Reserapport Sevilla-Barcelona
Den 6.e maj åkte chefredaktör Ola med familj till Sevilla för att se Sevilla F.C-Barcelona. Han åkte hem ännu mer förälskad i staden och självklart också i fotbollslaget.
Resan gjordes med min familj, min flickvän och hennes familj. Jag har inte upplevt Sevilla på plats sedan april 2008 så längtan att komma tillbaka till staden har varit enormt stor.
Vår resa kostade enligt följande:
Flyg: 2302 :-
Boende: 1031 :- per person för lägenhet i 4 nätter
Biljett till match: 1700 :-
Allt: 5033 :-
Torsdag 6 Maj
Torsdagen började ganska tidigt eftersom flyget gick ifrån Kastrup tidigt på förmiddagen.
Väl på Kastrup klaffade allt bra och även flygresan gick kanon. Vi var allihop förväntansfulla men kanske allra mest jag.
Vi landade på Malagas stora flygplats 14.30, trötta men glada. Sedan skulle vi ta tåget från Malaga flygplats till Sevillas tågstation vid namn Santa Justa. Vi valde att flyga Kastrup-Malaga eftersom jag tidigare varit med om klydd när vi åkte rutten Kastrup-Sevilla.
Vi satt ganska nära!
Tågresan var ganska dryg eftersom den tog 2.5 timmar men vi fick på vägen se Spaniens fina landskap(det blev finare ju närmre Sevilla vi kom).
Vid 20-tiden på kvällen var vi äntligen framme vid vår lägenhet. Den låg så centralt man kan komma, endast 2-3 minuters gångväg ifrån Katedralen och något liknande för att ta sig till tjurfäktningsarenan.
Lägenheten hade vi bokat genom www.sevilla5.com, en mycket bra hemsida.
Båda gångerna jag har varit i Sevilla har jag bokat boende genom dessa. Lägenheten var fin och även byggnaden vi bodde i var mysig. I samma byggnad låg en bodega där det var ett jäkla ös hela dagarna och nätterna.
Folket i Sevilla är ute mycket längre på vardagskvällarna än vad vi är i Sverige. Natten till fredag hörde vi folk gå hem från bodegan halv 4 på morgonen. En härlig kultur!
Annars gjorde vi inte så mycket på torsdagen mer än att vi gick en runda och sen satte oss och åt på en restaurang. Sedan blev det sängen tidigt, allt för att ladda för fredagen.
Fredag 7 Maj
På fredagen steg jag och min flickvän upp vid 9 för att gå och handla frukost. Vi hittade en liten affär där det såldes massor av mat lämplig för frukost. Redan 9 på morgonen gick jag i shorts och t-shirt och det var hur skönt som helst. Lite skillnad jämfört med vädret här hemma om man säger så.
Den största skillnaden vädermässigt jämfört med Sverige (förutom att det är varmare såklart) är vinden. Det kan blåsa rätt så mycket, men det blåser varma eller åtminstone ljumna vindar. Otroligt behagligt väder såväl morgon, dag som natt.
På fredagen hade vi bestämt oss för att bege oss till Nervion och till Ramon Sanchez Pizjuan just för att vara helt säkra på vägen och dessutom köpa något i shopen.
På vägen stannade vi till för att ta vars en öl i det perfekta vädret. Spansk öl är väldigt god och serveras alltid extremt kall vilket gör ölupplevelsen helt perfekt. Spanjorerna kan sin öl helt enkelt!
Baren vi drack öl på låg precis vid arenan så efter vi hade druckit upp gick vi den sista biten bort till Pizjuan. Väl där såg vi en hel del människor. Tydligen hade Sevilla slutat träna för en stund sedan och givetvis såg vi möjligheten att få träffa några spelare!
Mycket riktigt, efter en liten stund kom det ut några spelare. Konko var den allra första vi såg men han var otroligt snabb in i sin bil. Likaså Stanky och Fazio. Men sen dök en av de största stjärnorna upp, Luis Fabiano. Kaos utbröt direkt i form av bildhungriga fotografer och Sevillistas som tappert försökte få en bild med sin hjälte.
I detta läget stod vi för långt ifrån för att kunna ta bild tillsammans med Luis, men vi fick honom på bild en bit ifrån i alla fall.
Sedan var det lugnt en stund och vi blev lite besvikna att vi missade andra spelare. Därför gick vi in i shopen. Där bjöds jag på en fin överraskning då tjejen köpte en riktigt snygg Sevillaklocka till mig. Dessutom gick några av mina medpassagerare loss i butiken och köpte glas, muggar, tröjor och shorts. När vi stod i kassan dök ett bekant ansikte upp, nämligen Julien Escudés, fransmannen skulle handla en hel del han med.
När vi hade handlat färdigt och gick ut i solskenet möttes vi nästan direkt av Andres Palop i sin bil. Givetvis stannade han till och vi kunde ta bilder med honom. Strax därefter gjorde vi detsamma med Renato och med Antonio Alvarez. Tydligen var dessa tre de sista att lämna Pizjuan vilket innebär att även vi lämnade stadionområdet för den gången.
Resten av dagen strosade vi runt och njöt av den vackraste staden som finns. De av oss som inte hade varit där tidigare blev imponerade av hur grönt där är överallt och hur skönt vädret är.
Jag själv som visste hur det var gick bara och njöt. Min pappa sa en gång: ”Såhär skulle det vara när det är som jävligast” och jag kan inte annat än att hålla med.
En stund senare åt vi lunch på en pizzeria vid namn Dominos. Mycket god pizza och även god öl. Det blev en hel del öl under resan som ni kanske förstår;)
Uteserveringarna ligger tätt i Sevilla. Folk sitter ute överallt, hela dagarna. Såväl Sevillabor som turister. Matkulturen är härlig, spanjorerna sitter ute och äter sina tapas och turisterna testar de med.
På kvällen gick vi ut och åt på en liten restaurang där vi alla åt argentinsk biff. Otroligt god mat även om det är anmärkningsvärt att man i Spanien på många restauranger varken får potatis/ris eller sås till sin köttbit.
Det blev ett par öl även där och man bara njöt av staden och såg självklart fram emot lördagen något otroligt.
Lördag 8 Maj
Lördag betydde matchdag. Självklart var jag nervös för hur vädret skulle vara. Det spelade egentligen ingen roll, men självklart hoppades man på sol och värme. Och precis det blev det.
Underbar känsla direkt!
Lördagen spenderade vi strosandes runt vackra Sevilla även den. Vi hann se alla ”turistattraktioner” såsom katedralen, torre del oro, köttmarknad och oändligt många vackra parker och byggnader. Smågatorna är det kanske allra charmigaste i Sevilla och jag råder er alla att besöka gamla stan för att uppleva dessa vackra byggnader och gator. Otroligt charmigt!
Men hur vackert Sevilla än är var lördagen för mig en enda lång väntan på matchen.
När klockan blev 18 gick vi ut och åt (vi var förmodligen de enda i hela Sevilla som åt middag så tidigt) och efter vi hade ätit begav vi oss mot Nervion och mot Ramon Sanchez Pizjuan.
Världens bästa Paco hade ringt till sina polare inom Sevilla F.C och med deras hjälp lagt undan 7 biljetter till oss så det var bara för oss att gå till luckan där Penôr kunde hämta sina biljetter. Hur smidigt som helst och lite nervositet fanns det bland samtliga om vi skulle få biljetter eller ej. Som tur var är Paco en mycket hjälpsam och snäll människa så det var inga problem där.
När vi hade hämtat biljetterna begav vi oss så till ”La Espimosa”, en bar som Jens rekommenderade för oss. Ett ställe där många Sevillistas laddade upp för match. Och visst var det ett jäkla drag! Både inne på baren och utanför baren. Sevillaborna festade till det rejält på gatorna utanför arenan med sina whisky med cola. Stämningen började bli otroligt bra och den nådde sitt klimax när först Barcelonabussen anlände och sedan Sevillabussen.
När klockan var strax efter 8 gick vi in på Pizjuan. Fy fan vilken känsla det var att vara tillbaka. Och det var inte vilka platser som helst Paco hade fixat till oss. En bit nedanför Del Nido, på andra raden närmare bestämt precis bakom Sevillas avbytarbås. Fantastiska platser!!
Det första som slog mig var hur perfekt gräsmattan var. Man blev minst sagt sugen på att lira själv. När klockan slog halv 9 började den då nästan halvfyllda stadion att busvissla. Barca hade entrat mattan. Några minuter därefter var det så Sevillas tur och då blev det ett jäkla jubel.
Att jag var taggad i detta läget är ett understatement som heter duga, tänk då hur spelarna måste känna med den uppbackningen från läktarplats. Biris hade nu börjat ösa på ordentligt och den ena ramsan avlöste den andra.
Vi tog massvis med foto, jag och brorsan klädd i Sevillatröja och min flickvän klädd i Sverigetröja. Givetvis drog vi till oss mycket blickar eftersom vi alla firade när Sevilla kom in på planen, till och med den blonda tjejen med Sverigetröjan jublade. Vi var alla där för att se Sevilla, givetvis var det en bonus att få uppleva Zlatan från nära håll (trots att han inte fick spela).
Sevilla har världens vackraste hymn. Det finns ingen konkurrens. Alla som har sett Sevilla på tv kan snacka om att det är mäktigt. Men man har verkligen ingen aning om vilken känsla det är att stå på plats och sjunga med alla Sevillistas. Att känna kärleken från alla håll. Kärleken till Sevilla F.C. Själv fick jag tårar i ögonen och kunde knappt stå upp.
Det kändes i luften och på sången att detta var en viktig match, en större match än på länge. Min medpassagerare som inte hade några förväntningar på stämningen egentligen blev givetvis totalt ”blown away” av stämningen och ingen av oss kunde låta bli att ryckas med.
Jag får faktiskt gåshud när jag sitter här och skriver och bara tänker på känslan. Ni måste alla besöka Pizjuan och njuta. Bara att vara där under hymnens 3 minuter är tillräckligt. Känslan går inte att slå!
Matchen började som bekant dåligt för Sevilla. 0-1, 0-2 och vi blev i ärlighetens namn ganska utspelade av ett i första halvleken briljant Barcelona. Men lika dåliga som Sevilla var i första halvlek, lika tända och bra var man i den andra.
När Barca gjorde 3-0 i början av andra kände jag att matchen var död. Publiken hade tröttnat och stämningen var inte lika bra. Sedan kom rapporter om att Real endast hade oavgjort och att Mallorca låg under. Då jävlar steg ljudvolymen och samtliga på läktaren vaknade.
Stämningen just då var bättre än på hela matchen och det dröjde ungefär 3 minuter till att Sevilla gjorde mål. Och 2 minuter därefter kom 2an. Jävlar vilket tryck det var nu och det var omöjligt att inte ryckas med.
Framför oss satt ett gäng damer i 60-års åldern. När Sevilla gjorde sitt andra mål tog en av damerna mig i handen och så firade vi tillsammans. Detta om något är Sevillismo. Vi firar tillsammans. Damen visste mycket väl att jag inte var från Sevilla. Men hon visste att jag var Sevillista. Och vi enades i vår kärlek till Sevilla F.C. Det var faktiskt ett fint ögonblick.
Sevilla tryckte sedan på en stund till och borde kanske haft en straff. Men jag var aldrig besviken trots förlusten. Kanske hade jag varit det om Mallorca inte hade förlorat. Men vilken match vi fick uppleva. 5 mål, fantastisk stämning och ett Sevilla som aldrig ger upp. Ett Sevilla som alltid kommer tillbaka. Jag kommer aldrig glömma upplevelsen och att stå där o sjunga hymnen med 45.000 andra Sevillistas är ett minne som kommer vara med mig för alltid.
Som avslutning vill jag återigen uppmana er alla att besöka Sevilla och Ramon Sanchez Pizjuan. Jag har varit där 2 gånger nu och det kommer garanterat bli fler.
HASTA LA MUERTE!!
