Säsongen som gick
Säsongen 2009/10 är över och här kommer en tillbakablick och summering av den gångna säsongen för Sevillas del.
Förväntningarna inför säsongen var höga från Sevillasupportrarna. Sevilla hade slått på stort och gjort klubbens dyraste värvning någonsin då Alvaro Negredo kom från Real Madrid. Dessutom hade man värvat högerbacken Sergio Sanchez från Espanyol och innermittfältaren Didier Zokora från Tottenham. Man hade inte heller blivit av med lika tongivande spelare som man hade blivit inför förra säsongen då spelare som Dani Alves, Seydou Keita och Christian Poulsen försvann. Dessutom hade Manolo Jiménez nu haft längre tid på sig att få samman laget.
Det var positiva tongångar inför ligapremiären då man skulle möta Valencia på bortaplan, laget man besegrade med 2-0 i en träningsmatch några veckor tidigare. Även denna match slutade 2-0, men denna gång till Valencia. Inte den premiär man hade hoppats på men Sevilla skulle visa att man var bättre än så i de kommande matcherna då man tog fem raka segrar där den mest minnesvärda var segern hemma mot Real Madrid. Sevilla såg riktigt vassa ut och man var med Barcelona och Real Madrid i toppen. Därefter kom man in i en tung period med många onödiga poängtapp vilket gjorde att avståndet till de två stora blev allt större. De små förhoppningarna som fanns där om att Sevilla skulle kunna utmana om en ligatitel var nu borta och siktet var istället inställt på att ta tredjeplatsen. En placering man hade i sina händer ett bra tag men innan juluppehållet hamnade man återigen i en formsvacka och åkte ner på en femteplats när det var dags för ett kortare uppehåll. Glädjande var att Sevilla imponerade i gruppspelet i Champions League och var klara för åttondelsfinal där man skulle ställas mot CSKA Moskva.
Sevillas spel var inte alls bra och det var väldigt pessimistisk stämning inför den befarade mardrömsmånaden, januari, där några av lagets afrikanska spelare skulle spela med sina landslag. Det blev inte heller bättre förutsättningar då massvis av viktiga spelare skadade sig när det som minst behövdes. Det började dåligt med tre raka förluster i ligan men därefter blev de två raka segrar som gjorde att man ändå hade häng på en Champions Leagueplats. Men det mest minnesvärda från januarimånad var när man helt oväntat slog ut Barcelona ur cupen efter att ha vunnit med 2-1 på Camp Nou och sedan förlorat med 1-0 på hemmaplan. Sevilla matchades hårt nu och skadorna fortsatte att komma. Man lyckades trots det ta sig vidare till final i Copa del Rey efter att först avfärdat Deportivo förvånansvärt enkelt och därefter besegrat Getafe i semifinalen efter en riktig kämpainsats där Palop i målet troligtvis stod för sin bästa match för säsongen. Sevilla var alltså i cupfinal och president del Nido stod och njöt på läktaren med sin magiska cuphatt på huvudet.
Men ligaspelet var fortsatt dåligt och poängtappen avlöste varandra. Därför sattes hoppet allt mer till att avancera ännu längre i Champions League. Den första matchen mot CSKA Moskva som spelades i Ryssland slutade 1-1 vilket kändes som ett bra resultat inför returen på Sánchez Pizjuán. Men det blev inte alls som vi hade hoppats på och CSKA vann med 2-1. Sevilla var nu utslaget från Champions League och trots att man hade lyckats avancera till cupfinal så kändes det inte alls bra. Det kändes som att Sevilla inte hade någon spelidé överhuvudtaget och att Manolo Jiménez inte lyckades få spelarna att jobba mot samma mål. Klubben hade tillslut inget annat att göra än att ge foten åt Jiménez som ersattes av den förre assisterande tränaren Antonio Alvarez. Alvarez tog över ett Sevilla i kris och hade ingen lätt uppgift framför sig. Målet var fortfarande att komma topp fyra för att kunna spela i Champions League nästa säsong. Efter en lite trevande start började Sevilla senare spela allt bättre och mot slutet av säsongen tog man några viktiga segrar vilket innebar att man inför den sista omgången hade fjärdeplatsen i egna händer. Allt man behövde göra var att vinna mot Almeria. Man hade ledningen två gånger i matchen men efter en onödig utvisning av Negredo kvitterade Almeria till 2-2. Resultatet såg ut att stå sig matchen ut och därmed skulle Sevilla missa chansen att få kvala till Champions League och gå miste om viktiga pengar och chansen att få behålla/få till sig viktiga spelare. Men då i ligans sista minut avgjorde den unge Rodri och blev hela Sevillas hjälte. Sevilla tog alltså den sista Champions Leagueplatsen tack vare Rodris fantastiska mål i ligans sista minut.
Säsongen kom att avslutas ännu finare då Sevilla skulle spela cupfinal på Camp Nou mot Atlético Madrid. Framburna av ett hav av Sevillistas vann Sevilla finalen med 2-0 och man avslutade säsongen med en cuptitel.
Campeones!
Säsongen 2009/10 för Sevillas del kan sammanfattas med dåligt spel men ändå bra resultatmässigt. Visst, vi gick kanske inte så långt i Champions League men att vinna cupen och komma fyra i ligan är mycket bra. Men vi ska inte nöja oss med det utan sikta ännu högre inför kommande säsong. Med dåligt spel menar jag att Sevilla inte alls har spelat bra om man ser över hela säsongen, lägstanivån har varit alldeles för dålig och vi har varit därnere alldeles för ofta. Detta var främst under Jiménez ledning och efter tränarbytet tyckte jag att vi spelade upp oss och började spela mer som ett lag. Om detta berodde på Antonio Alvarez eller bara för att vi fick en ny tränare vet jag inte men att det var rätt att sparka Jiménez kan nog vi alla vara överrens om. Trots att Sevilla har fått ta mycket skit under säsongen så tycker jag ändå att vi ska vara stolta över vårt lags insats och framförallt avslutningen på säsongen.
En märklig säsong med ett underbart slut är över och nu står vi inför en ny säsong och nya utmaningar. Jag hoppas Antonio Alvarez fortsätter på den inslagna vägen och gör kommande säsong till en minnesvärd sådan.
Läs även:
Redaktionsmedlemmarnas utmärkelser
Spelarbetyg från säsongen
Vamos mi Sevilla!
