Gästkrönika: En tillbakablick på säsongen som gått
Valenciaredaktionen presenterar stolt en gästkrönika från en av våra trogna forumistas; hanse:
Höstsäsongen 04/05 öppnades på bästa tänkbara sätt då Valencia plockade hem den Europeiska supercuptiteln mot de regerande Champions League och portugisiska mästarna Porto. Nyförvärvet Di Vaio passade på att näta och någonstans inom mig tändes ett hopp om att denna 100 miljonersvärvning hade kapacitet att skjuta Los ché till ny ligaseger och en framgångsrik placering i Champions League.
Hoppet om en försvarad ligatitel tändes ytterligare när Valencia efter att par omgångar toppade tabellen och Di Vaio låg i täten i skytteligan. Allt var frid och fröjd och utklassningen av Deportivo med 1-5 borta skvallrade om att lagmaskinen Valencia fortfarande vart minst lika stark som förra säsongen, att nyförvärven hade smält in i truppen på ett förträffligt sätt.
Men sedan kom det ett par riktigt svarta moln på den annars så ljusblå Valenciahimlen. Det hela började i bortamatchen mot Werder Bremen den 29:e september. Bremen lyckades vända 0-1 underläge till vinst 2-1. Och sen blev Vicente tvungen att kliva av efter en smäll på foten. Denna ankelskada skulle visa sig svårläkt, tre veckor blev snabbt till två månader. Ett mönster som vi snabbt lärde oss att känna igen då vi fans gång på gång blev lovade en comeback av försvarsklippan Ayala, men comebacken lät vänta på sig och tillslut vågade man inte längre tro på läkare Candels uttalanden.
Det var efter matchen mot Bremen som Valencia spelade 10 raka matcher utan vinst och samtidigt som vinsterna lät vänta på sig blev skadelistan bara längre och längre. Albelda, Sissoko, Aimar och Rufete har alla tillsammans med de tidigare nämnda Vicente och Ayala dragits med skador. Det kändes som det smög in lite oro i truppen när laget började tappa i ligan och vägen till ett avancemang i CL blev allt krokigare. Glädjen som vi såg i början på säsongen bara försvann, samtidigt som skadorna och förlustsviten höll i sig och satte än mer press på Valencia.
Trots alla motgångar kämpade Los ché kvar sig i toppen av ligan och inför den sista matchen i CL gruppspelet hade man fortfarande chansen till fortsatt spel. Återigen såg Bremen till att skapa problem för Valencia genom listigt rävspel och fula filmningar. De satte våra spelare i rejäl obalans.
Tydligast att visa sitt missnöje var Angulo när han i slutminuterna insåg att chansen till vidarespel var bortblåst slog det slint för vår nr 10. Han fullföljde en idiottackling och fick givetvis rött kort för att sedan på vägen ut till omklädningsrummet skämma han ut sig ytterligare genom att spotta på en Bremenspelare.
Nåväl, denna höstsäsong har inte bara varit en pina. Vi har fått se en efterlängtad comeback av brassen Fabio Aurelio. Många av våra unga talanger som varit utlånade har spelat bra i La liga. Vi har också stundtals blivit bjudna på klacksparkar och skönspel, trots att det är långt kvar till absoluta toppformen. Efter svackan och fadäsen i CL har Valencia haft svårt att hitta tillbaka till det passningsspel laget hade förra säsongen, men även under inledningen av höstsäsongen.
Nu när skadorna på vitala spelare som Albelda, Aimar, Vicente(?) och Ayala inte existerar längre tror jag Valencia kommer ta upp jakten på allvar när det gäller försvarandet av förra årets ligatitel. Dessutom har vi ytterligare ett titelförsvar att se fram emot, nämligen i UEFA cupen.
Vad det gäller nyförvärven och deras fortsatta vara eller inte vara i Valencia, tycker jag att man ska behålla samtliga. För försäljningar och köp mitt i säsongen brukar aldrig vara bra, jag tycker att man ska spela på med det material man trodde på från början. Störst kritik av nyförvärven har Fiore fått utstå, det har ryktas om vantrivsel. Men när Fiore väl kommer igång är han fantastisk att skåda och hans kunskaper kommer att komma väl till pass framöver i Valencia, var så säkra. Den kyliga chippen mot Barca kommer säkerligen stärka hans något för tillfället svaga självförtroende.
Fiore har fått mycket kritik
En annan spelare som fått utstå en hel del kritik är Corradi, men han kämpar på bra och spelar med hjärtat. Felet är att han allt för många matcher spelat ensam på topp. Bortamatchen mot Anderlecht i CL är ett typexempel på hur man ska använda en spelare som Corradi. Först nätar han själv, sedan spelar han fram Di Vaio som sköt segermålet. Corradi är en typisk targetplayer som ska skarva bollar på en snabb forwardskollega, inte springa ensam på djupet eller skarva bollar till sig själv. Dessutom är han ingen målspruta som vinner skytteligan, utan den forward som kämpar och sliter i det tysta för att jobba fram chanser åt sina medspelare.
Di Vaios målskytte sinade snabbt när Valencias svacka trängde sig på, han har fått nöta en del bänk på sistone. Nu när hans lekkamrater Vicente(?) och Aimar är tillbaka på allvar är jag övertygad om att han börjar näta igen.
Vänsterbacken och arvtagaren Moretti har skött sig bra, det finns egentligen inget att klaga på hos denna unga italienare, om han får fortsätta utvecklas i klubben ett par år till kommer han bli riktigt bra.
Målvakten Butelle har vi inte hört så mycket av efter skadan han råkade utför i början av säsongen, men han är Frankrikes framtid på målvaktssidan och likaså Valencias, mer än så behövs inte sägas.
Med spänning ser vi fram emot vårsäsongen, och får laget bara vara intakt, utan skador och försäljningar kommer Valencia definitivt vara med i kampen om ligan och UEFA cupen kommer försvaras till varje pris.
Årets mål
1. Bernardo Corradi - klacklyfte bollen över Anderlechts målvakt i CL
2. Stefano Fiore - snygg och iskall chipp över Valdes i Barcelonamålet.
3. Rufete - förvaltar Barajas snygga genomskärare på bästa sätt då han rundar Molina i Deportivomålet och lägger in bollen i tom bur.
Årets skandal
1. Angulo - Efter tacklingen och spottloskan mot Bremen i CL förtjänar man verkligen att toppa denna lista.
2. Ronaldinho - Världens bästa spelare? Verkligen inte enligt oss Valencianistas, efter den utdelade armbågen mot Curro Torres, och hans osportsliga sätt att filma till sig straff på Camp Nou är han inget annat än en kalkon sett ur Valenciaögon.
3. Stefano Fiore - Att vägra bli inbytt när man får order av sin tränare är inte snyggt gjort, detta inträffade i hemmamatchen mot Inter i CL. Lyckligtvis har han förbättrat sitt beteende och bett om ursäkt för det som inträffade, men sista platsen på denna lista kniper han trots allt.
Årets Lurifax
1, Häxdoktorn Candel - inte en enda comeback han utlovat har inträffat i tid, han får alla Valenciafans att växla mellan glädje och hopp till besvikelse och irritation.
2, Angulo - han sades vara klar för Arsenal, sedan ändrade han sig efter att ha lyssnat till sitt hjärta. Den förlorade sonen är återfunnen, lura oss aldrig mer igen, Angulo!
3, Ronaldinho - återigen är han med på en lista, lura till sig straffar det kan han, inget att skryta om precis.
Gästskribent: hanse
Gå till: Valencias forum
