En bra insats av samtliga
Spelarkritik från matchen ÖIS-AIK 1-0, lagdel för lagdel.
[Resten av matchrapporten hittar du här]
Målvakt:
En felfri insats av Dicken, dessutom kryddad med några spektakulära räddningar i andra halvlek. Bäst minns man skottet som ändrade riktning (på en ÖIS-back?) och fick en otäck dykande bana bort mot höger kryss. Men "Last Man Standing" hann få upp näven, trots att han redan börjat slänga sig neråt för att bryta den ursprungliga bollbanan, och stötte bollen utanför stolpen. Lysande! Dick Last måste vara en av Allsvenskans allra bästa målvakter just nu. Extra plus i den här matchen för de läckra strumporna, brett tvärrandiga i svart och vitt. Busterkänsla!
Backlinje:
Mittlåset var mycket stabilt. Anegrund har varit en klippa länge, och nu när Valter har hunnit få några matcher under bältet efter sin frånvaro blir han bättre och bättre. Idag fick vi också se några prov på hans mästerliga bollbehandling, där han sträcker ut ett långt ben och liksom suger fast bollen vid foten, varpå han vänder bort den tillrusande motståndaren. Visst, man blir nervös, men vad vore ÖIS utan härliga lirande "halsgropsbackar"? Och vi har ju fler sådana! Mike var offensivt stark och spektakulär som vanligt, han blir mer och mer en publikfavorit. Dock syntes tecken idag att han gick bort sig i de defensiva positionerna några gånger, något som man hoppades att han vant sig av med. Prytz slutligen var bättre än han varit på ett tag. Inte bara säker i defensiven, vilket han nästan alltid är, men han var också bra med framåt och, kors i taket, han slog en del riktigt bra inlägg! Undrens tid är inte förbi...
Mittfält:
Kapten Källander spelade alltså defensiv mittfältare idag, och gjorde det med samma elegans som han gör det mesta. Bäst på plan som vanligt! Det börjar nästan bli tjatigt... Det är en gammal diskussion, men frågan är om han inte passar ännu bättre på defmitten. Hans passningsskicklighet och bollvinnaregenskaper kommer ännu bättre till sin rätt där, medan hans tendens att hålla bollen ett tag, kanske snurra runt ett varv innan han släpper den vidare, passar bättre än längre fram i banan där han ibland kan bromsa anfallen. Men samtidigt funkar det ju så bra med honom och Johannesson på mitten... Kanske den optimala lösningen är det som Hamrén provat bitvis i år, att låta dessa båda byta plats med varandra löpande under matchens gång. Jeffrey Aubynn vidare var riktigt bra idag! Bättre än på bra länge faktiskt. Mycket av ÖIS anfallsspel gick via honom, och han kom också till avslut vid ett antal tillfällen. Möjligen kunde man önska att han är ännu lite mer självisk i vissa lägen. Morgan Nilsson på andra kanten var även han bättre än på länge. Detta var förmodligen hans bästa insats i år, även om han haft mer boll i de två senaste matcherna. Men det gäller ju att göra något med den också, och det gjorde han idag! David Marek slutligen var bra med i anfallsspelet, kanske rentav bättre offensivt än vad Källa brukar vara på den platsen, men kan förstås inte matcha honom fullt ut i bollvinnande och uppstyrande av spelet. Men vem kan det?
Anfall:
Underbart med Hemberg tillbaka igen, han är ett riktigt energiknippe! Det är för övrigt något som utmärker ÖIS anfall väldigt mycket, just det oförtröttliga springandet när motståndarna har bollen, som en första försvarsbastion redan strax utanför motståndarnas straffområde. Något som de förmodligen lärt sig av mästaren Mackan, och som är fenomenalt nyttigt. Men jag kan inte låta bli att undra ändå om det inte går ut en aning över målskyttet. Kanske den lilla extra kraften som behövs för att trycka in bollen går förlorad i forecheckandet? För trots att båda anfallarna såg mycket bra ut kommer man inte ifrån att det borde blivit några mål redan i första halvlek. Dock kan man inte bortse från att såväl Teddy Lucic som Dime Jankulovski gjorde bra matcher (även om Dime släppte några farliga returer), så det var inte lätt att göra mål.
Patrik Elmander gjorde återigen ett förnämligt inhopp, redan i 59:e minuten den här gången eftersom Jocke blev skadad (hälsenan, men ingen större fara enligt rapporterna). För varje match han spelar tar Patrik ett nytt steg framåt och blir bättre och bättre. Enda undantaget är om man ber honom ta ett allt för stort kliv på en gång, som att spela från start på Råsunda. Men ge honom några matcher till så fixar han snart det med! Han har kanske inte en fullt lika rivig spelstil som Jocke och Hemba, men så gjorde han ju mål också!
