Valencia - Atletico Madrid 1-1

Valenciaredaktiones skribent Michael Dagberg på plats i Mestalla, rapporterar om lördagens match.

Jag var på ganska positivt humör då jag begav mig till den sena kvällsmatchen på Mestalla. Det var en ganska kall kväll och trots hemmalagets dåliga trend (sex matcher utan seger) kändes beskedet om Mistas nya långtidskontrakt som en eventuell mental vändning. Laget kändes bra formerat, man ställde upp med det starkaste man kunde ställa upp med i defensiven, med Aimars oberäkneliga spelstil centralt, Rufetes ständiga slit till höger och en pånyttfödd Mista längst fram. Men jag har svårt att förstå Ranieris envisa strategi med Angulo som kantspelare, visst saknar vi alla Vicentes kvaliteér, men finns det inte naturligare kantspelare i form av Xisco eller Moretti?

Valencia startade matchen mycket bra och redan i den andra minuten höll sig Aimar framme i straffområdet och lyckades så när göra ett nickmål(!) då han tvingade bortalagets målvakt Leo Franco till en svår räddning. Målvakten tvingades släppa en retur som han med lite tur räddade då Mista från en-två meters avstånd lyckades pricka honom. Tyvärr skadades Aimar ganska allvarligt då han i avslutsögonblicket träffades av en spark i huvudet vilket ledde till att han blev liggande i ett par minuter. Spelare från båda lagen insåg genast allvaret och ropade ivrigt till sig läkare från båda lagen samtidigt som publiken på Mestalla tystnade, det kändes lite som att befinna sig i ett kollektivt chocktillstånd. Motiven till chocken var många, en hemmaspelare allvarligt skadad, en duktig sådan, en spelere man lätt känner sympati för då han sedan tidigare haft svåra skadeproblem samt en av få spelare som verkligen kan skapa ytterligare en dimension i spelet och få hemmafansen på gott humör - även om spelet stundtals går trögt. Aimar fördes iväg till sjukhuset och några minuter senare byttes den lilla bolltrollaren ut mot skyttekungen Di Vaio. Avsaknaden av konstruktivt spel med Aimar (och sedan tidigare Vicente) borta är stor.

Passningspelet är långa stunder under all kritik från de båda lagen och det känns som om hemmalaget inte riktigt litar till sin egen förmåga då man återigen slår väldigt många långbollar utan någon som helst tanke i hopp om att någon annan ska lösa "krisen". Spelet går hela tiden centralt och Atletico-försvaret har inga problem - det räcker med att de spelar säkert och håller sina positioner.

Mina plus i hemmalagets väldigt bleka första halvlek går till försvarspelet som har en ganska bra koll på en pigg, kontrande Torres samt till Albelda som vinner mycket boll på det centrala mittfältet. Hemmalaget skapar ett par halvchanser genom offensiva högerbacken Curro Torres och Di Vaio, men det känns aldrig riktigt farligt. Publiken buar helt riktigt ut hemmalaget när det blåses av för halvtid!

Det dåliga passningsspelet fortsätter i den andra halvleken fast i lite högre tempo. Man kan fråga sig varför man ska spela i ett högre tempo när man inte ens klarar av det lägre? I den sextiofjärde minuten får hemmapubliken äntligen chansen att jubla då en tafflig bortamålvakt bjuder hemmalaget på ledningen sedan han sprungit ut och missat en rensning utanför straffområdet, Di Vaio tar hand om bollen och skjuter ett skott som räddas av försvaret, returen går till en fristående Angulo som på ett löst men placerat skott lyckas få in bollen.

Synonymt för den dåliga matchen att det skulle krävas ett grovt misstag för att få matchen att tända till. Fyra minuter senare får bortalagets Paunovic hjärnslapp då han med ett gult kort i bagaget ställer sig någon meter från hemmalagets frispark. Paunovic åker på en solklar utvisning samtidigt som Valencia planerar för segerfest. För inte kan man tappa 1-0-ledning på hemmaplan med en spelare mer på banan mot ett ganska ofarligt, uddlöst bortalag? Konstigt nog tog bortalaget tag i spelet, med en man mindre rullade man långa stunder ut passiva hemmaspelare, livrädda att begå misstag.

Några minuter senare, i den sjuttioåttonde minuten kom så den logiska(?) kvitteringen genom den sevärde och för dagen ganska lyckade Torres som behärskat tog med sig bollen ett par meter fram för att sedan snyggt placera den intill Cañizares högra stolpe. Efter målet förväntade man sig en klar uppryckning från hemmalaget, men trots en man mer och nära kvarten kvar att spela fortsatte det panikartade spelet med förutsägbara långbollar. Det var sorgligt att likt Sevilla-matchen se en majoritet av hemmaspelarna stå passiva på egen planhalva när det hela ska avgöras. Jag och den övriga publiken lämnar Mestalla klart missnöjda efter att ha bevittnat en dåligt spelad match, en onödig poängförlust och sjunde matchen i rad utan seger!

Det finns väldigt många intressanta teorier om vad det är som inte fungerar i Valencia för tillfället. Är spelarna mätta efter de fantastiska framgångarna i fjol? Visst saknar man stora spelare som Ayala, Vicente och Aimar, men det borde gå att bjuda till betydligt mer. Saknar man kanske bredden bland kantspelarna(?) då Vicente och Rufete verkar vara de enda riktigt bra kantspelarna som fått tränarens förtroende. Fjolårets vänsterspringare nummer två, Xisco sitter i frysboxen samtidigt som högerbreddaren Jorge Lopez bytt adress. Eller är det snarare så att Ranieri på sikt vill spela fler spelare centralt(?) om så är fallet, hur långt tid får han på sig innan det ska ge resultat? En annan intressant sak att belysa är hur nye president Soler, som ännu inte vunnit som president, tacklar alla nederlagen och vad han egentligen själv har för ansvar?

Vi har ett par intressanta veckor framför oss där det ska avgöras om vi tar oss vidare i Champions League. Oavsett om presidenten och spelare bestämmer sig för att ge Ranieri forsatt stöd (vilket jag hoppas, det lönar sig sällan att byta tränare mitt i en säsong) kommer han nog aldrig få publikens fulla stöd med sin konservativa spelstil. Det är en sak att förlora, det är annan att förlora utan ideer, engagemang och vilja!


Valencia: (4-2-3-1)

Cañizares - Curro Torres, Marchena, Navarro, Carboni - Albelda, Baraja - Rufete, Aimar (Di Vaio 7), Angulo - Mista

1-0 Angulo (64)
1-1 Fernando Torres (78)

Publik: 45 000 (Mestalla)

Michael Dagberg2004-10-31 19:04:14

Fler artiklar om Valencia