Avellino - Carpi 1 - 1
Blytung Valenciaförlust på Mestalla
Zaragoza gjorde det omöjliga. Tabelljumbon besegrade ligatrean Valencia på bortaplan med 2-1 efter att ha spelat med en man mindre i 70 minuter. Gästerna kan nu blicka uppåt, medan hemmalaget Valencia jagas av Levante och Malaga i Champions League-racet.
Ligatrean mot tabelljumbon ställdes mot varandra på onsdagskvällen. Ett glest befolkat Mestalla väntade säkerligen på en bergsäker trepoängare mot Zaragoza som inför matchen låg hela 28 poäng bakom los Ché. Hemmalaget visade dessutom upp en oerhörd effektivitet i senaste ligaomgången mot Athletic på San Mames vilket lovade gott samtidigt som Zaragoza tappade sin 1-0-ledning mot Osasuna på stopptid. Det kunde med andra ord bara sluta på ett sätt…
Valencia inledde också piggt. I den tredje minuten slogs en fin svepande boll från vänsterkanten till andra flanken där en offsidestående Pablo valde att inte medverka i spelet utan släppte bollen förbi sig där en för dagen väldigt pigg Antonio Barragan kom farande. Han slog i sin tur ett inspel längs marken till Aduriz. Baskern sumpade dessvärre ett i stort sett givet mål från nära håll då Zaragozakeepern Roberto fick bollen rakt på sig. Returen från Aduriz gick utanför från snäv vinkel. Den tidigare Sevillatränaren Manuel Jimenez var förståligt inte särskilt glad på den assisterande domaren efter den situationen.
Och argare skulle bortalagets manager bli då Valencia i den nionde minuten rullade upp Zaragozas försvar och tog ledningen. Målet kom mycket olyckligt för Zaragoza då lagets vänsterback, Javier Paredes, sprang ut för att kasta ett inkast, men Soldado uppmärksammade linjedomarens beslut och fick snabbt bollen av Barragan. Soldado lurade sedan skjortan av stackars Paredes och spelade bollen snett inåt bakåt till en helt fristående Pablo som distinkt sköt 1-0 till hemmalaget. Anledningen till Jimenez ilska var att en offside-stående Aduriz skymde Roberto vid skottögonblicket och hade därför inte en chans att hinna reagera.
Valencia fortsatte att trycka på mot Zaragozas mål. I den 14e minuten drev Albelda bollen på mittplan och serverade en för dagen vänstermittfältsplacerad Jonas. Brassens vänsterskott hamnade strax utanför Robertos högra stolpe.
Fyra minuter senare var firma Barragan-Soldado åter i farten. Den här gången var det anfallaren som spelade fram högerbacken som sedan spelade snett inåt bakåt. Denna gång var det Aduriz som provade skottlyckan, men det här var verkligen inte baskerns dag. Avslutet smet precis utanför.
Men helt misslyckad var inte Aduriz kväll ändå. Efter 21 minuter frispelades han av Jonas, men fälldes utanför straffområdet. Helt korrekt visades högerbacken Pablo Alvarez ut för målchansutvisning. Valencia skulle alltså spela med en man mer i cirka 70 minuter och chanserna till poäng för bortalaget hade nu ändrats från att ha varit väldigt små till nästintill omöjliga. Den ordinarie frisparksskytten Tino Costa saknades pga. avstängning vilket bäddade för Parejo. Men överraskande nog var det Jonas som slog den, dessvärre helt misslyckat i muren.
Efter halvtimmen spelad kom kallduschen. Bortalaget hade fram till dess inte hotat i anfallsväg någon gång under matchen. Ett till synes ofarligt inlägg från vänsterkanten letade sig in i boxen där Dealbert och Aranda tampades om bollen. Dealbert kom högst i luften och nickade bollen på Arandas hand. Domaren blåste också, men åt fel håll. Istället för frispark till hemmalaget dömde Del Cerro Grande straff för Zaragoza. Straffsparken sattes säkert av Apoño och det var, ofattbart nog, kvitterat på Mestalla. Efter målet vevades straffsituationen gång på gång på reprisbilderna. När kameramännen zoomade in Aranda efter avblåsningen såg man tydligt vilka ord som kom från hans läppar: Puta madre. Även huvudpersonen själv visste att straffen var felaktigt dömd. Extra tungt för Valencia då laget i en tidigare incident mycket väl kunnat få en straff när Alvarez med hjälp av handen avväpnade ett av många genombrott från Mathieu.
Trots det tunga baklängesmålet fortsatte Valencia att ånga på i anfallsväg. Roberto Soldado skulle få två av Valencias bästa möjligheter före halvtidsvilan. Först sköt han på halvvolley med högerfoten som hamnade en halvmeter utanför Robertos högra stolpe. I nästa spelsekvens hittade en ständigt löpande Mathieu lagets målkung med ett inspel, men klacken från Goldado reflexräddades med tur och skicklighet av Zaragozas storspelande målvakt. Men halvlekens mest givna målchans kom på tilläggstid i den första halvleken. Antonio Barragan slog ett av många fina inlägg till en helt fristående Aduriz som bara några enstaka meter ifrån Roberto lyckades med konsten att missa målet med sitt största avslutsvapen, huvudet.
Första halvlek slutade 1-1, men med tanke på målchanserna borde Valencia ha lett redan här med ett par bollar.
Inledningen av den andra halvleken började som den första, Valencia öste på framåt och med tanke på lagets numerära övertag fanns det inte mycket som talade för att Zaragoza skulle hota framåt. Halvlekens första 20 minuter kändes verkligen som ett power-play i ishockey. Zaragozaspelarna bara rensade bort bollen för kung och fosterland medan hemmalaget gång på gång skapade nya chanser.
Jimenez taktiska drag var tydliga redan efter utvisningen på Alvarez, centrera laget och släpp kanterna. Detta uppmärksammades matchen igenom hos Valencias två ytterbackar som firade stora triumfer där ute. Men dessvärre för Valencias del kunde inte anfallarna utnyttja inspelen för kanterna.
Halvlekens dittills vassaste målchans kom till efter hörna. Daniel Parejo slog en hörna från vänster, Roberto kom inte ut som var hårt trängd av Soldado. Adil Rami kom högst men nicken gick centimetern utanför.
Inom loppet av fyra minuter (min 60-64) hann hemmalaget med att skapa tre jättechanser. Först nickade Soldado mitt på Roberto efter fint förarbete av Barragan, i spelsekvensen efter fick Jonas en tå på bollen inne i straffområdet men Roberto reflexräddade. Den tredje vassa målchansen kom till efter hörna. Bollen letade sig ut till Parejo som ohotat kunde lossa kanonen från straffområdeslinjen, men hans skott hamnade på trettonde raden eller något liknande. Det var nog inte bara jag som slet i mina hår och längtade efter Banega.
Zaragoza var som sagt rejält tillbakapressade vilket inte minst märktes när först Aranda slog något slags världsrekord i hur långsamt man kan gå av vid byte samt när Zuculini varnades för maskning efter 66 minuter.
I minut 70 välde Unai Emery att gå all-in när han tog ut Albelda och bytte in Feghouli. Hans innermittfält bestod då av Parejo och Jonas. Strax före hade en slutkörd Mathieu fått kliva av istället för Jordi Alba.
Men förutom några skottförsök från Soldado gav inte Emerys gambling något vidare resultat framåt. Desto värre drabbades defensiven. Mot slutet spelade Valencia i stort sett med två försvarare och när Dealbert drällde med bollen på mittplan fanns det endast Rami och syndaren själv till undsättning. Den tidigare Valenciaaktuella Angel Lafita spelade ut bollen till 1-1-skytten Apoño som efter alldeles för dålig press från Dealbert dundrade in ledningsmålet för gästerna i Guaitas närmsta kryss. Angel Dealbert gjorde i sin helhet ingen dålig match, men det var han som låg bakom båda baklängesmålen (även om han vid straffsituationen inte gjorde något fel) och får lite orättvist kanske kallas för syndabock. Hela Mestalla var chockat och visselkonserten hade bara börjat när klockan då hade passerat 78 minuter.
Men det var inte bara supportrarna som undrade vad som hade hänt, även hemmaspelarna gick inte att känna igen efter 1-2 och även om laget skapade en del halvchanser mot slutet var det aldrig riktigt nära att hota ett vilt kämpande Zaragoza.
I den 89e minuten visades ännu en Zaragoza-spelare ut. Denna gång var det ynglingen Zuculini som fick lämna planen efter sitt andra gula kort. Den efterföljande frisparken blev det farligaste som hemmalaget åstadkom mot slutet. Parejo slog in bollen där Rami återigen kom farande, men dessvärre nickade han på nytt bollen utanför.
Matchen slutade makalöst nog med förlust för Valencia, 1-2, och sällan har väl ett lag varit så överlägset som Valencia var igår och som ändå kammat noll.
Analys
När slutsignalen väl kom zoomades president Llorente in flera gånger och om Emery fick lite arbetsro efter avancemanget mot PSV samt 3-0-segern i Baskien är han nu åter i gränslandet. Samtidigt kan förlusten inte skyllas på Emery vars lag skapade tillräckligt många chanser för att vinna med ett par mål. Han kunder inte göra mycket mer än vad han gjorde och det är tur att det är Abramovich som styr i Valencia.
Dystert var det inte bara hos Llorente och Emery, Mestallapubliken visade vad de tyckte genom att vissla ut sitt lag efter noter och papperstidningarna samt näsdukarna viftades flitigt runt hela arenan.
Desto gladare miner var det hos de tiotal tillresta Zaragozafansen som fått lite hopp om fortsatt spel i Primeran även nästa säsong efter fyra poäng på de två senaste matcherna. Samtidigt som jag ännu en gång förtvivlas över Valencias ineffektivitet unnar jag Zaragozas framgångar. Laget, som så sent som år 1995 vann Uefacupen, har inte haft det lätt ekonomiskt på senare tid. Dessutom är det alltid svåra och roliga matcher på La Romareda som ofta är slutsålda. Zaragoza är ett lag för Primeran men ur ett sportsligt perspektiv för los Ché är Zaragoza rena mardrömsmotståndaren då Valencia bara spelat ihop fyra poäng av 12 möjliga på de fyra senaste matcherna lagen emellan. Om fjolårets vårmöte var ett stort magplask (0-4) var detta mer av en gåta. Ett stort fall framåt i alla fall.
Varför vann då Zaragoza matchen? Dels hade laget en stor portion tur då hemmaspelarna inte hade någon bra dag framför mål. Valencia spelade med en man mer i 70 minuter, lyckas man inte vinna då (eller inte ens kryssa) kan man inte komma undan ordet ”katastrof”. Men det kan också ha med en inställningsfråga att göra. Valencia låg inför matchen på en trygg tredjeplats med sex poäng ner till närmsta konkurrent om direktplatsen till Champions League. Zaragoza, å andra sidan, spelar för liv och död, mellan spel i antingen första – eller andradivisionen. Valenciaspelarna kanske inte hade den där gnistan som de borde ha haft, för nu är det helt plötsligt bara tre poäng ner till Levante (Malagas sena torsdagsmatch är inte färdigspelad vid denna artikels deadline). Men för Jimenez mannar var trepoängaren på Mestalla guld värd, nu har laget endast sex poäng upp till paradiset på andra sidan strecket.
Om detta hade varit en film hade sloganen troligen varit ”Inget är omöjligt”. För det ska inte vara möjligt som tabelljumbo att slå ligatrean med en man mindre i 70 minuter. ”Impossible is nothing” stod det överallt när grekerna vann EM 2004, när säsongen är slut kan det nog göra det i Aragon också.
Valencias tre främsta spelare
Antonio Barragan: Utskälld sedan han anlände i somras och har inte heller varit någon succé på högerbacksposten. Men igår var han lysande och kom gång på gång förbi Paredes och fick till fina inlägg. Kvällens stora överraskning (bortsett från resultatet, förstås) som visade upp de kvalitéer som Llorente förmodligen hade sett när han signade honom.
Jeremy Mathieu: Precis som Barragan fick han mycket utrymme längs sin korridor. Zaragozas högerback Alvarez visades som bekant ut vilket öppnade upp enorma ytor för fransmannen. Bjöd på många genombrott såväl i första som i andra innan han slutkörd byttes ut mot Jordi Alba.
Pablo Hernandez: Firade tillsammans med Barragan och Soldado fina triumfer i den första halvleken. Försvann något i andra men i brist på konkurrens får han ändå plats på listan. Gjorde dessutom hemmalagets enda mål i matchen.
Valencias största flopp
Aritz Aduriz: Brände tre jättelägen i den första halvleken där minst två ska vara givna mål. Klumpig och loj i spelet för övrigt och frågan är om han är kvar efter sommaren. Enda pluset från hans sida var att han fixade målchansutvisningen i den första halvleken.
Matchen i siffror
Valencia – Zaragoza 1-2 (1-1)
Mål: 1-0, Pablo H (9´), 1-1, Apoño (30´), 1-2, Apoño (78´)
Varningar Valencia: Dealbert, Soldado, Barragan
Varningar Zaragoza: Lanzaro, Dujmovic, Roberto, Zuculini x2
Röda kort Zaragoza: Alvarez (22´) & Zuculini (89´)
Avslut totalt: 27-6
Avslut på mål: 10-2
Hörnor: 9-0
Bollinnehav: 72-28%
