Valencia - Real Sociedad 2-2 (1-0)
Mästarna var snöpligt nära att ge de serieledande baskerna deras första förlust i ligan
Ack så frustrerande fotbollen kan vara emellanåt. Som fans slits man verkligen mellan en varm känsla inombords uppblandad med bubblande småskratt och en oerhörd ilska som gör en varm på ett mycket otrevligare sätt. Det osannolika är att en sådan förvandling kan ske på bara några minuter. Har man ett dåligt hjärta skall man byta intresse helt klart. Gårdagens kvällsmatch påverkade inte mitt hjärta på ett sådant sätt att jag framöver skulle känna mindre för Valencia men däremot blev det nog lite sämre rent fysikt sett.
Ville ha revansch
Det började så bra för Valencias del. Det märktes att de ville ha revansch efter senaste tidens mindre roliga resultat med förlust både mot Deportivo och mot Real Madrid. Rafa Benítez var tvungen att göra flera ändringar i startelvan från förra matchen framförallt på grund av avstängningar på Aimar och Albelda. Mista fick chansen på topp tillsammans med Carew och Marchena ersatte Albelda, med andra ord hade de en mer traditionell 4-4-2 uppställning. Redan i fjärde minuten blev Rufete nergjord i de rödas straffområde men utan åtgärd från domaren. Los Chés fortsatte sin forcering, vilket gav resultat i den 18:e minuten. Efter ett underbart väggspel på högerkanten mellan Rufete och Curro Torres slog den senare ett perfekt inlägg till Aurelio som nickade bollen stenhårt i bortre hörnet, helt otagbart för Westerveld. Real Sociedad syntes inte att känna igen. Det märktes att de hade respekt för mästarna och Mestalla, där de inte vunnit sedan 96/97. I första halvlek hade laget från San Sebastian inte mer en någon ströchans mot Palops mål. Benítez hade överraskat alla genom att låta Palop fortsätta stå mellan stolparna trots att Cañizares numera är helt återställd.
Det kändes ändå skönt att gå till halvtidsvila med en 1-0 ledning för den matchbild som målats upp talade för Valenciaseger.
Klassiskt självmål
Andra halvlek blev däremot händelsernas halvlek med rena berg- och dalbanan i känsloläget för fansen. Valencia började denna halvlek som de slutat första med övertygande press på baskerna. Flera bra chanser på mål för Los Chés där framförallt Aurelio visade framfötterna och serverade både Carew och Mista ypperliga lägen. Men de misslyckades i det sista momentet att trycka in bollen och därmed dryga ut ledningen till en mera säker sådan. Istället kom oväntad hjälp från motståndarna.
Aranzábal, La Reals kapten, gjorde ett av de värsta baklängesmål jag någonsin har sett. Den store backen rev tag i bollen ute på vänsterkanten, drog sig inåt plan vid eget straffområde och slog en perfekt bredsida i öppet mål framför ögonen på en väldigt häpen Westerveld stirrandes på sin lagkamrat vid sidan av målet. Det är omöjligt att förklara detta mål utifrån tv-bilderna men man kan alltid spekulera i vad som hände. Förmodligen gick Westerveld ut till vänster om målet för att underlätta för Aranzábal att slå bollen till honom. Kanske målvakten även ropade till sin kapten att slå bollen till sig. Hur som helst hade Aranzábal inte koll på var han hade sin keeper utan trodde att han stod i målet och slog därför bollen dit. Ett klassiskt baklängesmål som kommer att rullas upp i TV-rutan i all evighet. Jag tyckte det kändes mer klassiskt än det som Mellberg gjorde förra året för Aston Villa. I det fallet kom målet till genom otur och klumpighet medan i detta var det ett rent missförstånd som såg otroligt fånigt ut. FORUMet får bestämma vilket som är det mest klassiska självmål en utespelare gjort.
Valencia har inte domarna på sin sida
Efter detta tursamma mål verkade Valenciaspelarna segla omkring på små trygghetsmoln för de tappade både i koncentration och initiativ. Målet verkade ha fungerat som tändvätska för baskerna för de tog över alltmer och under tio olycksaliga minuter gjorde de två mål. Första målet var en läckerbit (usch, vad det tar emot att erkänna det). Nihat slog en perfekt lyra till Kovacevic som tog ner den på bröstet, vände bort Pellegrino som inte alls hänger med och slog den i bortre hörnet utom räckhåll för Palop.
Mista var en besvikelse i den här matchen och följdriktigt blev han utbytt i 77:e minuten. Han fick inte mycket uträttat och klagade dessutom ständigt hos domaren. Han visade att han inte är i form för tillfället. Precis innan han blev utbytt snackade han till sig ett gult kort. Don Benítez insåg då att det inte var bra att ha kvar en sådan instabil spelare på plan och släppte in Vicente istället, som tydligen hade lärt sig en del av Mista för han gick omkring och klagade lika mycket han. Tyvärr skedde bytet i ett ödesdigert läge i matchen för minuten efter kvitterade Nihat (han och Aurelio var matchens bästa spelare) för La Real. Vilken chock! Man bara sjönk allt djupare ner i TV-soffan för att sedan flyga upp förbannandes högljutt och skakandes frenetiskt på huvudet över denna otur och oförmåga av Valencia att inte kunna förvalta en ”kassaskåpssäker” 2-0 ledning.
Valenciaspelarna vaknade också upp ur sin Törnrosa sömn för de tog tag i spelet igen och skapade flera chanser. De ville vinna matchen. Det betalade av sig för bara någon minut efter La Reals kvittering gjorde Carew mål. Men ve och fasa – domaren underkänner det på grund av ruff från Carews sida på Kvarme. På TV-bilderna ser man att Carew drar sin landsman i tröjan men att denne drar lika mycket i Carews tröja. Domaren kunde likväl ha låtit godkänna målet.
Visst hade Valencia rätt att klaga på den ganska undermåliga domarinsatsen men det kändes oftast löjligt och onödigt att se hur spelarna klagade vid varje spelsituation som gick emot dem istället för att lägga energin på att fokusera sig på sitt egna spel och vinna matchen. Men men, de borde ha haft en straff i början av första halvlek när Rufete blev neddragen och dessutom borde Carews mål ha varit godkänt.
Det blir till å bita ihop inför nästa stormöte nu på lördag mot Barça. Hade det funnits ett Måltips med spanska ligamatcher hade kommande drabbning varit given att plita dit på kupongen för dessa möten blir alltid målrika. Vi får bara hoppas att det blir till Los Chés fördel.
Amunt València!
Dagens Valencialirare:
1. Fabio Aurelio: Växer mer och mer in i VCF-kostymen och har snart en given plats i startelvan. Idag visade han upp hela sitt register med läckra passningar och bra försvarsarbete. Förutom målet hade han en frispark som strök strax över.
3p
2. Curro Torres: Var mycket nyttig idag i både försvaret och i anfallen. Ingen Realspelare kom förbi på hans kant och det var även han som slog det välavvägda inlägget till Aurelios mål. Byttes ut i slutet av första halvlek på grund av skada.
2p
3. Marchena: Ersatte Albelda alldeles utmärkt.
1p
