Äntligen har han tagit steget ut ur skuggan - en hyllning till Kévin Gameiro
Hans avgörande prestationer avlöser varandra vecka efter vecka och när han inte är på plan är avsaknaden av honom påtaglig. Han har ständigt varit i skuggan av andra anfallare som gått, men trots det aldrig klagat. Men äntligen har han undvikit de jobbiga skadorna och fått en ärlig chans av Unai Emery. Och som han tagit den, Sevillas notoriska målskytt och kanske viktigaste spelare – Kévin Gameiro.
Inför den här säsongen var den stora frågan: vem ska ta över efter Carlos Bacca? Skulle det bli något av nyförvärven Llorente eller Immobile, eller skulle Kévin Gameiro lyckas motbevisa kritikerna som hävdade att han inte är en man för startelvan, utan att han bara duger som inhoppare? Det dröjde dock inte länge innan saken var klar; ersättaren fanns redan sedan tidigare i klubben. Det var Gameiro som drog det längsta strået.
Säsongen började trögt för Sevilla och samtliga tre anfallare fick chansen. När varken Immobile eller Llorente kunde leva upp till förväntningarna, när deras oförmåga att göra mål var påtaglig och när de inte heller visade tecken på andra kvalitéer än icke-boxspelet, så föll valet enkelt på Gameiro. Dels för att han trots allt gjorde flest mål av anfallarna, dels för att hans många spetskvalitéer. En anfallare som deltar väldigt mycket i speluppbyggnaden och sliter enormt för laget. Och äntligen har han tagit det där sista klivet vi väntat på, för numera bär han sitt Sevilla på sina egna axlar.
Ungdomsåren och genombrottet i Strasbourg
Gameiro föddes i franska Senlis, 35 kilometer bortom Paris. Som sexåring började han spela organiserad fotboll för Marly-la-Ville, som inte ligger så långt ifrån hemstaden. Vid 13 års ålder lämnade han för UC Chantillys ungdomsverksamhet. Gameiro stack ut bland alla akademispelare och talangen var tillräckligt uppenbar för att den tidigare RC Strasbourg-spelaren, tillika scouten, Jacky Duguépéroux skulle rekommendera honom att söka sig till RC Strasbourg. Sagt och gjort. Som 17-åring blev flytten ett faktum.
Första säsongen i Strasbourg fick han infinna sig med att spela med reserverna i fjärdedivisionen, men säsongen efter blev han uppflyttad till a-laget av samme Jacky Duguépéroux, som nu var huvudtränare för klubben. Debuten kom den 10 september 2005 i förlustmatchen mot PSG. Drygt två månader senare fick han även debutera i dåtidens Europa League, som då hette Uefa Cupen. I sista gruppspelsmatchen mötte Strasbourg Röda stjärnan. Det började dåligt och Strasbourg låg under med 0-2. Men i matchens slutskede gjorde Gameiro två mål och slutresultatet kunde skrivas till 2-2. Detta innebar att laget knep förstaplatsen i sin grupp. I takt med succén så ökade speltiden och han blev en spelare att räkna med. Men hans säsong fick ett abrupt slut efter en tackling av Troyes Blaise Kouassi. Tacklingen ledde till att det ena ligamentet i knät blev avslitet och att han fick ägna kommande sex månader åt rehabilitering. Och inte nog med det så halkade laget ner till Ligue 2. Men trots det ansågs han vara en av få ljusglimtar i den så annars miserabla säsongen. Sejouren i andraligan blev emellertid kortvarig då Strasbourg omgående slutade på en tredjeplats, vilket innebar avancemang tillbaka till Ligue 1. Men som den jojo-klubben Strasbourg var vid den perioden så blev inte heller sejouren i högstaligan lång. Laget åkte ut kommande säsong och Gameiro valde att gå vidare till Lorient.
Storsuccén i Lorient och tiden i Paris Saint-Germain
Efter några tyngre säsonger med Strasbourg skulle det nu äntligen vända. I sin debutsäsong med Lorient gjorde han elva ligamål och sju assist, och laget hamnade på en tiondeplats, klubbens högsta placering just då. Succén fortsatte och i den efterföljande säsongen blev det 17 ligamål och sju assist, och klubben hamnade på en sjundeplats. Succén gick inte obemärkt förbi. Gameiro som har portugisiskt påbrå blev ett hett ämne i Portugal och inte minst för den dåvarande portugisiska förbundskaptenen Carlos Queiroz. Förbundskaptenen gick ut i median och sa att han mer än gärna vill prata med Gameiro om att spela för Portugal. Men det var en förhoppning som gick i kras. Gameiro valde nämligen att tacka nej för att istället försöka slå sig in i den franska truppen. Året därpå, 2010, fick han sin dröm uppfylld och han fick debutera för Frankrike.
Succén avtog inte utan den fortsatte. Säsongen 2010/2011 blev det hela 22 ligamål och klubben Gameiro drömt att spela för, PSG, blev tillräckligt imponerade för att göra slag i saken. Med de storsatsande qatarierna i spetsen blev värvningen av Gameiro ett faktum.
Han fick en hel del speltid och gjorde elva ligamål under debutsäsongen med PSG. Kanske var det inget imponerande facit direkt, men å andra sidan var PSG långt ifrån vart de är idag med sitt projekt. Under den säsongen fick Gameiro dessutom agera som andrafiol bakom klubbens stora målskytt Nene.
Säsongen efter anlände även Carlo Ancelotti som tränare och som oftast valde han att spela med båda nyförvärven Zlatan Ibrahimovic och Ezequiel Lavezzi på topp. Att Zlatan Ibrahimovic var given var det inget snack om. Men i en alltmer globaliserad och kommersiell fotbollsvärld där varumärken och prissumman på inköpta spelare väger mer än prestationerna på plan, det fick Gameiro betala priset för. Trots att han endast startade i sju matcher så gjorde Gameiro åtta ligamål, för att jämföra med Lavezzis nio på 24 startade matcher. Trots att han inte bedömdes på samma villkor så gick han aldrig ut i median och klagade som så många andra i hans sits hade gjort, utan han fortsatte kämpa vidare och gjorde en hel del mål som inhoppare.
Men allting har en gräns. Han tröttnade på tillvaron som supersub i ett växande PSG. För att öka sina chanser till att slå sig in i den franska VM-truppen 2014 så lämnade han för Sevilla säsongen 2013/2014.
Sevilla
Sevilla hade inför säsongen haft en spelaromsättning där nästan hela laget hade bytts ut, så även de viktigaste spelarna som Negredo, Navas, Kondogbia och Medel. Nu fanns det en vidöppen plats i anfallet. Det stod mellan honom och det andra anfallsförvärvet Bacca. Men direkt efter sin övergång till Sevilla så var oturen framme. Ännu en knäskada, om än inte lika allvarlig som den han ådrog sig i sina yngre dagar. Han missade försäsongen och stora delar av höstsäsongen och Bacca befäste platsen som klubbens förstaforward. Men trots det så kom han igång under våren.
I åttondelsfinalen i Europa League, i det stekheta derbyt mot Real Betis så var Sevilla tvungna att vända ett 0-2 underläge på bortaplan i returen. Sevilla lyckades hämta upp underläget och matchen gick till förlängning. Men när ett par minuter återstod så kunde Gameiro inte fullfölja sin löpning och tvingades utgå från planen skadad, och eftersom Unai Emery redan gjort sina byten så var Sevilla tvungna att fullfölja matchen med en spelare mindre. Skadan skulle däremot inte stoppa Gameiro. Han bestämde sig ändå för att slå in en straff. Och som han gjorde det. Han slog in den avgörande straffen stenhårt upp i krysset. Gameiro och de avgörande straffarna är ett vackert kärlekspar att beskåda, för i finalen mot Benfica slog han in ännu en och Sevilla kunde titulera sig som mästare i turneringen.
Säsongen slutade med succé både för Gameiro och Sevilla. Han fick en hel del speltid under våren och gjorde många viktiga och helt avgörande mål. När säsongen skulle slutsummeras så hade han vunnit Europa League och gjort hela 15 ligamål, ett mer än Bacca. Inte illa för en spelare som trots allt missat stora delar av en säsong. Däremot blev han inte lika uppmärksammad hemma i Frankrike och fick aldrig åka med till VM.
Inför säsongen därpå var det samma tråkiga visa igen. Efter en knäskada så missade han ännu en försäsong och nästintill hela höstsäsongen. Visserligen blev det inte lika många mål men istället blev han känd som en av Europas allra mest effektiva supersub och återigen vann han Europa League. Han var aldrig helt given i startelvan, men han fortsatte visa vilket fullblodsproffs han är och klagade aldrig, utan gjorde istället det bästa av situationen.
Inför den här säsongen lämnade Bacca för Milan och in kom både Llorente och Immobile, en indikation från klubben att de inte helt riktigt tror på Gameiro som startman. Men Gameiro fick vara hel och fick i sig en ordentlig försäsong, för en gångs skull.
Precis som tidigare säsonger så gick Sevilla igenom ännu en sommar med en stor spelaromsättning, och effekten av detta var påtaglig. Det började tungt för Sevilla och det tog ett bra tag innan man lyckades rycka upp sig och klättra i tabellen. Unai Emery gav både Llorente och Immobile chansen utan att någon tog den. Dessa spelare var helt uddlösa framåt och medverkade inte alls i spelet till skillnad från Gameiro, som är spelskicklig och deltar en hel del i uppspelsfasen. Men efter att laget blivit mer samspelta så började även målen trilla in för Gameiro. Han är på väg att göra en av sina bästa säsonger någonsin, eller den allra bästa som han nyligen själv uttryckte det. Idag står han på 29 mål på 51 matcher, för att jämföra med Baccas 28 på 56 matcher från ifjol och det som var hans bästa säsong någonsin.
Minns ni historien om matchen mot Real Betis? Vad är oddsen att en sådan händelse skulle återupprepas i samma turnering, av samma spelare, i samma lag, på samma ställe på plan, i samma tidsram och i samma krysshörn? Gameiro hade gjort lagets enda mål i returen mot Athletic Bilbao i Europa Leagues kvartsfinal , och matchen gick till förlängning. Men när ett par minuter av förlängningen återstod så hände det igen. I ett farligt omställningsläge så stannade han helt plötsligt upp när han var någon meter från motståndarnas straffområde. Trots att han lade sig ner av smärtorna så försökte han liggandes kämpa för att få undan bollen till en medspelare, helt förgäves. Han utgick skadad och Sevilla fick spela resten av förlängningen med en man reducerad och läkarteamets bedömning var att Gameiro inte borde spela mer. Matchen gick till straffläggning och Sevilla hade suttit alla sina straffar medan Bilbaos Beñat missat sin. Nu skulle den avgörande straffen slås, men gissa vem som dök upp? Just det, ingen mindre än Gameiro. Han lägger bollen till rätta, tar sin ansats och ser helt oberörd ut trots stundens allvar. Det är uppenbart att det är för sådana ögonblick han lever för. Han vet att detta är hans show. Nu avlossar han skottet och bollen sitter stenhårt och lika säkert i högra krysset. Identiskt som för två år sedan.
- Läkarteamets första bedömning var att han inte kunde skjuta någon straff eftersom han var skadad. Men jag pratade med honom och om han för två år sedan gjorde mål skadad på straff så skulle han göra det igen, sa Unai Emery.
Han är ingen fysisk spelare men ändå är han sina motståndares största mardröm. Det finns få offensiva spelare som sliter lika hårt som honom. Det i kombination med sin smarthet, genialitet, snabbhet, teknik, löpstyrka och kliniska avslut har gjort honom ostoppbar allt som oftast under säsongen. Man kan se honom avsluta ett anfall för att i nästa ögonblick vara i sitt eget straffområde och erövra tillbaka bollen.
Men en fotbollsspelare som aldrig sticker ut på något sätt utanför fotbollsplanen, som är 29 år och som inte har en anmärkningsvärd bakgrund och en lika tilltalande historia som Bacca är kanske inte lika attraktiv att ta till sig. Trots succésäsongen så blev han enbart uttagen som reserv till EM. De enda fransmännen som gjort fler mål är Benzema och Griezmann, och som bekant är den förstnämnde inte uttagen på grund av diverse skandaler. Men kanske är det bara så att det inte finns plats för en enkel 29-åring på den stora internationella scenen, oavsett vad han gör för sin klubb. Kanske är detta ett tecken på vart den globaliserade fotbollen lett oss till, där tröjförsäljningar och det kommersiella jippot prioriteras före kvalité.
Tongångarna har under säsongens gång utvecklats från Marseille till att Barcelona vill värva honom. Men han har demonstrerat sin kärlek för klubben, inte minst nu på senare tid när han under sina målfiranden exploderar av glädje och kysser klubbens emblem på tröjan. Han befinner sig vid ett vägskäl; prova vingarna i ett lag av Barcelonas dignitet eller försöka bli en stor och ihågkommen ikon för Sevilla.
- Barcelona? Jag har fortfarande två år kvar på kontraktet. Jag är lugn och lycklig i Sevilla. Folket älskar mig i här och jag vill uträtta mer i den här gruppen. Klubben har gett mig stort förtroende och det enda jag tänker på är att göra mitt bästa för Sevilla, sa Gameiro för knappt en månad sedan.
Med sin uppoffrande spelstil, tekniska kvalitéer och framgångarna med klubben så är han på god väg bli en av de större klubbprofilerna. Men kanske är en flytt till Barcelona bara det som saknas innan han får omvärldens stora erkännande. Eller kanske är det bara så hans öde ser ut, att han alltid kommer vara i skymundan av alla andra. Men oavsett vad så ska han först försöka skjuta Sevilla till ännu en åtråvärd titel.
