Valencia-Athletic 2-1
Raffinerad upplösning på matchen som Valencia vann tack vare en räddande hand från Cañizares, men jag säger bara; aldrig mer, aldrig mer...
Aldrig mer vill jag se Rufete som straffskytt i Valencia till att börja med. Varför i all världens namn skulle han ta straffen när nästan vilken annan som helst i laget är att föredra framför Rufete, osäkerheten själv.
Aldrig mer vill jag se Valencia spela av en match på det sättet med bara ett måls ledning. Spänningen eller dramatiken kan man inte klaga på. Ur valenciaögon sett var det regisserat som en film. Rufete missade sin straff som annars skulle inneburit en punktering av matchen. Los Ché verkade dock inte lägga allt för stor vikt vid det utan spelade på lite avslappnat och väntade på slutsignalen. Det straffade sig nästan.
Athletic fick en frispark från tretio meters avstånd och man lyfte in en lång boll mot bortre stolpen där Urzais stod inklämd mellan Ayala och Pellegrino. Urzaiz går upp och nickar ut bollen och en signal ljuder. Inspark tror alla på Mestalla men snart upptäcker man också att domaren Daudén Ibáñez pekar på straffpunkten. Helt oförståeligt i mina ögon. Visst var det en ganska rejäl tröjdragning i sig men om herr Ibáñez hade varit koneskvent skulle ha inte ha blåst i det läget. Tänker då på hur otroligt många liknande situationer på hörnor som han lät gå. Otroligt verkligen.
Min första tanke var givetvis "Oh nej, typiskt Valencias otur att tappa på slutet". Jag kollade också på klockan och noterade att händelsen, då Pellegrino formade Urzaiz tröja till en strut skedde i den 92:a minuten. Extra förargligt.
Så stegade också Urzaiz själv upp för att slå straffen. Ett klassiskt misstag. Klockan står nu på fjärde övertidsminuten. Urzaiz stegar långsamt upp till bollen, nästan lite struttandes. Han försöker vänta ut Cañizares men denne läser Urzaiz och tar precis innan hans tillslag på bollen ett steg i rätt riktning. Likt Ravelli i VM 94 fällde han ut sin underbara vänsterhand och gjorde en fantastisk enhandsparad och Ibáñez blåser bara sekunden efter i sin pipa och förkunnar att Valencia vunnit ett annat av la ligas stora klassikermöten.
En sanslös upplösning i en annars ganska medioker fotbollsmatch. Passningsspelet var stundtals riktigt uselt från båda håll. Framför allt i första halvleken. Nästan inga bollar hade rätt adress och få riktigt bra målchanser skapades. Första halvleken var något av de sämsta jag sett från Valenciahåll på länge. I alla fall vad det gäller att spela attraktiv och effektiv fotboll.
Ett mål blev det ändå. Planens gigant, Mista, stod för förarbetet när han tog bollen från en överraskad Karanka och spelade den snett bakåt till Jorge López. JL sköt ett skott som täcktes men han fick tillbaka bollen och valde denna gång att lyfta den bort till den fristående Vicente som kunde lägga in 1-0 i öppen målbur.
Vart tog försvaret och markeringen vägen där?
Bilden som präglade den första halvleken var ett djupt försvarande Athletic som verkade totalt ointresserade av att gå till angrepp. Valencia tilläts ha mycket boll men denna dag stämde inte passningsspelet för Los Ché. När man väl tappade bollen var man dock väldigt snabba på att täcka upp ytor och sätta press på Athleticspelarna som inte kom någon vart.
Efter halvtidsvilan var det Valencia som stod och sov. Överraskningen blev nästan total då Etxeberría stack igenom försvaret likt vinden genom ett nålsöga. Cañi sprang ut från målet för att täcka men från ingenstans dök Carboni upp och gjorde en utmärkt glidtackling. Ett problem bara; bollen hamnade hos Ezquerro som smugit med på kanten och på så viss hade öppet mål att sätta kvitteringen i. 1-1 och Valencia nödgades åter en gång till att ta sig i kragen.
Så gjorde man också. Man satte press på Athletic men mitt i pressen var det också otroligt nära att det blev ett snopet baklängesmål till. Ezquerro kom fri med Cañizares och en Valenciaback jagandes i ryggen men han kunde inte få till skottet och träffade bara burgaveln.
Valencia skapade en riktigt bra dubbelsituation när JL kom igenom av en slump. Mista fick bollen på sig och bollen styrdes ut till JL som han före Aranzubia till bollen men inte kunde ta sig förbi. Returen hamnade hos Mista som även han fick avvärja Aranzubia som slängt sig efter bollen. Mista vände med bollen och skulle bara slå den över den tillbakarusande målvakten men tillslaget blev alldeles för grovt. Bollen seglade högt över.
Men ledningsmålet och tillika vinstmålet till 2-1 kom till slut. I den 65:e minuten var det åter en gång Vicente som nätade. Mista fick bollen på mitten, vände om och hittade Aimar långt borta på vänsterkanten med en underbar passning. Aimar löpte mot mål och sköt men Aranzubia klarade. Bollen kom lite turligt tillbaka till Aimar som tittade upp och hittade Vicente som kom löpandes i andra-vågen. Direktskott och en liten touch från täckande försvarare gjorde att bollen letade sig in mellan benen hos Aranzubia och det var åter ledning för Valencia.
De sista tio minuterna av matchen kom att bli en riktig nagelbitare.
Athletic satsade offensivt och låg hela tiden på "sniken" och försökte kontra till sig lägen.
De fick en frispark tjugo meter från mål efter att en Athleticspelare sökt läget. Luis Prieto sköt en hård och lurig boll som Cañizares gjorde en fotparad på efter att ha slängt sig lite för långt. Mitt hjärta fastnade nästan i halsgropen.
Minuten efter kom inbytte Xisco i ett friläge efter ha sprungit ifrån en stabbig Athleticback. Han hann före Aranzubia på bollen och petade den förbi honom mot målet, men precis som mot Mallorca stod stolpen ivägen för vår unga talang. Mycket nära att han avgjorde matchen där annars.
Men så blev inte fallet. Istället tog man för givet att Rufete skulle göra det på straffen som Valencia fick bara minuten efter denna chans. Mista hade vänt bort sin spelare och släppte fram en fin kortpassning till Vicente som försökte löpa igenom. Vicente hakades upp och han ramlade. Rätt dömt tycker jag även om någon kanske försökte få det till att han ramlade väl lätt. Rufete tog straffen men missade. Inte speciellt oväntat. Vicente borde i min mening ha fått chansen till att fullborda sitt hat-trick även om det var han som fälldes.
I samma anfall skapar man en möjlighet till. Ett hårt skott ner mot hörnet men Aranzubia klarade.
Sedan blev det straff för Athletic. Detta kändes lite som en kompensationsstraff faktiskt men det spelar ingen roll nu när Cañizares rättvist bärgade tre poäng till Valencia.
Illa bara att Ayala blev utvisad för snack eller en felaktig varning (Ibáñez kanske blandade ihop honom med Pellegrino som undkom varning). Han fick nämligen sitt andra gula kort och fick lämna banan. Även Xisco varnades efter att ha varit för frän i sitt snack med domaren.
Glädjescenerna som utbröt vid slutsignalen var underbara. Det såg nästan ut som om man vunnit ligan igen. Alla rusade ned mot Cañi och man bildade en enorm "glädjehög".
Först fram att gratulera var Rufete. Inte konstigt det,
Cañi räddade ju tre poäng till Valencia och en god natts söm för Rufete.
¡Amunt Valencia!
BETYG, BILDER OCH MATCHFAKTA
