2016-11-23 01:00

Toronto - Carolina
1 - 2

Barcelona-Valencia: Frustrationen fortsätter
En riktig plattmatch av Chori

Barcelona-Valencia: Frustrationen fortsätter

Frustrerande är det ord som bäst beskriver den här matchen, då Valencia återigen lyckades med bedriften att få en av sina spelare utvisad samtidigt som spelet rasade ihop efter att till en början ha varit riktigt bra.

Det var ett på förhand decimerat Valencia som tågade in på Camp Nou med målet att åtminstone försöka ta en poäng mot serietvåan Barcelona. Det saknades många i truppen, inte minst David Villa som man under dagen hade trott skulle kunna starta, men Emery valde att inte ta några risker och låta honom bli helt spelredo istället för att göra det värre. Alltså var både Zlatan och Villa tvungna att stå över matchen, precis som i höstas då det slutade mållöst på Mestalla. Kunde det kanske bli en repris på den matchen idag?

Emery valde att starta med Bruno, som precis kommit tillbaks från en skadeperiod, på vänsterkanten och med Maduro och Dealbert i mitten. Inte riktigt den starkaste backlinjen i laget, men det fanns inte mycket till val.
Även Albelda fick förtroendet att starta trots att han varit borta från spel i två veckor, detta tillsammans med unge Jordi Alba, Silva och Pablo på mitten. Alltså ingen Juan Mata. Då jag fortfarande är rätt arg efter matchen så kan jag inte få mitt minne att påminna mig om varför han inte spelade. 

Då Villa inte var med så fick Chori Dominguez börja på topp, vilket visade sig vara sisådär.
För Barcelonas del bjöds det inte på några större överraskningar i startelvan, förutom att Puyol fick stå över p.g.a. skada, och den avstängde Guardiola valde att börja med Pedro och Bojan uppe istället för Henry.

Till en början var matchen lite försiktig, för att sedan utvecklas positivt ur Valenciaögon sett. Det bjöds på många anfall, och efter en halvtimme av matchen ledde gästerna faktiskt skottstatistiken och var avsevärd mycket närmare ett ledningsmål än Barcelona, som hade en otroligt giftig Messi ständigt jagande högt uppe på planen.
Pablo var på spelhumör och försökte ta sig fram på sin vänsterkant ett flertal gånger, och hade även ett eller två skott på mål som dock inte gav resultat. Överraskande var att Jordi Alba spelade riktigt bra och snurrade friskt tillsammans med Banega i mitten. Även Albelda gjorde en godkänd match, till skillnad från Silva och inte minst Chori som var otroligt anonym. Trots anfallen så bjöds det inte riktigt på några stora farligheter, och vi kunde alla se att David Villa saknades enormt mycket.

Hemmalaget var förvånansvärt bleka, då Pedro fortfarande ligger i en formsvacka och Iniesta och Xavi inte spelar så som man är van att se dom.
Dani Alves var som vanligt mest irriterad och fulspelande, och jag börjar fundera på att skicka en regelbok till honom så han kan lära sig när det ska vara frispark eller inte. 

Skillnaden var att Barcelona hade Messi, och Messi var ständigt ett orosmoment för långsamme Bruno i kombination med slarvige Dealbert som höll på att tabba sig rejält när den lille argentinaren snodde bollen från honom i en tänkt bakåtpass och sånär höll på att överlista César.
Albelda fick tråkigt nog utgå p.g.a. skada redan i slutet av första, och självklart var publiken igång med sitt busvisslande, av någon konstig anledning.
In med Fernandes, och mittfältet förväntades öka takten lite grann med de snabba portugisiska benen.

Clos Gomez blåste till pausvila och matchen var alltjämnt mållös.

Till andra halvlek byttes Henry in istället för osynlige Bojan, något som skulle visa sig vara ett riktigt bra drag.
Valencias fina spel hade nu avtagit av någon anledning, och istället började Emerys mannar sparka på motståndarna, onödigt hårt. Banega och Maduro fick ostskivan upptryckt i ansiktet för detta, liksom Dealbert och senare även Bruno och Zigic. 

Som en blixt från klar himmel kom så det förlösande målet från Messi (vem annars?) då han vred och vände på sig i straffområdet och fintade bort Banega, Bruno och den allt mer irriterande dåligt spelande Dealbert innan han tryckte in bollen förbi en chanslös Cesar.
Och detta var bara början. 

Los Che spelade sämre och sämre ju längre matchen fortlöpte, samtidigt som hemmalaget började ta större och större kontroll, dock utan att briljera. Chori var nu helt osynlig, liksom Silva och Pablo som knappt hade någon bollkontakt längre. Detta gjorde att Emery började vidta offensiva åtgärder för att kunna trycka dit en kvittering, och långe Zigic sattes in istället för Chori.
Knappt han Zigic säga ”benförlängning” innan han fullkomligen bjöds på ett friläge, helt ohotad, utanför straffområdet sprang mot Valdez med bollen under god kontroll och sköt den…rakt på målvaktens ben! Helt otroligt, jag kunde inte tro mina ögon. Ville bara ta fjärrkontrollen och slänga den rakt in i TV:n. Det är oacceptabelt att en anfallare missar en sådan bjudning. Gör man inte mål på sådana lägen, när gör man då mål?
Vår käre Nikola missade ett gyllene läge att jämn ut matchen och sätta lite press på det av publiken ständigt uppburna hemmalaget.

Men självklart så rubbades alla återstående förväntningar man hade på en kvittering då Maduro fick se sitt andra gula kort och därmed blev utvisad efter en onödig tackling bakifrån på Messi. Alltså ännu en back avstängd till nästa match, och om jag inte tappat räkningen så var detta fjärde matchen i rad som Valencia får en spelare utvisad. Underbart! Nu var det dock så att de två gula kort Maduro fick inte på något sätt var orättvisa, de vara bara bevis på hans enorma klantighet och oförmåga att ta hand om Messi (men vem kan klandra honom?).
Jag fattar inte att Valencias spelare ALLTID lyckas med dessa bedrifter. Är det så svårt att hålla benen i styr och undvika att bli utvisade var och varannan match?

Efter utvisningen föll allt ihop, som ett korthus. Messi kom, Messi såg, Messi segrade.
I 81:a minuten sprang han som vanligt förbi den vimsige Dealbert på vänsterkanten och kunde enkelt sätta bollen bredvid den vilt fäktande Cesar, och matchen kändes avgjord.
Men inte nog med det. Innan reprisbilderna ens slutat visas så hände det igen. Nästan exakt samma sak. Det var knappt så att det behövdes en repris på det tredje målet då det var nästan precis likadant som det innan. 3-0 och matchen var helt klart avgjord.

Ännu en poängförlust och ännu en missad chans att rycka ifrån Sevilla. Det är inte första gången jag skriver detta, det börjar kännas rätt uttjatat.
Man blir som Valenciasupporter riktigt trött på att se sitt lag misslyckas så pass många gånger, att sumpa sina chanser.
Ikväll hade laget chans att ta minst en poäng, speciellt med tanke på det spel som uppvisades i första halvlek. Jag tror inte det var Barcelona som spelade upp sig i andra, utan det var Los Ché som sin vana trogen tappade allt. 

Å andra sidan så kan man inte gnälla, det är ändå Barcelona hemma vi pratar om, samtidigt som vi inte hade vårt starkaste lag på plan. Med så pass många backar avstängda och skadade, samtidigt som vår bäste målgörare inte var med så är det inte så konstigt att vi förlorade. Jag blev faktiskt väldigt förvånad över att vi lyckades pressa Barcelona så pass länge och visade att vi trots allt hade möjlighet att göra mål, även utan Villa. Tyvärr så var det bara ”nästan”, vilket inte räcker mot lag av denna kaliber. 

Det är väl antagligen bara att tacka för matchen, gratulera till segern och ta nya tag redan nu på torsdag i returmatchen mot Bremen borta i Tyskland. Då blir det förhoppningsvis ett nytt lag (spelmässigt) på planen.

Amunt!

Andreas Manea2010-03-14 23:16:00
Author

Fler artiklar om Valencia