Matchanalys Inter-Valencia
Valencia dominerade matchen trots förlusten
Det är med blandade känslor jag skriver detta. Dels eftersom domaren gjorde två stycken grova tabbar, till Inters fördel tyvärr. Men mest på grund av att Valencia, som trots allt kom att dominera hela matchen, inte kunde utnyttja sina chanser på ett mer effektivt sätt och få till bättre avslut.
Matchen ägdes av "los che" från första minuten. Båda mittbackarna, Marchena och Ayala, hade inga problem att rensa och kunde också framgångsrikt spela upp bollar till mittfältet, där framför allt Vicente och Rufete på varsin kant matade Carew och Aimar med inlägg. Carew fick redan i 6:e minuten chansen men skottet gick strax utanför. Senare fick Valencia hörna som lades av Vicente och Ayala nickade strax över ribban. Vieri hade desto större tur, som efter att Crespo skarvnickat Emres inlägg, gjorde mål. Ett snyggt mål, inget snack om saken. Däremot tål domarens insats, Markus Merk från Tyskland, att diskuteras. Han borde ha blåst av spelet och gett Valencia frispark när Crespo fällde Marchena och på så sätt gavs den fördelen som resulterade i skarvnicken och Vieris mål.
Ingen tur med domaren där!
Valencia tände till och började jaga en kvittering. Det blev många tuffa närkamper på mittfältet och chanserna avlöstes i Valencia med avslut av Aimar, Rufete och Carew utan framgång. Avslut som inte var tillräckligt vassa. Även Albeldas hårda skott i den 38:e minuten hade inte tillräcklig precision för att överlista Toldo i Inters mål. Valencias dominans och kontringar stoppades upp av ett effektivt och stundtals mycket brutalt försvarsspel från framför allt Materazzi och Zanetti. Efter 2 minuters stopptid blev det pausvila. Fortsättningen lovade gott för trots underläget hade Valencia spelat bra.
Andra halvlek började på samma sätt som den första. Valencia tog hand om spelet och började kontra på jakt efter det viktiga kvitteringsmålet. Rufete fick chansen i den 51:e minuten då han lyckades överlista Toldo i Inters mål men hans avslut var dock desto mindre lyckat. Inte heller Albelda hade någon större tur som i den 56:e minuten drog på sig ett rött kort. Albelda hade i skedet innan fällt Emre på ett korrekt sätt. Emre svarade med att, på ett osporsligt sätt, brösta ner Albelda. Emres röda kort var självklar, men Albeldas? Ren sympati från domaren som gjorde sitt andra grova misstag i matchen, när han försökte stävja tumultet som uppstått på plan mellan spelarna. Enligt mig borde även Materazzi ha fått ett gult kort för sitt aggressiva uppträdande i tumultet, men icke. Till slut blev Carboni, i Valencia, tvungen att lugna ner sina landsmän och förklara hur man uppför sig på en fotbollsplan. Trots tio spelare fortsatte Valencia att pressa och det resulterade att Aimar, i den 62:andra minuten, kom fri och sköt ett skott som tvingade Toldo till kvällens bästa räddning. Så nära!
Carew som sett trött ut i andra halvlek byttes ut av Benitez i den 66:e minuten mot Angulo som snabbt kom in i matchen. De övriga spelarna var också trötta, de hade sprungit och kämpat mycket och därför byttes Rufete ut i den 80:e minuten mot Mista, så också Vicente i den 85:e minuten mot Aurelio. Det var ett sista desperat försök efter kvitteringsmålet, vilket resulterade i Valencias näst sista chans för kvällen, en nick av Mista strax över stolpen. Den absolut sista chansen fick Aimar när han fälldes innanför straffområdet i den 93:e minuten. I stället för straff gavs han ett gult kort för filmning. Visst föll han väldigt lätt men samtidigt tycker jag att domaren denna gång kunnat döma fel till vår favör, men icke!
Sedan var matchen slut. Valencia hade förlorat. Suck!
Slutkommentar av matchen:
Valencia var värda minst oavgjort, då är jag ödmjuk, men spelade i motvind, tyvärr. Cuper och Inter lyckades med sin taktik, att försvara Vieris tidiga mål matchen igenom. Inte särskilt representativt för den bild av den nya offensiva italienska fotbollen som media vill ge oss. I stället bjöds vi på klassisk italiensk fotboll, en snabb kontring med mål, sedan 77 minuters bevakning av det målet. Riktigt tråkigt men lyckosamt, denna gången fungerade det. Vi måste trots allt ge Inters backar en eloge eftersom de skötte sitt jobb och gjorde det väl. Men trots denna seger ska inte Inter känna sig alltför säkra med avancemang. Jag är fullständigt övertygad om att när det är dags för returen, om knappt två veckor, på ett utsålt Mestalla, är det vår tur att ha vinden i håret och turen på vår sida. Jag är också fullständigt övertygad om att magi kommer att ske på häxkitteln Mestalla där Valencia, med Carew i spetsen, kommer att krossa Inter och göra det stort.
Amunt Valencia!
