Vinbergs IF - Höganäs BK0 - 0
Valencia krossade ett oengagerat Athletic (2-0)
Sju poäng ner till Mallorca på fjärdeplats, räcker det?
Vilken härlig vinst vi fick bevittna under torsdagskvällen. Spelidén med kantspel fungerade klockrent och det var Joaquín och kapten Vicente som fick det att fungera.
Två spelare som en gång i tiden varit bland de största spanska talangerna fick för en
gångs skull visa vad de kan.
Men det var ändå inte någon av dessa herrar som kom att bli direkt avgörande för matchens utgång utan det var istället en annan offensiv kvalitet som trädde fram och stod för båda målen. Det var inte David Villa, det var David Silva.
Tänk er Joaquín, Vicente, Silva, Villa på planen samtidigt. Den uppsättningen spridd över 2000-talet och vi har den mest eftertraktade anfallsuppsättningen i världen, i Valencia som mest gjort sig känt för ett stabilt försvarsspel under den senaste storhetsperioden.
Försvarsspelet var det ja.
Jordi Alba har de senaste matcherna tvingats till vänsterbacken av dessa haglande skador över ordinarie försvarare, men kanske har Valencia nu lyckats hitta den vänsterback man letat efter så länge? Jordi Alba är en mycket följsam back som har snabbheten för att kunna hänga med motståndarnas snabbaste spelare, och som ytterback är det egentligen den viktigaste egenskapen man kan ha.
På motsatt sida hittade vi igår Bruno som har blandat och gett under hela säsongen men även om motståndet inte var det bästa igår så visade han på riktigt vassa offensiva kvaliteter. Han följde ständigt bakom Ximo på sina räder och matade fina inlägg och försökte sig på dribbling efter dribbling utan att för den skull tappa allt för mycket stabilitet bakåt.
Som jag nämnde så var Athletic inte det vassaste laget som besökt Mestalla men jag tänker inte haka upp mig på det.
Det var Valencia som var bra, inte motståndarna som var dåliga. Eller så var det en kombination av de båda faktorerna..
En annan anledning till att Valencia i praktiken säkrat spel i CL med sju poäng upp på Mallorca och åtta upp på Sevilla var återigen César Sanchéz som fortsätter vara i kanonform och när Barcelonasupportrar ropar efter Valdes i landslaget så måste jag åtminstone få mirakeldrömma att killen som en gång konkurrerat ut Iker kan göra det igen..
César räddade de få skott som bortalaget mäktade med och det är nog så svårt att rädda få skott som att rädda många, procentuellt räknat. Men inte var väl César, Alba och Bruno de enda som hade defensiva uppgifter i Valencia? Nej i mittförsvaret fick Albelda vikariera bredvid Alexis och de skötte uppgiften bra. Framför dessa hjälpte Banega och Baraja till att städa på mittfältet vilket gjorde att chanserna för bortalaget blev försvinnande få.
Eftersom bortalaget var så totalt bleka och oengagerade så blir den här texten väldigt fokuserad på Valencias spel och spelare, men jag måste säga att det var oerhört svagt att Athletic Bilbao att visa så lite glöd och så lite vilja redan efter första målet. Man vinner inga matcher genom att ge upp. När jag ändå är inne på de lite mindra bra sakerna med gårdagens match så kan jag också nämna David Villa som inte hade någon lyckad dag, eller månad. Timingen saknades precis som kvickheten i steget. Han spred bollar omkring sig så att jag nästan trodde att det var Higuaín som spelade en avgörande match för Real Madrid. Eller kanske Markus Rosenberg under en EM-kvalmatch. Men det var trots allt världens vassaste striker och gör han inte mål snart så kommer det eventuellt ge utslag på resultaten, speciellt om Silva hamnar i en svacka.
Nog med mardrömsscenarion, David Villa står med stor säkerhet snart och firar sitt fyrtioelfte mål och allt är frid och fröjd igen.
För att kort summera matchen så kan jag säga att vi fick se två vackra mål av David Silva varav det senare var ett mycket vackert mål där han likt Messi höll fem motståndare på behörigt avstånd i straffområdet för att kunna dundra in bollen bakom en chanslös Iraizoz. Vi fick se ett kantspel som fungerade utmärkt, precis som spelet centralt även om det mesta hände runt Ximo och Vicente som nu kanske har tagit tillbaka sina respektive platser framför Pablo och Mata?
Appropå Pablo och Mata så hade Valencia en av ligans starkaste bänkuppsättning med följande spelare: Pablo, Mata, Zigic, Michel, Mata, Dominguez, Marchena och Moyá. Av dessa så var det Mata, Chori och Marchena som fick känna på gräsmattan utan att egentligen lämna allt för stora avtryck.
Bruno fungerade, Jordi Alba briljerade, Baraja och Banega stabiliserade.
Matchen var med andra ord perfekt utförd och det var viktigt att ta denna övertygande seger med sig inför helgens match på Santiago Bernabeú mot Real Madrid.
Även om jag fortfarande fokuserar på gårdagens match så kan det inte sägas detsamma om Emery som direkt efter matchen talade om lagets svårigheter på bortaplan och att tabellen kan ändras snabbt, men som sagt, det jobbet lämnar jag över till Emery och hans spelare när jag fortsätter glädjas över denna fantastiska vinst och dessutom gläds jag över kapten Vicentes första start i ligan sedan mars förra året, och vilken start sen!
