New Jersey - Detroit4 - 5
Sevilla - Valencia; Dykningar och bottennapp.
Matchen som var tänkt skulle hjälpa spansk fotboll att åter bli spännande förstärkte istället ledningen för de två giganterna Barcelona och Real Madrid.
Det var två helt olika lag som ställdes på Ramón Sanchez Pizjuan på söndagkvällen. På ena sidan hade vi hemmalaget Sevilla som med sina kvicka fötter och giftiga kantspel som var tänkt att sätta griller i huvudena hos det mer fysiskt starka Valencia på andra halvan av mittlinjen. Det är inte lätt att inta borgen i Sevilla där vi har en av Spaniens bästa och mest passionerade publik, självklart ligger man ändå några steg efter Mestallas dito..
Det var länge sedan Sevilla hade ett så slagkraftigt lag och att resa dit och försöka ta hem tre poäng är oerhört svårt vilket man också bittert fick erfara när slutsignalen ljöd över natthimlen.
Unai Emery valde att ställa upp med en ganska defensiv 4-2-3-1 uppställning med Marchena och Albelda som pivotes bakom den något yngre mittfältstrion Pablo, Silva och Mata. Jag ställer mig lite frågande till varför bossen inte vågade starta med någon av de mer kreativa Ever Banega eller Manuel Fernandes eftersom Zokora ofta lämnas ensam centralt på mittfältet när Renato ger sig iväg på måljakt. Jag såg i min spåkula att man då hade tagit hand om mittfältskampen och gett mindre utrymme för Sevillas kreativare mittfältare att levera bollar till de spelare Sevilla vinner sina poäng med; Diego Perotti och framförallt Jesus Navas. Valencias spel var stundtal väldigt statiskt och enkelspårigt trots att man har gott om kreativa spelare offensivt. Det gäller bara att få bollen dit, och det lyckades man med alldeles för sällan.
Laget hade kunnat gå in med mer energi i inledningen av matchen för att på så sätt hålla den uppe vid eventuella motgångar som det skulle visa sig komma. Redan efter dryga tjugo minuter tog Sevilla ledningen genom en touch av Negredo efter en hörna. Negredo skulle också visa sig igen lite senare. När 1-0 målet kom så blev det genast mycket tuffare.
Har man inte tillräckligt med fart när man cyklar inför en uppförsbacke så krävs det oerhört mycket mental och fysisk styrka att ta sig upp. Tyvärr hade inte Valencia varken den fart eller styrka som krävdes och det var kanske framförallt den mentala styrkan som saknades när det faktiskt brändes en del målchanser och slogs en hel del felpass. Emery försökte väcka laget till liv igen och lyckades kanske bitvis, men någonting saknades, det var bara Sevilla under de första 45 minuterna. Det skulle visa sig bli en match med heta känslor och Navarro och Albelda hade båda två redan dragit på sig en varsin varning efter Sevillas ledningsmål.
Irritationen skulle fortsätta matchen ut men som tur var slapp vi se någon utvisning.
Andra halvlek började ungefär som den första och båda lagen hade sina chanser men Valencia kändes i alla fall till en början stabilare än i den första halvleken även om resultaten lyste med sin frånvaro. César i målet spelade hyfsat stabilt och parerade ett par målchanser med sina fötter under matchen. Målvakten ska heller inte klandras för något av de två målen och det ger enligt mina kriterier ett godkänt betyg.
Det andra målet ja.. Valencias mittfält tappar boll alldeles för enkelt till alldeles fel spelare. Jesus Navas snappar upp bollen och kontrar med sina kvicka ben. Navas hittar Negredo till vänster med en klackvariant och Negredo tar några steg med bollen innan han tittar upp och lägger en lobb över César och in i nätet. Matchen kändes nog för många valenciaanhängare ganska körd just då. Villa träffar stolpen, Mata skjuter Palop på vänsterfoten och bollen ville inte in.
Innan Negredos andra hade Emery tagit mod till sig och bytt ut Marchena och tagit in Ever Banega och det kändes bra, men att han också bytte ut Pablo Hernandez kändes inte riktigt lika skönt i maggropen även om inhoppare Zigic självklart skulle in på planen för att mäta sig med de lite kortare Escudé och Stankevicius i straffområdet. Jag hade gärna sett att Pablo hade varit kvar på planen, men det kanske var en naiv tanke från min sida?
Efter att Sevilla dubblat sin ledning kändes Valencia starkare igen och som jag skrev tidigare hade man chanser som tyvärr inte resulterade i någon reducering, i tid alltså. För kvitteringen skulle komma i matchens sista minuter. Zigic gick upp och nickade en stenhård nick som Palop inte lyckades få undan, bollen hamnade till slut direkt på David Navarros panna och eftersom han redan stod på mållinjen så kunde det inte bli annat än mål.
Det stod alltså 2-1 till Sevilla i slutet på matchen, Emery hade bytt Silva mot Dominguez vilket gav lite extra energi till Valencia som på allvar kände att de kunde få med sig en poäng.
Hoppet om poängen växte ytterligare när fjärdedomaren visade befogade fyra minuters tillägg, men det hoppet skulle Sevilla med Jesus Navas i spetsen släcka ganska fort. När de andra spelarna i Sevilla låg och hade kramp hade Navas benbrott och skallskador samtidigt som bårbilen fick slita sig åt olika håll för att plocka upp diverse ”skadade” spelare runt den 90:e minuten och efter att Palop slösat en halv minut på en inspark så hade Valencia ganska exakt 3,2 sekunder verklig tid att kvittera på, en omöjlighet med andra ord.
Matchen slutade 2-1 till Sevilla och den spanska fotbollen är inte redo för fler än två lag. Om Valencia ska kunna utmana på allvar kan de inte fortsätta med de felpassningar vi fick se prov på idag från många spelare. Miguel och Bruno skulle ha ansvaret för den kritiska delen i försvarsspelet och det gick absolut inte. De hade inte en bra dag, och det krävs att man har det mot ett så skickligt lag som Sevilla.
Nu är det bara en mening att upprepa för sig själv när man går och lägger sig: Glöm och gå vidare.
