Osasuna - Sevilla 3-1
Historien upprepade sig. Med god hjälp av Sevilla
Många tittade bakåt i tiden då det stod klart att Sevillas motståndare i kvartsfinalen var Osasuna. Laget, som två år tidigare hade slagit ut Sevilla ur cupen i just kvartsfinalen, var inte det som stod högst på önskelistan innan lottningen. Men det var inte Osasuna som slog ut Sevilla i år. Det fixade vi själva alldeles utmärkt på egen hand.
Det började redan i Nervión i första matchen. Osasuna låg nere för räkning med mer än 30 minuter kvar av matchen. Då var ställningen 1-1. Anfall efter anfall, friläge efter friläge, alla satt bara och väntade på det avgörande K.O. Men det dröjde alltför sent. När Jesús Navas väl krutat in ledningsmålet i 79:e återstod inte mycket tid att avgöra kvartsfinalen redan där. För avgjort skulle de i allra högsta grad ha passat på att göra. Istället lämnades semifinalplatsen åt sitt öde i en oviss bortamatch.
Till returmötet kom ett lag väldigt olikt det som ställt upp veckan innan. Skador på nästan hela backlinjen gjorde att Caparrós drog ner Daniel Alves som högerback, satte Redondo som högervingare och hämtade upp David Prieto från B-laget. Av någon omotiverad anledning lämnades även Puerta och nyförvärvet Adriano hemma vilket ändast kvarlämnade Antonio López som vänstermittfältare. Man förlitade alltså sitt breddande spel på Redondo och Antonio López.. Stort misstag! Sevilla har aldrig förr sett så tama och fantasilösa ut som de gjorde i stora delar av denna match.
Lovande öppning
Men allt var inte dåligt i början. Den första kvarten såg väldigt lovande ut. Martí inledde i den 3:e minuten med ett farligt långskott och några minuter senare prövade Redondo med farlig boll tätt utanför. Baptista försökte i den 11:e minuten men nicken gick vid utsidan av Sanzols högra stolpe. Vild glädje utbröt så i den 14:e minuten då Carlitos tryckte sig förbi sin försvarare och placerade bollen snyggt i mål bara för att se domaren blåsa frispark för den försvarande Osasuna-spelaren.
Ungefär här slutade Sevilla spela fotboll och då Valdo i 25:e minuten nickade in bollen på hörna efter mycket tamt markeringsspel så såg det inte alls bra ut.
1-0.
Tankarna drogs åt Barca-matchen då laget såg ut att ha gett upp efter Baptistas självmål. Osasuna tog över totalt och kom gång på gång runt på kanterna med farliga inlägg. Särskilt de fasta situationerna var riktigt farliga. Samtidigt skapade inte Sevilla någonting framåt.
Redondo ut - Antoñito in
I andra halvlek togs Redondo ut och Antoñito fick gå in som komplement till Carlitos. Detta byte förbättrade spelet lite men fortfarande långt ifrån godkänt. Fantasilösheten, oförmågan, var högst påtaglig. I brist på öppnande spel på kanterna tjongades chansbollar upp mot forwards som lämnades åt sitt öde. Till slut såg man Antoñito på egen planhalva, hämtandes bollar som han kunde driva upp själv men utan uppbackning från sina medspelare. Hela andra halvlek var rent ut sagt bortslösad. Men inte för Osasuna.
I den 70:e minuten hade hemmalaget frispark i utkanten av straffområdet. Pablo García slår en lång boll in mot bortre stolpen där Cuéllar, helt omarkerad, nickar in bollen. 2-0. Försvarsinsatsen vid det här målet var helt katastrofalt. Alla spelarna står och tittar mot Pablo García medan Cuéllar, i flera sekunder, står klart och tydligt i höjd med straffpunkten och bara väntar på bollen.
Efter det målet inleds en panikjakt på ett mål som skulle kunna tvinga fram en förlängning men utan resultat. Istället kunde Muñoz sätta punkt för matchen i en Osasuna-kontring i den 90:e minuten där han först drar Notario och sedan, likt Etoo, rullar in den framför tillskyndande försvarare. 3-0 och Copa del Rey var färdigspelad för i år.
Maku´s 3-1 mål var visserligen snyggt men alltför sent. Även det kom på kontring efter en fin pass längs marken in i straffområdet av Antoñito. Märkligt agerande dock av Maku efter målet. Istället för att springa allt vad han har med bollen upp till mittcirkeln för att försöka hinna med ett anfall till (det återstod 2 minuter) så alibi-joggar han lite med bollen under armen och gör korstecken och tittar upp mot himlen och är jättetacksam att åtminståne han fick göra mål. Jag var inte imponerad!
