbollar. Få personer har något minne av honom utan sällskap av en boll, vilket vittnar om den tidiga kärlek han hade till sporten.
I tidig ålder var han med om en bilolycka och drabbades då av en skada som ur en fotbollsspelares synvinkel är förödande- en fraktur på lårbenet. Dom flesta trodde att han aldrig mer skulle kunna spela fotboll efter det, men hans pappa tänkte inte riktigt likadant.
När den då 4-årige sonen hade kommit så pass långt i läkningsprocessen att han kunde springa så började Villa junior med sin faders hjälp träna med vänsterfoten istället, något som gjort honom till den tvåfotade spelare han är idag.
Även nu när man frågar honom så säger han att det var endast tack vare familjen, främst pappan, som han blev fotbollsproffs. Dag efter dag, timmar i sträck, var han ute på planen tillsammans med sin stöttande pappa och tränade. ”Jag minns inte en enda dag på fotbollsplanen då pappa inte var med mig” berättar El Guaje.
Tjatet och engagemanget från föräldrarnas sida gjorde att David höll sig kvar vid fotbollen. Och passionen blev mer intensiv. De första åren i skolan hände det ett flertal gånger att han gick dit dribblandes på en fotboll och när lärarna väl frågade honom var skolböckerna var så kom han på att han hade glömt de hemma.
Det första lag han spelade i hette UP Langreo, en klubb som han skulle spela i tills han blev 17 år gammal. Men ännu en gång var han nära att ge upp sin karriär då han vid nyss fyllda 14 år hade flera storbråk med sin tränare efter att ha fått sitta på bänken en hel säsong. Ännu en gång fanns föräldrarna där för att stötta honom och för att få honom förstå talangen han besatt kunde göra honom stor. Detta gav honom ny energi, och från att ha varit ”en okänd spelare, en ’ingen’ som inte hade tjänat en peso på fotbollen” blev han vid 16-års ålder kontaktad av flera olika klubbar, bland andra Real Oviedo. Tyvärr så gjorde den klubbens tränare den felaktiga bedömningen att grabben inte hade tillräcklig potential och valde att inte gå vidare.
Istället skulle Sporting de Gijón komma att bli klubben han fick sitt absoluta genombrott i.
Logiskt nog fick han börja i föreningens unga led och spela i ”División de Honor juvenil” innan han blev upptagen för att spela i Sportings B-lag säsongen 99/00.
Efter att ha formats i Mareo fotbollsskola debuterade han 01/02 i A-laget där han gjorde nästan 40 mål på två säsonger i Spaniens andradivision. Från och med nu skulle hans karriär komma att gå spikrakt uppåt, följande sin idol Enrique Castros fotspår.
Succén i Sporting drog till sig Primera División-spelande Real Zaragozas intresse och inför säsongen 03/04 skrev dom kontrakt med det nya stjärnskottet. Summan för att värva honom från det ekonomiskt smått krisdrabbade Sporting Gijón, landade på ca. 3 miljoner Euro.
Även i högstadivisionen hade han en otrolig målskörd med 17 mål den första säsongen. Det första målet kom i tredje omgången då han stod för det andra målet i 3-0 segern över Murcia och sitt första hattrick gjorde han i 4-4 matchen mot Sevilla då han för att vara mer exakt gjorde alla 4 målen.
Samma år nådde Zaragoza Copa del Rey finalen som han även fick vara med och vinna efter segern över Real Madrid. Cupsegern gav laget en UEFA-cup plats vilket gav honom chansen att näta även i Europa mot Utrecht och Austria Wien.
Det har blivit samma succé i landslagströjan som hos Valencia för MaraVilla.
När så David blev uttagen till landslaget ett år senare så hade det skanderande ”illa, illa, illa, Villa Maravilla” redan blivit djupt inrotat på Romareda.
Supportrarna skulle dock inte få glädja sig över Villa särskilt länge till, Zaragoza var nämligen i behov av pengar, och när så Valencia visade stort intresse för Gijónsonen så var de tvungna att sälja honom till östkusten för en summa av 12 miljoner Euro.
Dom flesta känner sedan till hur historien utspelade sig och hur vägen till att bli alla Valenciafans absoluta favoritspelare gick.
Första målet kom första matchen, i Intertotomötet med belgiska Gent, och många fler skulle det bli, hela 25 stycken bara den första säsongen. De följande säsongerna nätade Villa i ligaspelet 15, 18 och sist hela 28 gånger.
Hans målsnitt ligger nu på 18.8 mål per säsong, ett imponerande resultat som gör honom historisk, framför legender som Kempes, Waldo och Mundo.
Allt David Villa Sanchéz uppnått är, som han själv citerat, ”min familjs förtjänst”.
Sanningen är att om han inte hade lyckats bli fotbollsspelare så hade han enligt egen utsago satsat på en karriär som installatör av klimatanläggningar.
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter och rabbla upp statistik och framgångar som denne herre uppnått, men det känns som att de flesta har förstått vinken, om vilken fantastisk spelare han är.
Många kallar honom gnällspik, jag kallar honom professionell, exakt så som en stjärna av hans kaliber bör vara.
Jag har personligen träffat honom vid tre olika tillfällen och det intryck jag fått av denna människa är att han är en mycket professionell person som tar sin uppgift på stort allvar.
Det faktum att han och hans familj (frun Patricia och barnen Zaida och Olaya) lever lite i skymundan, inte exponeras för pressen som andra ”storstjärnor” gör, vittnar om en mycket bestämd inställning från hans sida.
Jag antar att det är därför fler personer älskar än hatar honom, att han inte beter sig som en överbetald diva, utan stolt står för den han är, Valencias största stjärna.
Faktum är att den inställning han har är liknande den dom flesta spelarna i Valencia har.
Villa, liksom dom flesta andra i laget, är en stor bilälskare. Jag själv har sett honom köra 3 olika lyxbilar.
Varenda gång han visar sig inför människor så är han rätt tystlåten, lugn men samtidigt väldigt tillmötesgående mot sina supportrar. Detta uppträdande märkte man även väldigt tydligt förra vintern, när vi alla visste vilken frustrerande situation alla spelarna befann sig i med obetalda löner, sviktande resultat osv. Trots att man såg på honom att han var oerhört pressad och verkligen inte hade lust att möta några människor så ställde han upp för sina supportrar som rusade mot honom så fort han visade sig på träningsanläggningen i Paterna. Lugn, sansad och med ett enormt tålamod.
”Respekt för sina supportrar” är ett ledord hos honom, liksom ”respekt för klubben Valencia CF”.
Studerar man honom när laget tränar så märker man snabbt att han tillsammans med Joaquin och Silva är de mest tystlåtna spelarna på planen, till skillnad från Zigic som är gruppens underhållare.
De största spelarna behöver inte prata under träningarna, de låter spelet tala.
Alla känner till de transferrykten som säsong in och säsong ut florerat kring denna Villa, hur han ena dagen varit klar för Barcelona eller Real för att andra dagen skriva ett långt kontrakt med VCF.
Även nu till vintertransfern cirkulerar ryktena likt gamar runt honom.
Ingen annan än han själv vet vad som kommer hända, och vi måste vara beredda på att vi när som helst kan få beskedet de flesta fruktar- att David Villa har skrivit på för en annan klubb.
Sådant är livet i fotbollsbranschen, och det finns inget vi kan göra åt det. Vi har redan fått njuta av att ha en så pass stor spelare i vårt lag under en väldigt lång tid, vilket vi ska vara mer än nöjda med.
Visst vill jag att han stannar, alla Valenciafans vill det, men om han lämnar så förstår jag honom. Alla behöver en miljöväxling då och då.
Dock finns det en sak jag med handen på hjärtat kan påstå: David Villa kommer alltid förbli en Valenciano. Han kommer aldrig bli en sann Madridista eller Barcelonista eller vad ni nu vill kalla dom. Han kommer alltid ha sitt hjärta i Turiaklubbens stad, något han flera gånger om bevisat.
Han är en människa som få klubbar i världen någonsin förfogat över. Detta är något vi bör vara stolta över, något vi bör se på med stor respekt och vördnad inför vår allas David Villa Sánchez.
Andreas Manea tillsammans med David Villa under ett möte i Valencia.
Slutligen - Feliz Navidad y Prospero Año Nuevo
