Specialmatchrapport direkt från Mestalla, del 3 av 3: Presskonferensen
Michael Dagberg rapporterar för SvenskaFans.com mitt bland journalistkåren på Mestalla om matchen mot Mallorca.
Med båda fötterna på jorden
Strax efter slutsignalen var det dags att leta upp presskonferensen. "¿Donde está la conferancia de la prensa?" (var äger presskonferensen rum?) frågade jag mina nya kollegor vid bordet bredvid. -"Bajo, y primera a la izquierda" (en trappa ner, första till vänster). Det var lätt och gick snabbt att hitta, trots köer av åskadare som lämnade arenan.
Visade upp mitt presspass i entren och kom in i ett rum innan man kom in i presskonferensensalen, där fanns en TV som visade pressrummet. Ett mycket stort, ljust och luftigt rum öppnade sig för mig. Jag har tidigare besökt pressrummet hos Levante UD, men det här vann på knock!
Stolsraderna stod tomma, jag var tidigt ute och det skulle förmodligen dröja innan allt kom igång. På väggarna hängde tavlor med rubriker som "Ahora somos campeones" (Vi är mästarna!) och bilder på lyckliga fjolårsspelare. TV och radio slutrepeterade. Bakom podiet fanns det gott om reklam och bilder på pokaler Valencia vunnit genom historen.
Framför fanns det 35 stolar uppradade för journalister men det skulle säkert gå att få in det femdubbla! Vid sidan om stolarna står radiofolket, för att få bra ljud till sina sändningar. Längst bak, bakom alla stolar, befinner sig TV-folket. De ställer in bild samtidigt som de påpekar vikten av folk sätter sig rätt, det vill säga att de långa sätter sig på kanterna så ingen skymmer.
En kvart efter matchen anländer Cúper, ett kärt återseende så det passas på att ta många foto. De som vill ställa frågor räcker upp handen och får en mikrofon som skickas runt. Man bör alltid inleda med "Míster" (Cúper/Ranieri), glöm inte det! Då mina språkkunskaper fortfarande, efter fyra månader i Spanien, är en aning begränsade nöjer jag mig med att lyssna. Det är stort att få sitta framför ett taktiskt geni som Cúper.
Hector Cúper: (Mallorca)
"Vi förlorade på två fasta situationer, vi förlorade inte på spelet. Jag tänker positivt, det är väldigt ovanligt att man släpper in två hörnmål på fem försök. Vi forsatte spela likadant hela matchen eftersom vi spelade bra, jag bytte bara spelare eftersom vissa var trötta. Det viktigaste för vår del är hur stort avstånd vi har till lag sjutton, det laget som är precis över nedflyttningsstrecket."
Han gör ett dystert intryck och bjuder inte på mer än det som verkligen behövs. Det han säger känns logiskt. Någon stor skillnad mellan lagen var det inte, Mallorca hade minst lika farliga chanser som hemmalaget. Är övertygad om att jumbon Mallorca med nyanställde Cúper klarar kontraktet. Hans envishet (som kontringsspel, trots två-målsunderläge) kommer nog aldrig göra honom till titelvinnare men jag har svårt att se så stabila lag ramla ur.
Det dröjer 15 minuter innan Ranieri dyker upp. Vi möts av en glad, spontan tränare. Som vanligt har han nära till skratt och en anekdot på lager. Har sett tidigare intervjuer där han gestaltat fotbollslag som gungande båtar och spelare gestaltade i djurens värld ("Gasellen" Angloma, "Kobran" Ilie osv.).
Claudio Ranieri: (Valencia)
"Förlåt att jag dröjde så länge, jag väntade på att få första diagnosen på Sissokos skada. Jag visste att det skulle bli en svår match i dag, sedan Cúper tog över har Mallorca spelat som ett helt nytt lag och jag är övertygad om att de kommer klättra i tabellen, allt detta sa jag redan innan den här matchen. Vi har tre raka segrar nu (2-0, 2-1 och 2-0) det är det jag främst tar med mig efter den här matchen. Det känns skönt att vi hittat stabilitet, ett tecken på att vi börjar vänja oss vid spelsättet.
"Fabio es musica, madre mia!" (Fabio Aurelio är som vacker musik!). Han har en av de bästa första touchen i hela världen! Vi båda är mycket lyckliga idag. Baraja spelade idag också eftersom vi just nu inte har alternativ för att kunna rotera, men han är en spelare som alltid spelar med stort hjärta! Folk tänker hela tiden "Campeones" (mästarna), det är viktigt att vi bortser från det och kämpar i nuet."
Ranieri gör ett underbart intryck på presskonferensen då han, till skillnad från hur han är vid planen, enkelt charmade mig och allt från riks-TV till minsta lokaltidningen. Att samtliga journalister går hem glada får han tillbaka dagen därpå, det är svårt att såga sin bäste vän!
Efter presskonferensen var det dags att gå en trappa ner, Fabio Aurelio befann sig i ett stort rött rum redo för intervjuer. Han njöt, log och strålade som solen! Samtidigt intervjuades Ranieri av en pojke som följt med sin pappa på jobbet, jobbandes för den valencianska radiokanalen Radio Nou. Ranieri skämtade med pojken och påstod att pappa allt får se upp så att inte lill-killen knycker jobbet.
Fabio Aurelio: (Valencia)
"¡Estoy en casa! (Jag är hemma!). Den här dagen kommer jag minnas för alltid. Jag är mycket lycklig då jag jobbat hårt för att komma tillbaka. Det kommer dröja innan jag kan spela regelbundet eftersom jag ligger efter de andra i fysiken. Skönt att vinna i comebacken!"
Det var oerhört kul att se Fabio så glad, det är han väl värd efter alla skador. Nu hoppas jag att man väljer att skynda långsamt och matchar in på ett lugnt sätt - gärna ett par inhopp till innan han startar.
Att gå på helig mark
Efter kvällens alla intryck avslutade jag med att gå ut på Tribuna för att reflektera en stund, det var tyst och tomt. Några TV-folk packade ihop det sista som de tidigare placerat ut runt planen. Det är en riktigt fin arena.
Visst, den har ett par år på nacken - ursprungliga Mestalla invigdes redan 20 maj 1923 - men trots att den är gammal och sliten innehåller den så mycket historia att jag hellre förespråkar en restaurering framför ett nybygge.
Jag bestämde mig för att gå ut på gräsmattan. Den var fuktig och i det närmsta felfri, men trots den klassiska marken var det var något som saknades. En boll! Jag hade nöjt mig med en vanlig lös bredsida mitt i målet. Inte är det många svenskar innan mig som målat på Mestalla?
Blicken gick upp mot "Grada Del Mar", där man trots höjden faktist ser riktigt bra för en billig peng pga av Mestallas branta lutning. Vilka platser ger mest valuta för pengarna? Sänkte blicken något till den lite dyrare men acceptabla "Grada Central". Här är det nog bäst. Vänder mig om för att titta upp mot pressläktaren, fäster blicken på "Tribuna". Där har presidenten sin plats. Hur vore det att testa presidentstolen? Vilka kanaler får man in på TV:n därinne? Har man verkligen den bästa utsikten?
Jag tar ner mig själv på jorden igen, lämnar Mestalla glad i sinnet, en erfarenhet rikare.
I bonusdelen av artikelserien får vi möta Manolo "El del bombo"!
Relaterade länkar
» Artikel, del 1
» Artikel, del 2
» Bonusdelen
