Benito Villamarín, en historia i bilder

Från Estadio de La Exposición 1929 till dagens Benito Villamarín. Många ombyggnationer, många skepnader, ännu inte färdig.

Real Betis har inte alltid ägt Benito Villamarín och inte alltid spelat där. I begynnelsen har klubben olika spelplaner på olika orter: Huerto de la Mariana från 1907 till 1909, därefter Prado de Santa Justa 1909-1911, El Prado de San Sebastián 1911-1918, och därefter Patronato Obrero 1918-1936. På den senare vinner Betis sin hittils enda ligavinst, 1935.

Real Betis spelar match på Patronato Obrero, datum okänt.

Ligavinsten och en växande klubb ställer krav på en arena som kan generera inkomster och flytt går till Estadio de La Exposición, byggd till Iberoamerikanska utställningen 1929, vilken sedermera blir Benito Villamarín. Den 16 juli 1936 skrivs avtal att hyra arenan för tio år för 9 000 pesetas om året samt att årligen förbättra standarden. En dag senare bryter Spanska inbördeskriget ut vilket får Real Betis planer för arenan att skrinläggas.

Estadio de La Exposición, år innan arenan köps av Real Betis och blir Benito Villamarín.

Estadio de La Exposición är invigd den 17 mars 1929 med träningsmatchen Spanien mot Portugal, 5-0. Med en kapacitet på 14 000 åskådare, och Sevilla bland de första städerna att falla till Falangisterna förvandlar militärerna arenan till kaserner, hästspiltor, depåer och militärförläggning. En mur byggs tvärs över planen för att skilja män, djur och fordon åt och diken grävs för att dränera vatten. När inbördeskriget slutar och nödtorftiga reparationer av planen görs spelar Real Betis den 12 mars 1939 sin första match på arenan som bytt namn til Heliópolis, mot Sevilla CF, vinst 1-0 i Andalusiska turneringen.

Estadio de La Exposición under inbördeskriget. Sevilla var en av de första städerna att falla och förblev ett fäste för militärerna under hela kriget.

Första stora renoveringen får Heliópolis då Real Betis återkommer till Segunda división säsongen 1953/54. Då rivs kortsidan och Gol Norte byggs, kapacitet 5 000, för att samla de mer aktiva supportrarna. Tills dess delades det som idag kallas ståplatspubliken upp bakom bägge målen. Invigningen sker den 5 september 1954 i match mot andalusiska landslaget i en hyllningsmatch till irländaren Patrick O'Connell, guldtränaren från 1935.

Gol Norte, byggd 1954.

Fyra år senare rivs och byggs Gol Sur, kapacitet 5 000, då Real Betis går upp i Primera división. Invigningen är den 14 september 1958 med första matchen i högsta serien mot Granada CF. Huvudläktaren renoveras också och samtliga fyra läktare byggs ihop varvid Heliópolis för första gången börjar likna den slutna arena vilken arenan liknar ännu idag.

Gol Sur, byggd 1958.

La Liga växer och med den kraven på klubbar och arenor. Real Betis hyr ännu Heliópolis och den 6 juni 1959 invigs konstljuset i träningsmatch mot Sporting Lissabon.

Första elektiska belysningen, 1959.

Den 12 augusti 1961 driver president Benito Villamarín igenom köpet av Heliópolis från kommunen till Real Betis för 14,5 miljoner pesetas i avbetalningar varefter Betis äger arenan. Heliópolis byter namn till Benito Villamarín och invigs med träningsmatch mot italienska ACF Fiorentina där svensken Torbjörn Jonsson används som delbetalning. Slutbetalningen för arenan görs 1971 med försäljningen av Quino Sierra till Valencia CF.

Mitt på planen inför köpet av arenan håller Benito Villamarín tal. Sevillas ärkebiskop lyssnar.

1971 byggs Gol Norte om igen, ny kapacitet 8 000. Läktaren används första gången mot Athletic Club de Bilbao men invigs den 10 oktober mot FC Barcelona.

Nya Gol Norte välsignas inför öppnandet 1971.

Den 9 september 1972 mot UD Las Palmas, säsongens andra match och första hemma inviger klubben nya konstsljuset på Benito Villamarín. UEFA ställer nu krav på arenornas belysning, kvällsmatcher är norm och ambitionen i Real Betis är europeiska turneringar.

Elljus enligt UEFA:s standard installerad 1972.

Nya Gol Sur invigs den 24 september 1972 mot FC Barcelona och Benito Villamarín når nu över 30 000 åskådare.

Real Betis inför match 1972 med bygget av nya Gol Sur i bakgrunden.

Huvudläktaren, kapacitet 7 000 platser, påbörjas 1975 och används första gången 1976 mot Real Madrid, 2-0. Invigningen sker den 9 januari 1977 mot FC Barcelona.

Inget annat segment av Benito Villamarín står kvar idag, utom huvudläktaren, byggd 1975 till 1976.

VM i Spanien 1982 där Benito Villamarín utses till en av värdarenorna iscensätter 1980 en helrenovering av stadion. Bland annat planeras för rivningen av huvudläktaren, tre år gammal, vilket till slut inte sker. Samtliga läktare på Benito Villamarín till den tiden, utom kortsidorna, härrör från tiden då arenan ännu är Estadio de La Exposición byggd 1929.

Helombyggnad inför VM i Spanien 1982
Den 6 juni och 10 juli 1980 åker bägge långläktarna i luften och nya läktarna ger Benito Villamarín en kapaciteten på 47 500. Planen är att spränga läktarna omedelbart efter varandra men en byggarbetarstrejk i Spanien fördröjer arbetet med mer än en månad.

Bortre långsidan åker i luften i juni 1980.

Sista matchen 1979/80 mot Valencia CF spelas utan publik på nedre huvudläktaren då sprängladdningarna inför detonationen dagar senare är installerade och laddade men inte apterade. Publiken på övre läktaren sitter över en läktare förberedd att åka i luften.

Nedre huvudläktaren åker i luften i juli 1980.

Arbetena på Benito Villamarín gör att omklädningsrummen under huvudläktaren inte är disponibla och för första och enda gången i klubbens historia måste lagen byta om under kortsidorna. Spelarna får en diagonal ingång till avsparken, vanligt på andra arenor men aldrig på Benito Villamarín, där spelarna har kortaste väg till avsparken längs mittlinjen.

Diagonal spelaringång har bara använts en gång på Benito Villamarín. Ombyggnaden av huvudläktaren 1980 tvingar spelarna att byta om under kortsidan.

Säsongen 1980/81 ersätts näten bakom målen mot kortsidorna installerade 1977 med en vallgrav bakom varje mål, vilken hindrar publiken att springa in på planen. Samma säsong nödgas Real Betis spela sina två första hemmamatcher på Ramón Sánchez-Pizjuán då byggarbetarstrejken på Benito Villamarín drar ut arbetena på tiden. Betis spelar på Sevilla CF:s arena som hemmalag mot UD Las Palmas och Atlético de Madrid.

Julio Cardeñosa och Carlos Diarte i Real Betis på Ramón Sánches-Pizjuán 1980 som hemmaspelare mot UD Las Palmas.

Den 19 oktober 1980 spelar Real Betis med bägge läktarna färdiga i ligamatchen mot Hercules CF men invigningen sker den 5 november i vänskapsmatchen mot New York Cosmos utan Pelé, som avslutat karriären 1977. VM 1982 har Brasilien som hemmalag på Benito Villamarín vilka möter Skottland den 18 juni och Nya Zeeland den 23 juni.

New York Cosmos på Benito Villamarín 1980.

Klassisk landslagsmatch
Första landslagsmatchen som Spanien spelar på Benito Villamarín med Real Betis som ägare av arenan har gått till historien. Den 21 december 1983 måste Spanien besegra Malta med elva mål för att gå till Euro 1984 i Frankrike. Resultatet blir 12-1, från Betis spelar Rafael Gordillo och Hipólito Rincón. Spanien slutar till slut tvåa i EM-turneringen. Under Spanien mot Portugal 1929 på Estadio de La Exposición äger Betis inte arenan.

Klassiskt spanskt resultat: 12-1 mot Malta på Benito Villamarín 1983.

Rafael Gordillo och artikelförfattaren 2014 på Benito Villamarín framför monumentet tillägnad Spaniens 12-1-seger över Malta 1983.

Monumentet hänger vid omklädningsrummen och ingår i turnén som turister kan köpa.

Planer att riva Benito Villamarín
I början av 90-talet kliver Manuel Ruiz de Lopera in som störste aktieägare i Real Betis och med honom inleds en ombyggnation av Benito Villamarín. UEFA dikterar att alla klubbar som ämnar delta i europeiska turneringar måste ha arenor som rymmer endast sittplatser. Betis ledning beslutar att riva arenan och på samma plats bygga en ny med namnet Manuel Ruiz de Lopera. Bygget ska vara klart till Betis 100-års-jubileum 2007.

Real Betis förre president Manuel Ruiz de Lopera vid en makett på nya Benito Villamarín, vilken han döper efter sig själv.

Den nya arenan är i armerad betong, rostfritt stål, glas och är vid tiden den modernaste i Spanien. Arenan är tänkt att ge publik och spelare en optimal fotbollsupplevelse med alla faciliteter vilka saknats på Benito Villamarín; VIP-loger, multimediala salonger, arbetsytor för pressen, gallerior, kontor och en parkering under arenan för både spelare och publik.

2000-talets degraderingar och Manuel Ruiz de Loperas impopulära ledarskap av klubben får bygget av nya stadion att avstanna.

Benito Villamarín har kapacitet för 47 500 åskådare, varav 26 500 ståplatser. Manuel Ruiz de Lopera rymmer 64 000 åskådare, alla sittplatser. Stadion är störst i Andalusien och då tredje största i Spanien. Rivningen startar i slutet av 90-talet och genomförs i etapper. Nya Gol Norte och bortre långsidan invigs den 1 januari 2000. 1999/00 ska huvudläktaren och Gol Sur rivas, byggas och invigas till 2000/01. Till år 2000 ska taket som ska täcka hela arenan utom spelplanen installeras. 2006 tvingas Lopera bort som president och med honom avstannar byggplanerna. 2010 genomförs en omröstning bland medlemmarna och den 27 oktober 2010 återgår stadion att heta Benito Villamarín.

Kortsidorna och bortre långsidan, utom gamla huvudläktaren, är sammanbyggda för att skapa en sluten arena.

President Ángel Haro och vicepresident López Catalán väljs 2016 delvis på plattformen att färdigställa Benito Villamarín. Gol Sur rivs och byggs under 2016/17. Nya läktarna, utom huvudläktaren från 1980, är ihopbyggda och planer finns att bygga klart arenan.

Klubbledning, kontorslokaler, omklädningsrum, pressutrymmen och förråd finns inhysta i huvudläktaren från 1980.

Huvudläktaren är enda som idag återstår från renoveringen 1980. Stadion är därefter ombyggd och en önskan finns att färdigställa projektet. Styrelsen har angett att inget startar förrän klubben spelat två raka säsongen i Europa. 2020-års Covid-19-pandemi har ytterligare skjutit på eventuella planer. Idag finns ingen prognos för Benito Villamarín.