Valencia–Real Madrid 1-2
En match med en mycket bra första halvlek förändrades gradvis till en medioker föreställning
Frågan vi alla ställde oss dagen innan det här toppmötet var huruvida en viss damgolfare eller ej skulle lyckas att missa den så kallade cutten i en golfturnering i landet där ”den där jävla texaskillen” regerar. ViaSat hade nämligen den dåliga smaken att prioritera golf framför fotboll. Ett beslut som för mig är i princip ofattbart med tanke på förutsättningarna. En toppmatch i världens bästa liga mot en PR-kupp för en promenadtillställning. Som tur var behövde inte ViaSat välja bort att visa Valencia live…
Valenciadominans i första…
Med Albelda avstängd och en del experimenterande från Benítez sida med försvaret blev startelvan lite annorlunda. Ayala startade på högerkanten (!) istället för Reveillere, som enligt allt-i-allo vetaren (NOT) Tommy Engstrand var skadad, medan Djukic och Pellegrino startade som mittbackspar. Marchena fick ersätta Albelda på mitten. Noterbart var att Vicente placerades på högerkanten, tydligen ville tränaren satsa på Aurelio på vänstern istället.
Efter stor dominans från Valencias sida under de första 25 minuterna med ett för dagen defensivt spelande Real Madrid lyckas Ronaldo göra ett nickmål. Helt orättvist tog Real Madrid ledningen och befäste därmed Valencias dalande självförtroende, desto längre säsongen har lidit.
Direkt efter Ronaldos mål tog Real lite mera initiativ bara för att minuterna efter släppa detta och Valencia tog över igen. Anfall på anfall med uppbyggnad från backlinjen upp genom Aimar på mitten, suverän för kvällen, och fram till anfallarna. Ena läget efter det andra radades upp och till slut fick los chés utdelning. Aimar, som på pass av Carew, bröt igenom Reals försvar precis utanför straffområdet och serverade Aurelio bollen på ”läppen” som inte gjorde något misstag utan sköt den otagbart förbi Casillas. Kvitterat med mersmak. Aurelios åttonde mål den här säsongen och därmed delar han den interna skytteligan med Carew. Det kändes som att denna afton kunde sluta lyckligt ändå.
Det var ett tag sedan vi fick se en sådan positiv och anfallsglad fotboll ifrån Valencias sida i ligan. Real verkade riktigt tagna av den frenesi som Valencia visade upp i sitt spel och hade inte fler en kanske två vassa chanser, en från Ronaldo och en från Raúl i slutet av första halvlek. Medan Valencia hade ett dussintal chanser där framförallt Aimar, Carew och Aurelio stod för dem. Även i backlinjen fungerade det mycket bra och spanska ligans, i mitt tycke, bästa back - Ayala - visade vilken kung han är i försvaret.
Oavgjort med ett mål vardera i halvtid.
…för att sedan falla ihop i andra
Andra halvlek började med försiktigt spel och mycket felpassningar ifrån båda sidor. Spelet böljade fram och tillbaka och chanserna mot mål avlöste varandra, med viss fördel Valencia.
Efter en kvart hade Vicente spelat färdigt till förmån för Rufete som fick en gratischans direkt. Salgado rensade kort en boll inifrån eget straffområde som Rufete snappade upp och sköt iväg ett direktskott som tog på en Madridförsvarare.
Efter tjugo minuter lyckades Figo nå Ronaldo med en perfekt pass över Djukic som iskallt drog förbi Cañi och stötte den i tom bur. Kändes inte kul. Återigen när det känns som att Valencia börjar ha ett stadigt grepp om spelet och man bara väntar på ett ledningsmål, får vi ett i baken. Usch usch. Det blir till att bita ihop igen.
Direkt efter kvitteringsmålet bytte Rafa in Kily.
Det verkade som att valenciaspelarna tappade gnistan efter Reals ledningsmål och Valencia fick knappt låna bollen. Tilläggas kan förstås att Real hade ett ganska stort övertag vad det gäller bollinnehav redan i första halvlek, men då var det Valencia som var farligast. Statistiken generellt som visar bollinnehav ger inte mer än just att de ena laget har haft bollen i sin ägo mer än det andra laget…
Med sju minuter kvar byttes Pellegrino ut och Mista kom in. Något var tvunget att göras framåt. Celta hade vunnit det galiciskaderbyt och därmed, för tillfället, återtagit den åtråvärda fjärde och sista Champions League platsen i ligan. Men bytena hjälpte inget. Real spelade bara av resten av halvleken genom att hålla bollen inom laget. Ännu en förlust i denna till stora delar tråkiga fotbollsvår som det varit för Valencia, med en stadigt dalande formkurva.
Än finns det hopp
Valencias lovande spel i första halvlek kom bort sig fullständigt allt längre den andra halvleken förlöpte. Real var inte heller speciellt lysande ikväll men effektiva. Ronaldo var tungan på vågen och gjorde en av de bästa matcher jag har sett honom göra för Real den här säsongen i ligan.
Liten tröst, speciellt med tanke på att vi återigen tappade fjärde platsen i ligan till Celta som utklassade Deportivo hemma med 3-0. Det enda positiva vi får ta med oss är spelet från den första halvleken. Spelar vi på den nivån i resterande matcher kan jag lova att vi klarar av kvalplatsen för Champions League nästa säsong.
Dagens Valencialirare:
1: Ayala – Backkungen; Bevisade sin storhet i kväll. Fastän han var småskadad och mycket tveksam till start, dominerade där bak. – 3p
2: Fabio Aurelio - Vänsterflankkungen; med sitt mål och sitt kämpande på plan i första ger honom andra platsen i listan. – 2p
3: Aimar – Mittfältskungen; Suverän i första där han stod för det mesta i anfallasväg. Föll sedan tillbaka i andra, vilket gällde hela laget förutom Ayala. – 1p
¡Amunt València!
