Barcelona - Valencia 1-1, en gigantisk kamp
Aspiranten till ligatiteln fick möta Mästarlaget i en match som utvecklade sig till ett passionerat slag
Inferno på Camp Nou!
När matchen startade kunde man direkt lägga märke till tre saker: Aimar började på bänken(!?), Angulo fick spela (alltså ingen interndisciplinering!) och Belleti var med från start trots rapporterad skada (rävspel av Rijkaard?).
Första halvlek inleddes med öppet spel. Los Ché låg på som iglar och lät inte blaugranas få en lugn stund. Barcelona låg visserligen högt upp i banan och hade press, men Valencia höll undan och gjorde det bra. Ronaldinho fick oväntat bra bevakning av unge David Navarro som hade order att ta ut honom, när inte Curro Torres gjorde det. Dinho filmade till sig en bra frispark tidigt i matchen men den förvaltades illa, liksom många andra fasta situationer.
Canyete fick dock andra tillfällen att visa sina kvaliteér. Han gjorde en stor match denna kväll, igen. Eto'o lyckades bara visa upp sig högst blygsamt på Morettis sida, kamerunesen lyckades bättre i mitten, Deco likaså. Moretti hade till en början bekymmer med Belleti, men det gick över. Professor Xavier fick ta till hårda tag då han behövde erövra bollen, men han var mest synlig i första. Vart tog han vägen i andra halvlek? Efter att han "försvunnit" fick han kliva av banan officiellt, vi kommer till det strax.
Barcelona försökte och försökte. Matchen ändrade karaktär och nu dominerades bollinnehavet av blaugrana, men de var impotenta och uddlösa när det skulle till ett avslut. Iniesta slängde sig i straffområdet i min. 34, men inte ens det hjälpte. Matchen blev tuffare och tuffare från båda håll. Det var nerver utanpå kroppen.
Första halvlek förlorade Valencia slaget om mittfältet och fick därmed inte till ett vettigt anfall. Fiore var totalt frånvarande på högerkanten. Vid ett par tillfällen såg jag honom spela med Vicente på vänsterkanten(!). Vicente som för övrigt hade några lägen, men tvingades mest se på när Baraja fick jobba hem. Kantspelet fick naturligtvis stryka på foten när det jagades boll.
Spanske förbundskaptenen Luis Aragones satt på läktaren och spanade. Han fick se ett vackert fotbollsrullande skönspel mot ett bestialiskt taktiskt försvar.
Ronaldinho: skönhet OCH odjur
I andra halvlek hade Ranieri uppenbarligen sagt några kloka ord i omklädningsrummet. Barcelona fick mycket mer press på sig och började slarva i sina annars säkra passningar.
Den vanligtvis skönspelande brassen Ronaldinho visade upp en mindre vacker sida när han i min 55 satte upp en ful armbåge rakt upp i ansiktet på Curro Torres. Han slapp förstås kort av en domare som med nöd och näppe lyckades hålla ihop matchen.
Lika osynlig som Fiore var i första halvlek, lika het blev han helt plötsligt i andra, då Valencia vackert kontrade in ledningsmålet! Detta scenario passade los Ché utmärkt som nu kunde fortsätta med sin lyckade - och förutsägbara - taktik. Stefano Fiore gjorde sig lite mer synlig i andra halvlek med några fina löpningar och framspelningar. Man hittade tillslut till kanterna igen! På vänstersidan var det bara en hårt arbetande Puyol som hindrade Vicente från att komma loss. Det var kämpatakter från start till slut, i mina ögon var Puyol den bäste Barcelonaspelaren på plan.
Barcas målvakt Valdes, som hittils spelat stabilt, fick panik och klantade sig rejält när Angulo mötte honom i en man-mot-man situation i min. 73, efter en ny tajmad kontring. Rött kort får en målvakt om man tar med händerna utanför målområdet. Vilken tavla! Xavi fick lämna för reservmålvakten Ruben. Oturligt nog gick frisparken ovanför och nye målvakten Ruben slapp bolltouch.
Situationen därefter får Ronaldinho en högst tveksam straff. En hel del personer kommer kalla det filmning då Dinho var klar tvåa på bollen bakom Angulo. Men domaren pekade på straffpunkten och Dinho förvaltade själv, för en gång skull säkert. Därpå tänder det till rejält. Heta känslor och många gula kort när det blir gruff i målet. Domare Puentes Leira skulle ha styrt upp matchen mer, den kändes på gränsen till ruggig.
Gruff och gula kort efter straffen. Foto: ValenciaCF.es
Slutminuter och Aimar byts in mot Fiore, Xisco mot Vicente. Pablito hann vara på plan i cirka 1 minut innan han fällde Marquez. Strax därefter ramlar Deco och Barcelona får guldläge på frispark. Nu var det så spännande att jag inte längre kunde sitta ner. Skönt nog satt impotensen kvar i de blaugrana. Ännu en frispark gick förbi mål och Rijkaard lär dela ut viagra på FCBs nyinsatta frisparksträning i ottan.
Det var väldigt starkt av Barcelona att behålla kontrollen över resten av matchen, trots en man mindre på banan. Imponerande bollhantering som en reservmålvakt säkert var mycket tacksam för.
En ny tradition född?
Det serverades passionerad fotboll denna kväll. Två fotbollsfilosofier möttes och det gnistrade stundtals om spelet. Lidelsefullt, uppoffrande, hårt och svettigt. Båda lagen gjorde en kämpainsats och jag är tacksam för upplevelsen. Mästarlaget höll en lektion för titelaspiranterna i hur man spelar en smart defensiv med kontringar. Det räcker inte med att spela snyggt, man måste göra mål också.
Snyggare spel förväntar jag mig främst av Ronaldinho och Deco, två stora fotbollsspelare som borde veta bättre. De tappade mycket kudos ikväll, särskilt Ronaldinho.
På presskonferensen kommenterade en nöjd Ranieri att "det här har varit den bästa matchen på säsongen", och jag är beredd att hålla med, även om 1-5 vinsten mot Depor smakade sötare. Den här matchen visade att det nu finns rätt sorts uppoffrande och vinnarmentalitet bland spelarna igen.
Varken Rijkaard eller Ranieri ville kommentera domarens insats, men det lär bli efterspel - åtminstone medialt.
Drabbningen slutar 1-1 men det kunde ha varit vinst för endera laget. Jag grämer mig inte, utan nöjer mig med att Barcelonas vinstsvit på Camp Nou nu är bruten! Den traditionen är värd att vårda. Avståndet i tabellen är fortfarande 10 poäng, men efter denna match känns det inte längre som att los culés blir de självklara segrarna denna säsong.
AMUNT VALENCIA!
