Mammon har tagit La Liga
Nästan alla spanska klubbar visar röda siffror i boksluten. Samtidigt säger Real Madrids president Pérez att klubben i år förväntas dra in 138 miljoner euro endast genom marketing
Tankar över en kopp kaffe...
Jag läste några gamla inlägg på Spaniensidornas forum El Vestuario. Nu är Mammons Real Madrid minsann inte längre det enda spanska lag som försäsongsturnerar i Asien för att tjäna pengar och bygga varumärke! Men varför åker de egentligen dit?
Nästan alla spanska klubbar, minus ett och annat undantag som Levante, visar röda siffror i bokslutet. Egentligen inget unikt för La Liga.
Inkomster finns det gott om
Med tvivelaktiga metoder som stadionförsäljningar, spekulationer i spelare - kombinerat med renare former av intäkter som sponsring, TV-avtal, biljett- och tröjförsäljning - lyckas klubbarna trots allt överleva. Det finns även bi-inkomster av aktning. Barcelonas museum är Kataloniens mest besökta och drar in minst 4 miljoner euro om året. År 2002 drog Real Madrids försäljning över webben in över 1,5 miljoner euro. Naturligtvis hjälper det att vinna titlar också: Kommer man till kvartsfinal i Champions League ger det en säker intäkt på +20 miljoner euro.
År 1999 uppskattades Real Madrid värde till 488 meuro, om det varit börsnoterat. Villarreal skulle "bara" vara värt 12 meuro. Förra året värderade Forbes Reals värde till drygt 600 meuro.
I en artikel i den spanska finanstidningen Expansión påstår Real Madrids president Pérez att klubben förväntas dra in 138 meuro bara på marketing under säsongen 04-05. Det motsvarar klubbens totala omsättning för fyra år sedan, exklusive varumärkesvärderingen!
Asiater älskar våra lag och spelare, om än mer än vi som samlas här på Svenskafans.com. Promotionturner i Asien ger uppenbarligen klirr i kassorna, vilket behövs under Silly Season med det ena inköpet dyrare än det andra.
Med dessa intäkter borde miljardskulderna vara borta om några få år. Pérez går på och säger att det är lönsamt att anskaffa de bästa spelarna. Varumärket säljer. Stjärnorna säljer. Sponsorintäkterna ökar. Tydligen trots att Real inte vinner en enda stor titel under förra säsongen. Men hur länge håller det?
En studie gjord av en fotbollstokig spansk professor i ekonomi visar att La Liga-spelarnas löner i snitt stod för 71 procent av utgifterna. På intäktssidan står publiken för 30 och tv-avtalens överprisade manna för 36 procent (säsongen 2000-01). Det ger en bild över hur läget ser ut.
Klubben för inbördes beundran, G-14, har således kommit överens om att sätta ett lönetak för spelare på 70 procent av de totala utgifterna. Saneringen har gett effekt. Sedan de tokiga åren då Ronaldo, Figo och Zidane värvades har det faktiskt spenderats mindre på spelarköp, totalt sett i Spanien. Men det investeras fortfarande miljontals i nya spelare, och nu är trenden åter uppåtgående.
Det känns skönt att de sportsliga resultaten inte automatiskt går hand i hand med de ekonomiska. Villarreal har som bekant lyckats ganska bra på sistone, trots sin mikroskopiska budget.
Många skulder blir det
Ett medelstort svenskt företag med ett hundratal anställda har en årsomsättning på ett par hundra miljoner kronor. Det finns enskilda spelare i La Liga som har lika mycket - eller än mer - i inkomst! *Host* Galacticos *Host*
Beckham som har en lön på 22,4 miljoner euro om året.
Förutom dyra spelare tillkommer stadionunderhåll (vackert gräs är inte gratis), administration, resor & hotellvistelser, träningsanläggningar osv. Enligt en rapport från den spanska proffsligans organ LFP omsätter alla klubbarna en personal på cirka 66000 personer. Undrar om de räknar in de extra poliser som krävs för att hålla ordning på trafik och säkerhet kring arenorna också?
Med dessa siffror kan man räkna ut att La Liga år 2002-03 stod för 0,9 procent av den spanska BNP, och med indirekta effekter var den uppe i 1,7 procent! Det blir sköna stålar till staten genom skatter och sociala avgifter.
Klubbarna redovisade år 2003 inkomster på 911 meuro och utgifter på 1.217 meuro för LFP. En nätt förlust på 306 meuro. Men det är inte hela sanningen. Tidningen La Verdad uppger att Real Madrid har en skuld på 331 miljoner euro om man räknar bort den ökända stadionförsäljningen; Barça 218 miljoner; Deportivo 144 och i andra källor hittar man Valencia på 138.
Flera MILJARDER kronor i skulder
Nu ska vi inte glömma att både Barça och Real Madrid har omfattande verksamhet utanför fotbollen. Men de bär sig oftast själva och kan därmed uteslutas ur resonemanget.
Sedan ett par år har flera fotbollsklubbar konverterat till S.A.D. - Sociedades Anonimas Deportivos - en slags sportaktiebolag. Detta skulle i likhet med den nuvarande svenska modellen tvinga klubbarna att redovisa och klara sin ekonomi för att få spela i LFPs ligor. Burgos blev relegerat för några år sen då de inte klarade av ekonomin eller att konvertera till SAD, vilket öppnade upp för Levantes väg mot la primera.
Samtidigt tillåter SAD-modellen en snurr på spelarkontrakt som ter sig omöjlig att ta sig ur.
I sitt yttersta är vi på väg mot en total kommersialisering. Det märks inte minst i Nordamerika med ligorna NHL/NBA/NFL. Spelarna är snarare artister än idrottsmän (de beskattas redan som artister!) och klubbarnas varumärke är viktigare än satsning på det lokala samhället, canteran. De största artisterna spelar för den som betalar mest, lojalitet finns inte. Klubbarna köper och säljer spelare som de vore boskap. Klubbar och företag slår sig samman för att tjäna mer. Mer pengar satsas på marketing och branding och mindre på genuin klubbverksamhet som ungdomarna och det lokala samhället kan ta del av.
Märkligt nog funkar det för fansen ändå. (Vi har en NHL-sektion på SvenskaFans.com!)
La Liga blir som NFL?
Nej tack. Jag vill att laget ska ha stark lokal förankring, inte bara vara ett köpelag som helt plötsligt kan försvinna till en annan ort för att de kan erbjuda förmånligare avkastning för ägaren. Jag vill att klubben ska göra allt för att ge sin region ära och något att hoppas på, särskilt när tiderna är bistra. Jag vill att klubben ska bry sig om mer än titlar.
Men naturligtvis är jag också angelägen om laget vinner några titlar då och då.
I boken No Logo ger sig författarinnan Klein på "Sports Branding". Hon påstår att det, i min kort-korta tolkning, leder till arbetslöshet och samhällets förfall. Kanske argumenterar hon hårdare än en betongsosse på ett kommunalt styrelsemöte, men visst har hon en poäng.
Jag inser förstås att om klubben ska lyckas ta fler titlar så måste den investera och i samma ögonblick är jag den ofrivillige sportkapitalisten. Frågan är om min klubb (jo, jag är aktieägare) ska satsa mer på dyra köpespelare eller bredare ungdomsverksamhet. I båda fall kostar det pengar. Sportkapitalismen är ett faktum och jag brister ut i ett "Ché, åk till Asien igen!".
Nu när ligan är igång kan vi bli betagna av känslor kring klubbens väl och ve i tabellen och slippa tänka på den otäcka pengaruljangsen...
Meuro= miljoner euro, Källor: Forbes; Expansión
