En närmare granskning av mästarnas mästare
Om Sandro Rosells prägel, och FC Barcelona som har vunnit allt, och som har förutsättningar att vinna allt igen.
Vi som håller på Sevilla vet för det mesta hur klubbens situation är inför säsongen; men hur mycket vet vi om våra rivaler i toppen? I vilken sits befinner dem sig inför säsongen?
Sevilla& dess rivaler, Del 2
År 2009 tillträdde F.Perez som Real Madrid president. Denne köpte loss den förre Real Presidenten, Calderons, värvningar; CRonaldo och Benzema. Och därtill köptes Kaka, Xabi Alonso, Arbeloa, Granero (återköp), Albiol. Alltså sju spelare köptes in, ett par av dem för extremt höga summor. Dessa köp finansierades av stora banklån. Under samma sommar hade fotbollsvärlden fått ta stryk av den stundande finanskrisen.
Reaktionerna;
”Fotbollen ser fram mot den kanske värsta ekonomiska krisen någonsin. Det här strider mot våra idéer, både sportsligt och ekonomiskt” – Platini.
”Jag undrar var de får sina pengar ifrån. Real Madrid är imperialister” - Laporta.
Året senare köper Barcelona David Villa för 40 milj. Euro, samt den nya presidenten, Sandro Rosell, beklagar sig över klubbens ekonomiska situation och tar stora banklån. Samtidigt är Barcelona intresserade av att köpa loss Cesc Fabregas, som i sin tur kommer kosta mer än David Villa. Och finanskrisen är lika påtaglig som förra året.
1. Vad är er uppfattning om klubbens sätt att agera i transfermarknaden? Vad är er uppfattning över klubbens ekonomiska status? Är Rosell 100% korrekt med sin förklaring kring klubbens ekonomi?
Mohamed: En klubb som FC Barcelona behöver att vara slagkraftig gentemot andra lag. Real Madrid köpte Cristiano Ronaldo och förstärker laget med en av världens bästa. Barcelona behöver värva för att vara steget före Real Madrid när en konkurrent gör en sådan värvning. Men skillnaden mellan Barcelonas transfermarknad och andra topplag är att Barcelona fyller ut vissa positioner. Kom ihåg att kärnan fortfarande är katalansk i FC Barcelona och säg mig något topplag som har minst sju spelare från egna leden?
Av det jag har läst så mår klubben bra. Rosell överdrev nog en del om skulderna som han ansåg att Laportas styrelse lämnade efter sig. Varje år har FC Barcelona 50 miljoner att spendera för och nu har Barcelona också sålt Chygrynskiy och Touré. Chygrynskiy såldes för att klubben behövde pengar och Touré lämnade för sin drömklubb (Ja, just det) Manchester City för att få speltid. Jag tror att vi i framtiden kommer att få se en del spelare lämna som vi kan få pengar för. Men frågan är vilka spelare? Bänkspelarna? Komplementspelarna? Stjärnorna?
Jag vet att Rosell har god insyn i ekonomi och jag vet att han inte tyckte om siffrorna som den förra styrelsen lämnade efter sig. Det var en del som fick bonusar när de lämnade styrelsen vilket Rosell tyckte var oetiskt. Vi har en stor skuld på 3 miljarder, men när intäkterna är större än skulden så är det ingen fara längre. Rosell sa i maj att den stora skulden kan vara anledningen till att spelarköp som Cesc kan slopas. Han vill fortsätta att föra Barcelona till en helt nivå när det gäller klubben utanför fotbollen, men också göra den ekonomiskt stark.
Anton: Uppenbarligen har det slösats alldeles för mycket sedan Guardiola kom till klubben. Han är en fantastisk tränare och efter Cruijff, kanske klubbens största hjälte genom tiderna, men han har onekligen stora brister när det kommer till att scouta spelare. Dessutom blir hans kompromisslösa sätt väldigt problematiskt när han först gör vad som helst för att värva spelare som Hleb och Chygrynskiy för att sedan stoppa dem längst in i frysfacket efter en handfull matcher. Tack vare Barcelonas väldigt särpräglade spelstil så är det väldigt svårt för spelare som kommer utifrån att anpassa sig, därför tycker jag att man i högre grad ska plocka komplementspelare från La Masia och i stället lägga värvningsbudgeten på ett fåtal spelare med verklig spetskompetens.
(ang. klubbens ekonomiska status) - Den som det visste. Eftersom Barcelona är en medlemsägd förening, så har man inte samma redovisningskrav som bolagiserade klubbar. Därför var det många culés som fick skrämselhicka när Rosell berättade att man beviljats en bankkredit på svindlande 1,5 miljarder kronor. Nu verkar det inte ligga någon större dramatik bakom det beslutet, utan handlar mest om att stora inkomster, såsom tv-pengarna på över en miljard, blivit försenade samtidigt som stora utgifter såsom köpet av Villa och en skatteskuld från 90-talet skulle ut på en gång.
På det stora hela så ser det ändå positivt ut, även när man går efter mer objektiva bedömare som Forbes och Deloitte. Trots den ekonomiska krisen som slagit så hårt mot Spanien, så ökar intäkterna varje år. Under Laportas sju år vid klubben har man gått från en omsättning på en dryg miljard till över fyra miljarder per år och det finns mycket som pekar på att man snart är världens mest intäktsbringande klubb. Nu var det nog ändå för klubbens bästa som Laporta avgick, då hans personliga vendetta mot Madrids Peréz hade kunnat spåra ur i ett långdraget och dyrt värvningskrig. Om Rosell lyckas bibehålla den fina utvecklingen på intäktssidan, samtidigt som han genomför sin utlovade besparingar inom spelarköp och besparingar, så går klubben en väldigt fin framtid till mötes.
Redan innan presidentvalskampanjen startade så insåg jag och många andra att Rosell skulle skjuta in sig på klubbens ekonomi. Laportas idrottsliga facit är oantastligt och går inte att ifrågasätta, så hur skulle man kunna motivera medlemmarna att vilja byta ledning? Enklaste vägen blev självklart att säga att ledningens påståenden om en blomstrande ekonomin är felaktiga och att klubben är på väg mot en härdsmälta tack vare dyra floppvärvningar som Zlatan och Chyg. Nu när han väl sitter vid makten så måste han självklart följa samma linje, vilket även ger honom chansen att bli mannen som “räddade” klubben efter den slösaktige Laportas excesser. Uppenbarligen ljuger antingen Laporta eller Rosell, vem man väljer att tro på handlar nog till större del om magkänsla och sympatier än ren fakta. Tills vidare får man väl anta att det ligger någonstans mittemellan de två ytterligheterna.
2. Förgående år svarade ni bl.a. att en av Gai Assulin, Thiago, Dos Santos den yngre, Fontas, Marc Muniesa skulle ställa sig i ledet bland ”ungdomar som etablerar sig i världsfotbollen, via Barcasungdomsakademi”. Istället hette den spelaren Pedro, men till ert försvar så är Pedro ingen talang, snarare en 20+ spelare som väntat på sin chans att etablera sig. Nu får ni en ny chans;
Xavi, Puyol, Valdes, Pique, Iniesta, Messi, Busquets, Bojan, Pedro, Vem-är-näst?
Mohamed: Med tanke på att Barcelona B kommer att spela i divisionen under FC Barcelona så tycker jag att man borde låta det laget få behålla de spelarna som var med om upplyftningen. De kommer att spela mot lag som har ambitioner att spela i den spanska högsta ligan och det är nog med erfarenhet och kraftmätning för spelarna. Däremot finns det hyperintressanta spelare i det laget som kan ta ett steg in i startelvan om några år och min favorit Marc Bartra som spelar i u19VM är en fröjd att se på när man själv var försvarare. Tyvärr har jag inte samma bollteknik eller känsla som honom. Men han jämförs med Piqué och han har jagats av Real Madrid. Hyperintressant spelare som de flesta tror kommer att spela i A-laget inom en snar framtid. Annars vill jag lyfta två spelare som jag har som favoriter. Marc Muniesa och Dos Santos. Jag hoppas att de kan få lite speltid den här säsongen.
Anton: Vem som lyckas slå sig in i startelvan beror minst lika mycket på yttre omständigheter som det egna kunnandet. En långtidsskada på Puyol skulle öppna upp möjligheter för Fontas, Muniesa och Bartra, medan en värvning av Cesc skulle stänga dörren för Thiago och Dos Santos. Men om jag endast ska gå efter vem som har psyke och kunnande nog att gå in i truppen och verkligen göra en skillnad, så faller min röst på Thiago. Både i Barcelona B och det spanska U-19 laget har han visat prov på den respektlöshet och avsaknad av nerver som gör att han klarar av att spela sitt kreativa och vågade mittfältsspel när Mini Estadi byts ut mot ett fullsatt Camp Nou. Får han ordentligt med speltid så är han en världsspelare inom tre säsonger!
3. Nästkommande fråga träffar visserligen den romantiska och kanske snedvridna bilden om hur överlägset Barcelona är, men likförbannat är den befogad då sju spelare blivit världsmästare, och därtill även vunnit mängder med titlar med moderklubben under endast två säsonger, samt att man har värvat en av världens mest kompletta anfallare i David Villa. Så frågan lyder:
- Har Barcelona någonsin, ur ett historiskt perspektiv, haft ett lag av denna kvalité? I så fall när, och varför? Vore det rimligt med att hoppas, eller kanske t.o.m. ha målsättningen om en ny trippel?
Mohamed: Jag tänker direkt på Cruyffs dream team och Van Gaals holländare och sedan på Rijkaards dream team och jag säger nog nej. Vi har nog aldrig haft ett lika bra lag som vi har i dag. Det laget vi ser i dag är inget ihop köpt gäng från alla olika delar av världen. Det här ett lag som andas Barcelona. Det här är ett lag som har växt och utvecklats i Barcelona och spelar den fotbollen som Barcelona står för. Jag är glad över att jag får uppleva dessa tider. Cruyffs dream team var imponerande, men jag undrar fan om inte det här laget är bättre. Guardiola har tagit spelidéerna från de olika epokerna och förvandlat det till en effektiv, hänsynslös och vacker fotboll när den är på sin topp.
Vi har ligamästare, cupmästare, Champions Leaguemästare, EMmästare och VMmästare i truppen. Det här laget är fantastiskt bra och vill vinna titlar. Däremot ska vi inte ha som målsättning att vinna trippeln, det är farligt att bli för besatt av titlar eller att vinna för prestigens skull. Jag vet hur Guardiola är och han kommer att behandla varenda match som en final och om vi är ödmjuka och springer nästa säsong som Guardiola vill så kan det blir en till historisk säsong.
Anton: Om man borstar bort nostalgins skimmer som alltid förgyller framgångsrika lag från det förflutna, så är jag helt övertygad om att Guardiola-erans upplaga är den bästa i FC Barcelonas historia. De övriga två som går att jämföra med är Rijkaards dubbelvinnare från 2006 och Cruijffs Dream Team från första halvan av 90-talet. Enklaste jämförelsen blir naturligtvis med det lag som ligger närmast i tiden och där finner jag inga tvivel om att dagens upplaga är starkare i samtliga lagdelar. De största skillnaderna ligger i Valdés som höjt sig betydligt, ytterbackar som idag heter Alves och Abidal istället för Oleguer och Gio och en anfallstrio där samtliga håller världsklass till skillnad från när Giuly härjade på högerflanken.
Dream Team har självklart inte fått sitt namn ogrundat och det är inte konstigt att man lyckades vara så dominanta som man var med spelare som Laudrup, Stoichkov och Romario. Samtidigt får jag uppfattningen av att dessa genier backades upp i större omfattning av vattenbärare som Txiki, Amor och Eusebio, som jag har svårt att se hur de skulle kunna ta en plats i dagens lag, som kommer närmare Cruiffs vision om totalfotboll.
Just trippeln blir nog svår att upprepa, då spanska cupens dubbelmöten gör att den turneringen normalt bör ta för mycket energi om man ska gå hela vägen. Men med det oförskämt bra lag vi har i dagsläget, så vore det dumt att ha en annan ambition än att vinna både ligan och Champions League. Därmed inte sagt att det ska vara ett krav.
Anton och Mohamed ska ha ett tack för deltagandet!
/Nästa del kommer Niklas Hermansson och Eva-Karin Andersson förklara läget i Valencia.
