Tampa Bay - Philadelphia4 - 2
Knapp seger för Valencia och David Villa ensam på topp
Villa förde ensam Valencia till seger över Getafe med sina två mål vilket också betyder att han är ensam skytteligaledare.
Emery hade problem med manfall på backpositionerna när Navarro, Mathieu och Bruno alla saknades inför kvällens match. Emery valde då att ställa upp med Miguel till höger och Alexis till vänster. Marchena fick ta ett steg bakåt i banan och ställa sig bredvid Dealbert i mittförsvaret. Denna nykomposition hade hyfsat bra koll på Getafes offensiv som var lite uddlösa utan den avstängde Roberto Soldado även om Pedro León och Valenciagrabben Miku hade en del chanser. En försvarslinje är ofta beroende av kontinuitet och med alla dessa backar borta så måste jag ändå säga att jag räknade med vissa misstag.
Framför backlinjen formerade Emery ett på papperet ganska balanserat mittfält med Albelda och Banega som flankerades av Silva och Joaquín. Bakom Villa i anfallet lirade Chori Dominguez från start för första gången på Mestalla. Samtliga dessa spelare är riktigt bra fotbollsspelare och jag vet inte riktigt varför men man såg flera tillfällen under matchen att man inte brydde sig om att man hade ett mittfält. Marchena siktade likt Olof Mellberg långa bollar på Villa utan resultat. Banega kom inte riktigt in i matchen även om han precis som övriga spelare var godkänd. Denna lilla besvikelse kan ha att göra med de till skyarna höjda förväntningarna man nu har på den lille argentinaren. Tyvärr börjar man sakteliga acceptera Albeldas oförmåga att vara kreativ på fotbollsplanen och agerar mer och mer som Daniel Andersson, och med det vill jag inte säga att det enbart är en dålig utveckling då den gode David A stoppar en hel del embryon till anfall.
Chori Dominguez har kommit in som ett stormväder på Mestalla och kvällens match var inget undantag då det allt som oftast hände saker framåt när han var i närheten av bollen och har man lekkamrater som Silva och Villa bredvid sig så finns det alltid goda möjligheter till bra anfallsspel.
Bra anfallsspel var det ja. Efter fyrtio mållösa och ganska innehållslösa minuter så fick vi se prov på samspelet mellan Chori och Villa när argentinaren löpte ifrån sin bevakare längs kanten samtidigt som Villa lyckades med samma bedrift fast precis framför mål. Jag väljer rent subjektivt att bedöma anfallet som ett bra anfall och inte uselt försvarsspel av Getafe. Det var bara för El Guaje att dundra in bollen när han kom helt fri med Jordi Codina och 1-0 var ett faktum som kvarstod halvleken ut. Fortfarande tycker jag att det var Getafe som stod för spelet, men vad gör det när Valencia gör målen?
David Villa var inte nöjd med att bara dela skytteligan med Messi utan ville stå ensam som Pichichi. Han hade med all säkerhet påtalat detta för Silva som några minuter in i andra halvleken tog tillvara på slarv av Getafebacken Miguel Torres och skickade iväg en riktig dunderpassning i precis på millisekunden rätt tidpunkt vilket återigen friställde Villa som den här gången ville göra lite mer än bara mål och skruvlobbade in bollen bakom Codina från ganska långt avstånd. Nu var ställningen 2-0 i den 52:a minuten och trots att spelet hackade en aning för Valencia så kändes matchen färdigspelad.
Tyvärr så ville inte antingen Alexis eller domare Paradas Romero, beroende på hur man ser på saken att matchen skulle dö ut. Alexis bentacklade (?) sin motståndare tack vare att han blev insprungen i och fick därigenom sitt andra gula kort och också det oundvikliga röda. Hur skulle Emery göra nu, försöka spela på tre backar eller byta in Maduro? Han valde att säkra bakåt och byta in Maduro som har fått ytterst begränsad speltid sedan Koeman emigrerat och jag blev förvånad när matchen var slut och Maduro klarade sig relativt bra. Minuten innan holländaren byttes in så hade Joaquin fått lämna banan till förmån för Pablo, ett rakt byte alltså och jag funderar fortfarande på varför Emery gjorde som han gjorde eftersom Joaquín spelat bra under hela matchen. När det såg ut som om Valencia skulle reda ut stormen efter Alexis utvisning så slår blixten ner på Mestalla när Marchena står och tittar på domaren och väntar på en handsavblåsning vilket gör att han helt tappar fokus på vad han egentligen borde göra, Marchena och resterande försvarsspelare var totalborta när Manu fick sin passning i straffområdet och nästan lika enkelt som Villa vid första målet kunde sätta dit reduceringen.
Då var det match igen.
När ett lag lyckas reducera till 1-2 med tid kvar och en man mer på planen så brukar inte kvitteringen låta dröja på sig och jag, precis som Emery satt och bet på naglarna i soffan men till skillnad från Unai så kände jag mig ganska snabbt ganska lugn igen då jag såg ett taggat Valencia spela upp sig under de avslutande minuterna. Villa byttes ut och pigga ben i form av Mata fick komma in och springa för glatta livet.
Det ska nämnas att Valencia inte hade marginalerna på sin sida när det gällde domarbeslut, och det hördes minsann både på läktarplats och vid sidan av planen där Emery likt en Joaquín Caparrós på uppåttjack sprang runt och viftade med armar och ben och mer därtill. En och annan svordom kom också från hans mun hördes ända till undertecknad i kalla Dalarna.
Jag måste säga att det var väldigt skönt att se Emery så taggad och engagerad, det kan inte vara annat än positivt för ett lag som måste slita matchen ut för att ta hem sina tre förtjänade poäng. Sista chansen i matchen fick Silva som med endast Codina framför sig helt ofattbart slår en bredsida helt åt skogen.
Valencia höjde sig alltså i slutet av matchen och höll tätt både under resterande ordinarie tid och de mystiska fyra tilläggsminuterna som bara ploppade upp från ingenstans. Tre mycket viktiga poäng och kanske ännu viktigare självförtroende är inkasserat inför returen i Europa League mot Club Brügge under veckan.
Pluspoäng i kvällens match går till David Villa som med sina två mål visade hur man vinner en match som man inte dominerar och plus även till Chori som visade goda intentioner och Silva för sitt otroliga spelsinne och sin teknik. På minussidan måste jag ändå nämna mittfältet, jag vet inte om det är Emery eller spelarna själva som inte riktigt håller klass, ett lag utan mittfält involverat i spelet vinner sällan, men ikväll såg vi undantaget som bekräftar regeln. Ett litet minus kan jag också skicka iväg till domaren som inte riktigt hängde med i slutet av matchen.
Emery talade inför matchen om att laget har varit på tok för ineffektivt och ikväll visade han, laget och framförallt Villa att det är historia. Jag hoppas det gick bra för Alexis som innan utvisningen fastnade lite med benet i gräsmattan och vi vet alla hur sådant kan gå om det vill sig illa.
Inga fler avbräck på backsidan tack.
Mål
Valencia: David Villa (38’) David Villa (54’)
Getafe: Manu (76’)
Varningar
Valencia: César, Albelda, Alexis x2
Getafe: Cata Diaz, Ríos, Léon, Boateng, Parejo, Mané
Arena: Mestalla
Publiksiffra: 41,000
Domare: Paradas Romero
(Källa: Valenciacf.es)
