Från Segundan till toppen av La Primera Divisíon
5 år tog det för Sevilla. 5 år att gå från Segundan till toppen av Primeran.
Allt började säsongen 99/00. Sevilla hade spelat sin sista match för säsongen och avslutade ligan som ett av de degraderade lagen i La Liga. Säsongen efter insåg ledningen att saker var tvungna att förändras. Joaquin Caparrós fick förtroendet att leda Sevilla. Detta visade sig vara ett mycket bra tränarval då laget stod som segrare av Segunda Divisíon vid slutet av säsongen. Betis och Tenerife flyttades även de upp den säsongen.
De kommande säsongerna ägnades åt att bygga upp laget inför framtidens satsning mot att bli Spaniens framgångsrikaste klubb. Säsongen, då Sevilla vann Segundan, anställdes ett nygammalt ansikte. Ramon Rodriguez Verdejo (Monhci) blev lagets nya sportdirektör. Han var även målvakt i Sevilla under en tid. Monchi hade hand om transfermarknaden och scoutning av unga talanger. Detta tillskott i ledningen visade sig bli en väldigt viktig faktor till varför just Sevilla skulle ta sig ända till toppen av La Liga. Han ligger bakom värvningar och uppflyttningar av många talangfulla ungdomar. Några exempel på dessa är Sergio Ramos, Jose Antonio Reyes, Daniel Alves, Julio Baptista, Antonio Puerta, Jesus Navas med flera.
05/06 – Storvinster och sjuka kommentatorer
Efter ett par säsongers tystnad kom man äntligen till det år, då allt slit skulle ge utdelning, nämligen säsongen 2005/2006. I ligan och spanska cupen noterades inga märkvärdiga bedrifter, man slutade 5:a i ligan och slogs ut i åttondelsfinalen i spanska cupen, det var däremot i UEFA-cupen som saker skulle ske.
Man säkrade spel i gruppspelet genom att besegra tyska Mainz 05 med sammanlagt 2-0.
I gruppspelet hamnade Sevilla i grupp H, tillsammans med Besiktas, Vitória Guimares, Bolton och Zenit. Detta var på pappret en av de tuffaste grupperna men Sevilla klarade detta galant och vann gruppen. Slutspelsplatsen var säkrad efter en mycket jämn grupp där Zenit och Bolton tog 2:a och 3: platserna.
I första utslagsrunda ställdes man mot Lokomotiv Moskva där man tog en komfortabel seger med de sammanlagda siffrorna 3-0. Svårighetsgraden ökade något i nästkommande match där franska Lille stod för motståndet. Även här stod Sevilla som segrare med sammanlagt 2-1. Vidare till kvartsfinal gick vi och där väntade en nygammal motståndare – Zenit. Här tog man en klar seger med 5-2 och fortsatte sitt korståg genom slutspelsdispositionen. I semifinalen väntade en mycket minnesvärd kväll. Schalke stod för motståndet och matchen blev mycket spännande då resultatet efter två spelade matcher var 0-0. Alltså väntade en nervpirrande förlängning. Vilken Sevillista kommer någonsin glömma den glädje man kände när Puerta tryckte dit 1-0, på halvvolley, under förlängningen? Jag kommer aldrig glömma det i alla fall.
Finns att se här:
http://www.youtube.com/watch?v=e0o7sb5jupw
Finalen spelades mellan Middlesborough och Sevilla i Eindhoven. Vem som vann matchen var det inget snack om. Sevilla dominerade från minut ett till minut nittio. Detta visades med en utklassningsseger som till slut skrevs till 4-0 i Sevillas favör. Målskyttarna var Luís Fabiano, Kanouté samt tvåmålsskytten Enzo Maresca. 2000-talets första stora titel hade äntligen fullbordats! Detta var bara en början på den kommande säsongens triumfer.
06/07 – Underbar fotboll = fjärde bäst i Europa
Säsongen 06/07 kom att bli en av de mest glädjefyllda säsongerna någonsin för Sevilla. Laget spelade bra i alla tävlingar de deltog i. Som förväntat räckte det inte till att vinna ligan, där man slutade på tredjeplats. En mycket bra placering med tanke på motståndet i ligan. Första titeln som skulle få ställas på prishyllan var vinsten i den Europeiska Supercupen. Den består av en match som spelas vid inledningen av säsongen mellan de lag som vann Champions League och UEFA-cupen, numera kallad Europe League, föregående säsong. Sevilla som vann UEFA-cupen fick möta Champions League-mästarna Barcelona. Matchen spelades i Monaco inför blygsamma 18 000 åskådare. Sevilla tog taktpinnen direkt och fick ett tidigt ledningsmål, Renato stod för detta mål. Ledningen utökades av Kanouté strax innan pausvilan. Efter en ganska jämn och tillbakadragen halvlek, från Sevillas sida, utökade Maresca ledning till 3-0 på straff i slutet på matchen. Sevilla hade alltså redan säkrat säsongens första titel.
Säsongens andra titel skulle komma något senare, i slutet av säsongen. Detta efter en relativt enkel resa fram tills kvartsfinalen, där största konkurrenten och ett riktigt känsloladdat möte skulle ske. Man ställdes mot Real Betis, som tidigare i turneringen slagit ut Real Madrid. Efter 0-0 på Ramon Sanchez Pizjuan lyckades Kanouté göra 1-0 till Sevilla på bortaplan och föra Sevilla vidare till semifinalen. Trots målet var det något annat som stod i händelsernas centrum denna kväll. Vid firandet av Kanoutés mål träffades Sevillas tränare Juande Ramos av en inkastad flaska. Han svimmade och fick föras till sjukhus. Mycket tråkigt att sådant skall ske istället för att uppmuntra sitt lag till att försöka vända sitt underläge. Sevilla vann i varje fall matchen och fick istället koncentrera sig på den kommande semifinalen.
Till semifinalen hade Deportivo också tagit sig. Sevilla visade vad man kan åstadkomma när man verkligen vill med en sammanlagd 5-0 seger.
I finalen väntade skrällaget Getafe som slagit ut båda Atletico Madrid och Barcelona. Som många andra finaler blev även detta en målfattig final. Kanouté blev, som så många gånger förr, matchhjälte genom matchens enda mål, i den 11:e minuten. Säsongens andra titel var förvärvad.
Skulle Sevilla kunna försvara sin titel i UEFA-cupen från föregående säsong? Ja, detta var frågan. Med cuptiteln inräknad blev det ett ganska tufft spelschema på vårkanten. Förhoppningsvis hade man vad som krävdes.
I gruppspelet lottades Sevilla att möta AZ Alkmaar, Braga, Grasshoppers och Slovan Liberec. Detta var på pappret en av de enklare grupperna. Till synes ett mycket bra utgångsläge för Andalusiens stolthet. Tyvärr kunde man inte vinna gruppen utan man tog andraplatsen, tätt bakom AZ Alkmaar. Braga kvalificerade sig som tredje lag ur gruppen. I första utslagsrundan tog man en komfortabel seger mot Steuea Bukarest. I åttondelsfinalen blev det mycket spännande då man ställdes mot Shakktar. Efter 2-2 i Sevilla krävdes det i stort sett en seger. Detta var nog den mest spännande och mest underhållande matchen jag någonsin sett. Jag tror aldrig att någon Sevillista kommer att glömma denna match. Den var fylld med chanser och flera sjuka mål. Sevilla lyckades vinna matchen efter att Palop (!) nickade in 2-3 under förlängningen. Även Matuzalem i Shakhtar stod för ett underhållande och annorlunda mål. För att förfriska ert minne så kommer en länk till båda målen: http://www.youtube.com/watch?v=Q8laZFW2kV0.
Efter vinster i både kvartsfinalen och semifinalen, mot Tottenham och Osasuna, väntade Espanol i finalen. Vid full tid stod det 1-1 på resultattavlan, efter mål av Adriano och Albert Riera. Matchen gick till förlängning där ytterligare två mål skulle göras, ett av vardera lagen. Matchen gick till straffar och här klev hela UEFA-cupens hjälte fram – Andres Palop. Palop räddade tre av fyra straffar medans hans utespelare gjorde motsatsen – satte tre av fyra straffar. Sevilla gjorde alltså det som krävdes för att bli historiska, de vann UEFA-cupen två år på raken!
Efter tre vunna titlar, och ännu mer vunnet självförtroende, kunde Sevilla stoltsera med att ha varit den fjärde bästa klubben i hela Europa under säsongen. Kunde man behålla alla nyfunna storstjärnor och kanske bli Spaniens bästa klubb?
07/08 – Titelyran avtar
Efter en mirakelsäsong väntade en spelarflykt där flera viktiga spelare lämnade för större och mer framgångsrikare klubbar. Trots detta lyckades Sevilla erövra den spanska supercupen. I finalen möttes vinnaren av spanska cupen och vinnaren av spanska högsta ligan. Sevilla ställdes mot ligavinnarna Real Madrid. Till skillnad mot Europeiska supercupen spelas den spanska i två möten. I den första matchen, på Ramon Sanchez Pizjuan, vann Sevilla med 1-0. Vid det andra mötet var bägge lagen enormt taggade och Sevilla borde på pappret lagt sig åt det defensiva hållet. Underhållande som de är så gör de det motsatta. De sätter fart framåt och gör matchen till en mycket sevärd match. Resultatet, 3-5 i Sevillas favör, skildrar matchbilden bra. Detta skulle betyda slutet på en kavalkad av titlar, men jag tror fansen kan klara sig en säsong utan en titel. Eller vad tror ni?
09/10 In the cuphatt we trust
Efter en säsong utan titlar och stora framgångar är det dags igen. Denna gång är det återigen en vinst i Copa del Rey som väntar.
Man äntrade turneringen i dess fjärde omgång där man lottades mot Atletico Ciudad. Här tog man en klar 9-3 seger och fortsatte sin resa mot guldet. Oturligt nog lottades man i denna omgång mot Barcelona. I just denna omgång framkom en potentiell tradition hos Sevilla-ledningen. Sevillas president Jose Maria del Nido hade under 2-1 segern, i den första matchen på Camp Nou, på sig en hatt. Denna hatt ansågs lyckobringande och fick det fantasifulla namnet ”cuphatten”. I Barcelonas 1-0 seger, på Ramon Sanchez Pizjuan, var självklart också cuphatten närvarande. Sevilla gick vidare tack vare regeln rörande bortamål. I kvartsfinalen sopade Sevilla banan med Deportivo och fortsatte mot finalen på Camp Nou. Först var man tvungen att besegra sitt sista hinder – Getafe. En 2-1 seger var tillräckligt för ett avancemang. Även här hyllades den magiska cuphatten då Luís Fabiano, under första matchen, firade sitt mål tillsammans med en kopia av den riktigt cuphatten.
Finalen spelades mot Atletico Madrid på mäktiga Camp Nou, med hela 93 000 åskådare. Matchen började precis så som Sevilla och cuphatten önskade – genom ett tidigt mål signerat Diego Capel. Resterande delen av matchen fokuserades på att bevaka ledningen, detta lyckades man utmärkt med. När Atletico tryckte på som mest lyckades den sluge räven Navas fånga upp en misslyckad passning vid mittlinjen för att sedan rusa igenom hela försvaret för att sedan runda målvakten och säkra Copa del Rey-titeln 2010.
10/11
Vågar man hoppas på en titel detta år också? Det känns ändå lite tveksamt med tanke på att Navas, Adriano och Fabiano ryktas vara på väg till andra klubbar. Dessutom blir ju inte Kanouté och Palop yngre. Man kanske inte tänker på det så mycket men Sevilla är ju redan i en final! Man vann ju Copa Del Rey och därför har man en plats i Spanska supercupen mot Barcelona. Dock kan ju hindret tyckas vara oövervinnerliga, men vi har ju lyckats för så varför skulle vi inte kunna lyckas nu?
