- -
Atlético-Valencia: Domarskandal
Valencia gästade Vicente Caldéron idag med stora förhoppningar om att kunna öka avståndet till Sevilla som tidigare endast lyckats ta en poäng på hemmaplan mot Athletic Bilbao. Det såg till en början ljust ut, men det finns en faktor som påverkade matchen och gjorde kvällen nattsvart, och den faktorn stavas Pérez Burrull.
Jag vet att det under sista tiden uppkommit en stor debatt om domarnas insatser runt om i Europas stora ligor, och jag vet att dom flesta, mig själv inräknad, bara tyckt att vi bör släppa diskussionen och fokusera på spelet istället. Alla verkar anse sig blivit negativt påverkade av någon domare varje vecka, och därför nådde debatten aldrig sitt slut, för det finns inget slut.
Trots den vetskapen, så måste jag idag höja rösten mot domartrion som dömde Atlético Madrid-Valencia den här kvällen, för de stod i högsta grad i centrum och var direkt ansvariga för slutresultatet.
Valencia var på högsta humör när spelet blåstes igång, och laget Emery ställt upp med såg på pappret riktigt starkt ut, trots alla skador vi var drabbade av.
Uppställningen såg ut som följande:
Målvakt: César
Backar: Miguel, Marchena, Dealbert, Alexis
Mittfältare: Banega, Fernandes, Joaquin, Mata
Anfallare: Silva, Villa
Riktigt kul att se Fernandes göra sin första match från start, och vi var nog alla väldigt nyfikna på hur han skulle uppträda på planen.
Annars finns det inte mycket att kommentera än att det var ganska väntat att dessa spelare skulle få starta.
För hemmalagets del såg allt som vanligt ut, enda skillnaden var väl att Asenjo hade fått lämna plats för unge De Gea i målet och att tränare Quique Sanchez Florez satt på läktaren pga. avvisningen han drabbades av i förra matchen mot Barcelona.
Till en början fick vi inte se något skönspel då båda lagen verkade vilja förstöra mer än de byggde upp. Dock var Valencias spel tillfredsställande, speciellt med tanke på att det var bortaplan och att publikens tryck slog emot dom så fort de rörde bollen.
Inget av lagen var särskilt vassa, och de riktigt farliga chanserna uteblev. Det mest anmärkningsvärda under den första 19 minuterna var det gula kortet som drabbade lagkapten Marchena redan i den andra spelminuten. Detta var det första i raden av fel som vår käre Burrull skulle göra denna kväll. Det känns otroligt konstigt att en domare varnar så pass tidigt att inte ens hälften av spelarna hunnit röra bollen, speciellt då det inte var läge att varna, för Marchenas ”spark” borde endast resulterat i frispark. Men visst, vi bortser från det tänkte jag då.
Spelet böljade fram och tillbaka, och av spelare som bemärkte sig ur negativ synpunkt tog gamle Atlético-spelaren Banega priset. Felpassning efter felpassning slog argentinaren under hela matchen, och det var även han som skulle komma att bli inblandad i den första stora situationen.
I 19:e minuten rusade han efter en Atléticospelare som höll på att ta sig in i Valencias straffområde med bollen vi fötterna, och kapade honom precis innanför linjen. Solklar straff tänkte nog hela Calderón-stadion, men inte Pérez Burrull. Han friade märkligt nog och lät spelet fortsätta.
I den kommande kontringen kom så det sjukaste målet för hela säsongen. En kvick Joaquin slog en genial passning mellan Atlético-backarna till en fri Silva som sköt bollen rakt på De Gea men släppte retur till vänster om sig. Silva var snabbt där och snappade upp bollen innan målvakten, vände om, gick förbi en back inåt mot plan, vände igen och slog till bollen mellan den vilt fäktande målvakten och de två understödjande backarna rakt in i mål. 0-1 och det kändes perfekt!
Självklart förstår jag Los Colchoneros vilda reaktion, då de blivit klart bestulna på en straff och istället fått ett baklängesmål inkasserat. Valencia kunde inte annat än tacka och ta emot.
Vad man som åskådare reagerade mest på var den vilda Assuncaos knuff (!) på domaren vid bråket som uppstod. Ingen spelare har rätt att röra domaren, och vid en sådan situation ska det bestraffas med rött kort, helt enligt regelboken. Men portugisen fick bara gult, och det bör han vara väldigt nöjd med, trots att man kände sig lite skyldig mot att de inte fick den straffen de skulle ha och att Los Ché gjorde mål direkt efteråt.
Spelet fortsatte, och det var ganska irriterat från Atléticos håll. Valencia började spela upp sig mer och mer, och det såg riktigt fint ut med härliga löpningar och bra passningar, Banega undantaget.
Stort minus även till Marchena som var alldeles för het på gröten och gick in onödigt hårt i alla närkamper.
Den käre Marchena skulle tio minuter efter målet stå för dagens, om inte årets, snackis när han fumlade i eget straffområde mot Forlan, ramlade, fick bollen på armen, stötte bort bollen från faran, med handen, utan att drabbas av en avblåsning!
Bollen hamnade ute på kanten hos Joaquin som avancerade mot mitten av plan, många meter, och slog en passning inåt. Samtidigt som detta skedde hade en hord av hemmaspelare samlats runt domaren för att aggressivt klaga på ännu en solklar straff som han inte blåst för.
En relativt lång stund efter incidenten blåste den märkbart pressade Burrull av och försökte ta sig mot, hör och häpna, fjärdedomaren, genom den hop av spelare som skrikande och gestikulerande samlats. Efter en kort pratstund, genom larmet från åskådare och spelare, så tog han några snabba steg till straffområdet, kallade till sig Valencias lagkapten och drog upp det röda kortet.
Jag blev stum, helt chockad. Något sådant hade jag aldrig sett. Missförstå mig inte nu, självfallet var det straff, och utvisning som var det korrekta domslutet efter handsen, men aldrig att en domare som missat den situationen, långt efter att den inträffat, blåser av och springer för att ta råd från fjärdedomaren innan beslutet tas. Då jag själv är domare har jag lärt mig att det är helt emot domarmoralen, har man missat något så får man stå för det, hur självklar situationen än är, och att man sedan faller för trycket spelarna utgör visar på en svaghet som inte bör existera hos toppdomare. Pinsamt är ordet.
Forlán tar så klart hand om straffen, och den går självklart i mål, 1-1.
Det är ett decimerat Valencia som nu får klara sig med 10 spelare under en dryg timmes spel. Det såg inte precis ljust ut. Lite förvånande var det sedan att utvisningen inte verkade påverka spelet nämnvärt, utan det var våra vitklädda som hade en liten press och även skapade chanser, samtidigt som hemmalaget inte lyckades särskilt bra i motståndarnas straffområde.
Det var Mata som fick lida för utvisningen då han byttes ut mot mittbacken Maduro.
Halvleken blåstes av efter att även Alexis och Simao varnats.
Andra delen av matchen började ungefär som den första slutade, med ganska jämnt spel, och det var förvånande att de rödvit-randiga inte lyckades skapa några större farligheter.
I 58:e minuten gjorde Emery ett väldigt konstigt byte då Pablo ersatte duktige Joaquin. Väldigt ogenomtänkt kändes det som då Joaquin spelat väldigt bra, och ett rent byte av två likadana spelare verkade inte hjälpa särskilt mycket. Framme var Villa inte riktigt så vass som vi är vana att se honom, men Silva kämpade på och försökte leverera passningar till honom utan att riktigt lyckas. Villa byttes till slut ut mot Chori Dominguez som förväntades ge lite mer tyngd åt det trötta mittältet, och bytet gav även en fingervisning om att Emery ville behålla resultatet så som det var. Detta kändes vid denna tidpunkt fullt realistiskt.
Atlético började mer och mer pressa på de decimerade gästerna och chans efter chans radades upp. Dock hade vi en spelare som gång på gång hindrade bollen från att gå i mål- César Sanchez. Han var fenomenal, och irritationen växte bland avslutarna som inte lyckades få in bollen.
I 78:e minuten befann sig bollen på Valencias högra planhalva, invid linjen, när domaren helt oförklarligt blåste frispark för hemmalaget. Ännu en otroligt billig och onödig frispark mot Valencia. Denna frispark skulle resultera i ledningsmålet signerat Kun Aguero som helt omarkerad kunde nicka in den bakom en chanslös César. Luften gick nog ur dom flesta nu, men det var riktigt kul att se att Valencia inte lade sig, trots det omöjliga läge som nu hade uppstått. De kämpade på och gjorde sitt bästa, mer kan man inte kräva för de gjorde det ganska bra.
Men visst, show á la Pérez Burrull var inte slut där. 5 minuter efter målet flög det röda kortet återigen upp ur fickan framför ansiktet på en Valenciaspelare. Denna gång var det Miguel som drabbades, helt och hållet felaktigt. Det är äckligt att se hur orättvist det kan vara. Grov utvisning, för vad? Högerbacken hade gått in i en kamp om bollen och råkat röra vid Varela som genast vred sig i plågor utanför planen. Och domaren går på teatern och visar det röda direkt. Häpnadsväckande. Förbannat. Sinnessjukt. Svagt.
Emerys mannar får alltså avsluta matchen med 8 utespelare, och självklart orkar laget inte med, så Forlan och nyinbytte Jurado får stänka in ett mål var innan slutsignalen ljuder och Silva & Co. besviket vandrar av planen.
Sammanfattningsvis då: Två backar utvisade och ett flertal gula kort utdelade för Valencias del. Detta innebär att till nästa ligamatch får vi klara oss utan (jag kanske missar någon nu): Marchena, Miguel, Banega, Alexis, och allra viktigast, César som fick sitt femte gula kort. Sen tidigare är Albelda skadad och förväntas vara borta i 2 veckor. Det känns väldigt hopplöst, tomt, när man låter denna information sjunka in.
Det positiva med allt det här är att vi kommer ha hela backlinjen fullt utvilad till matchen mot Barcelona om två veckor. Till nästa ligamatch mot Racing förväntas Navarro vara fullt återställd, så då har vi i alla fall två ordinarie backar klara för spel, han och Dealbert.
Glömde jag förresten nämna att Marchena kommer vara avstäng två matcher? En för det femte gula och en för det röda kortet.
Visst kan det vara fel att klaga på domaren, men nu vågar jag faktiskt påstå att han var den direkta anledningen till att matchen slutade 4-1 till hemmalaget. Kollar man på det spel Valencia faktiskt visade innan utvisningen kom så såg det väldigt lovande ut, och en seger kändes rätt säker.
Men där får mina tankar sluta, nu gäller det bara att glömma det här och tänka på att vi faktiskt fortfarande ligger trea, och nästa match bör vi klara, även om halva backlinjen och mittfältet kommer bestå av reserver.
Mot nya tag: Amunt!
Slutresultat: 4-1 (1-1)
Mål: Silva 20', Forlan 30' (straff), Aguero 78', Forlan 86', Jurado 90'
Varningar: Valencia- Marchena, Alexis, Banega, Fernandes
Atlético- Assuncao, Simao, Salvio
Utvisningar: Valencia- Marchena och Miguel
