Bokslut 2010: Spelare för spelare

Det har blivit dags att utvärdera hur Valenciaspelarna skött sig under hösten 2010. Vilka förtjänar att sitta i första klass, vem har varit en besvikelse och vem är höstens stora utropstecken? Häng med!

Så har vi kommit fram till den sista delen av bokslutet 2010. Vi har analyserat Unai Emerys insatser för Valencia, vi har kikat på klubben och laget som helhet och nu är det alltså dags att gå litegrann på djupet och se vilka spelare som har varit bäst under hösten och vilka som underpresterat.
Först tänkte jag att det kunde vara på sin plats med lite förutsättningar som det har tagits hänsyn till i min helt och hållet personliga och subjektiva bedömning. Valencias trupp innehåller idag liksom när säsongen sparkade igång 24 spelare som har fått mer och mindre speltid under höstens gång. I mina utvärderingar och analyser av spelarna kommer speltiden självklart att tas med som en parameter i beräkningen. Vidare så är analyser gjorda utifrån vilka förväntningar man kunde tänkas ha på den aktuella spelaren innan säsongen startade, en positiv utveckling belönas med andra ord med ett högre betyg i min skala.

Första klass - Höstens höjdare

Tino Costa
Argentinaren ifrågasattes rejält när han värvades för runt 65 miljoner kronor i somras. Klagolåten blev än värre efter en minst sagt svag försäsong och inledning på säsongen, men efter sitt klockrena frisparksmål i bortamötet med Bursaspor i Champions League-comebacken och en väldigt bra insats i övrigt så Tino alltmer in i Valencias spel och vann fansens hjärta. Har därefter legat bakom många mål och viktiga poäng med sin känsliga vänsterfot. Raknas dessutom som lagets mest produktiva spelare i en undersökning som Levante-EMV presenterade idag (http://mas.levante-emv.com/canales/valenciacf/mostrar-todas-las-noticias/186/1250.html).

Ricardo Costa
Har varit defensivens nav och stöttepelare och ett verkligt drömförvärv. Ricardo Costa har kommit in och styrt upp Valencias försvarsspel med sitt lugn men samtidigt resoluta och respektlösa spel. Är den spelaren som fått allra mest speltid av Unai Emery och kanske också Valencia MVP under hösten. Förhoppningsvis så fortsätter Costas utveckling under våren när han får spela in sig ytterligare med sina försvarskollegor och vi får se en stabil och robust defensiv under våren.

Aritz Aduriz
Kom som David Villas tilltänkta ersättare med massor av förväntningar på sina axlar. Samtidigt så visste vi alla att det inte riktigt går att ersätta Villa med någon spelare i dagens fotbollselit. Men Aritz Aduriz har sett till att saknaden efter El Guaje har blivit minimal och har bidragit väldigt mycket med sitt uppoffrande anfallsspel och sin målfarlighet. Det enda man kan klaga på är möjligen målproduktionen, då 9 mål under hela hösten är i minsta laget. Samarbetet med Soldado i första hand och resten av laget i andra hand har fungerat allt bättre och lär säkerligen utvecklas ytterligare under våren ju mer speltid de får tillsammans. Är den spelaren efter Ricardo Costa som fått mest speltid av Unai Emery under hösten.

Joaquin
Sevillasonen har förmodligen upplevt sin bästa höst i Valencia sedan han kom till klubben 2006. Med Villas nr 7 på ryggen har Ximo varit en Valencia bästa och viktigaste spelare under hösten och Joaquin har även fått bära lagkaptensbindeln vid flera tillfällen. Under fjolåret kom Pablo Hernandez in och utmanade Joaquin om platsen ute till höger, men under hösten har Ximo visat att gammal är äldst och överlägset överglänst sin yngre lagkamrat. Joaquins framfarter i höst satte igång spekulationer om att Manchester United skulle vara intresserad av att signa 29 åringen under januari månad.

Juan Mata
Mata var en av spelarna som utnämnde som lagets nya ikoner och stöttepelare när Silva och Villa lämnade under sommaren. Kanske var det den här pressen tillsammans med strulet kring hans kontraktsförlängning och deltagandet i sommarens VM-slutspel som gjorde att Mata såg väldigt tam ut under säsongsinledningen och inte hade många rätt. Under hösten gång kom Mata alltmer igång och visade upp sina kvaliteter och hur viktig han är för Valencias offensiv med sina fina passningar och löpningar. Med sina nio målgivande passningar och två mål under hösten understryks det tydligt att Juan Mata är en Valencias absolut bästa spelare. Detta trots att han kanske inte varit i toppform hela perioden, räkna därför med en hetare Mata under våren!

Andra klass - Höstens medelmåttor

David Navarro
Inledde säsongen som lagkapten och given i backlinjen, skador ställde sedan till det och Navarro har långt ifrån imponerat under hösten. Behöver nå upp ytterligare en nivå under våren för att anses som given vid sidan om Ricardo Costa, något som kan försvåras när Valencia ryktas vara väldigt nära att signa Frankrikes landslagsback Adil Rami.

Bruno
Gör sällan någon större figur av sig, vilket i Brunos fall oftast är något positivt. Han tillhör inte skolan med de moderna ytterbackarna som anses vara ett hot även i offensiven men har på ett förtjänstfullt sätt jobbat på i defensiven utan några större fadäser. Emery hyser ett stort förtroende för Bruno som får mycket speltid, dock är jag något tveksam om Bruno verkligen håller i de stora matcherna.

Cesar Sanchez
Åldermannen som var fjolårssäsongens bästa spelare har haft en lite tyngre höst kantad av skador, comebacker och på nytt skador. Cesar inledde som förstamålvakt men under höstens gång kom den ena skadan efter den andra och kanske är det tyvärr så att åldern börjar hinna ikapp den gode Cesar. Såg oerhört tveksam ut i sin senaste comeback med flera märkliga ingripanden som vi inte är vana att se honom göra och kanske får Cesar det svårt att ta över rollen som förstemålvakten under våren med yngre och hungrigare utmanare i Moya och Guaita som står bakom och lurar.

Roberto Soldado
Med fem mål i ligaspelet och lika många i Champions League är det svårt att säga något annat än att Soldados första höst i Valencia varit bra rent produktivitetsmässigt. Samtidigt så har Soldado haft det lite svårare spelmässigt med att anpassa sig efter Valencia i jämförelse med exempelvis Aduriz som bidrar mer till Valencias spel över hela banan än vad kanske Soldado gjort så här långt. En typisk straffområdesspelare som behöver utveckla sina kvaliteter ute på planen och höja lägstanivån, då Soldado har en förmåga att långa stunder vara helt osynlig och närmast se ointresserad ut.

Miguel Brito
Portugisen som i sina bästa stunder är en av världens bästa högerbackar, men i andra matcher kan vara rent ut sagt katastrofal. Miguel har fortsatt att blanda och ge mellan himmel och jord även hösten 2010. Det är otroligt svårt att säga vad man ska göra med Miguel och varför man inte lyckas hitta en jämnare nivå på hans insatser. I brist på andra alternativ är Miguel ofta given på högerbacken.

Jordi Alba
En av fjolårets stora utropstecken när han hoppade in som vänsterytterback har fortsatt sin utveckling även om den kanske inte gått fram i lika hög hastighet som inledningsvis. Visar prov på snabbhet och fantasirikedom i offensiven, men är samtidigt lite för svag i defensiven för att anses vara en komplett vänsterback att lita på i alla väder. Har dock alla förutsättningar att utvecklas till en riktigt bra ytterback. Kanske kunde Carboni komma in och köra lite individuell träning med Jordi Alba.

David Albelda
Har gjort en stark höst och är med sin rutin och erfarenhet ovärderlig på Valencias innermittfält vissa matcher. När spelare som Banega har svikit har Albelda klivit fram och varit en av Emerys mest pålitliga spelare. Åldern börjar dock märkas på Albelda som inte riktigt orkar hålla samma höga nivå 90 minuter match efter match och inte syns i det offensiva spelet lika många gånger som för några år sedan. Men än så länge håller Albelda mer än väl på den här nivån och kompletteras ofta väl av en mer offensivt lagd mittfältare vid sin sida.

Mehmet Topal
Turken som värvade med goda vitsord och hög förhoppningar har under sin första tid i Valencia gjort en klart godkänd höst. Inledde oerhört stark för att sedan gå tillbaka något i takt med skador och att laget i övrigt hamnade i en formsvacka. Man måste ge nya spelare lite tid att komma in i kultur, språk och spelstil vilket även gäller Topal. Jag är fortfarande övertygad om att Topal kan bli en viktig kugge på Valencias mittfält med sin spindelspelstil.

Maduro
Finns alltid där han behövs och gör ofta sitt jobb utan att glänsa eller synas märkvärt. Blev något förvånad när jag såg att Maduro fått nästan lika mycket speltid som till exempel Tino Costa och Jordi Alba. Holländaren har växt fram till en mer pålitlig spelare att slänga in i såväl mittförsvaret som på mittfältet när det krisar utan att behöva oroa sig för blunders som man gjorde för några år sedan. En helt ok truppspelare med andra ord.

Dressinen - Höstens besvikelser/Frågetecken

Ever Banega
Var en av spanska ligans bästa mittfältare under fjolårssäsongen och dominerade fullständigt i mittens rike. Den här säsongen var vi många som hoppades på liknande insatser ifrån Ever och kanske även att den lille argentinaren kunde utvecklas ytterligare. Men i år har Banega inte alls levt upp till förväntningarna eller gjort särskilt många glada. Lojt, trött och allmänt ointresset har mestadels präglat Banega säsong så här långt. Förhoppningsvis så blomstrar den argentinske konstnären återigen när våren, värmen och ljuset kommer!

Mathieu
Den franske älgen fortsätter att plöja fram längs sin vänsterkant men har den här säsongen blandat och gett lite väl mycket för att få uthämta ett bra betyg efter höstterminen. Flera försvarsmissar har lett till antingen farliga målchanser för motståndarna eller rentav baklängesmål. När det här dessutom kompletterats av sämre offensiva utflykter så hamnar Mathieu på min lista över besvikelser. Det är samtidigt tryggt att veta vilka kvaliteter som fransmannen besitter och förhoppningsvis så känner han själv en rejäl revanschlusta och plockar fram den här under våren.

Vicente
Valenciasonen Vicente. En av mina tidiga favoriter i Valencia inledde säsongen med några bejublade inhopp och det var nästan så att man kunde känna lite 03/04 vibbar över Vicentes spel och Mestallapublikens hyllningar där och då. Sedan kom skadorna. Igen. Dessa förbannade skador som förstört Vicentes karriär satte åter stopp för mer regelbundna framfarter längs vänsterkanten och nu ryktas det om att Vicente kan försvinna i januari. Kanske har både Emery och Vicente själv tröttnat litegrann på den här situationen och kanske skulle båda parter må bäst av att gå skilda vägar. Hur ont det än kommer att göra att se Vicente i en annan tröja än los Ché så önskar jag honom allt gott efter sina skadehelveten.

Pablo Hernandez
Kom fram ifjol som allvarlig utmanare till Joaquin på högermittfältet och figurerade till och med i en del landslagstrupper då. De flesta trodde att utvecklingen skulle fortsätta i samma riktning i år och att han nu på allvar skulle ta över efter Ximo ute till höger. Pablo har den här hösten haft stora problem att hitta nivån i sitt spel och har blandat riktigt bra matcher med rena bottennapp där han varit totalt osynlig. Måste höja sig flera snäpp under våren för att peta en Joaquin i högform.

Chori Dominguez
Argentinaren Alejandro Dominguez har fått mycket speltid av Emery i hösten men har trots detta inte riktigt tagit chansen enligt mig. Gjorde förvisso en bra insats i bortamatchen mot Man United innan han skadades och då fick man lite förhoppningar om vilka kvaliteter som Chori faktiskt besitter. Annars har Dominguez haft svårt att övertyga i Valencia och ser alldeles för ofta väldigt likgiltig och loj ut.

Stankevicius
Värvades in sent som komplement till backlinjen och har i stort sett blivit bespottad sen dag ett i Valencia. Ett litet märkligt nyförvärv i mina ögon och det är kanske svårt att säga att Stanke varit en besvikelse då förväntningarna på honom när han anlände var väldigt låga. De senaste matcherna innan uppehållet visade dock litauern upp sig från sin bästa sida och det ser därför ut som om Stankevicius blir en permanent stand-in för Valencia även under våren.

Höstens osynliga

Sophiane Feghouli
Den unge fransmannen värvades in med lovord om att han kunde vara den ”nye Zidane” och vi ska inte säga för mycket redan kanske, men än så länge har han haft svårt att övertyga när han väl fått chansen. Ser ofta alltför valpig och junioraktig ut för att klara av den Spanska ligan och Champions League men samtidigt är Feghouli i första hand ett namn för framtiden och inget nyförvärv man räknade med skulle leverera första säsongen i klubben.

Angel Dealbert
Traktorn Dealbert har många gånger stora problem att hänga med i tempot, vilket han då försöket kompensera upp med att placera sig rätt. Har under hösten inte fått alls samma förtroende av Emery som förra säsongen och har därför av förklarliga skäl sett något stabbig och matchotränad ut när han väl spelat. Helt enkelt så känns det som om den här nivån är ett steg högt för Dealbert tyvärr. Frågan jag ställer mig är om det inte finns någon yngre förmåga i VCF Mestalla som kan få chansen istället och göra det lika bra som Dealbert?

Moya
Fick återigen inleda som andremålvakt när säsongen drog igång bakom Cesar Sanchez. Men Moya såg sin chans när Cesar skadade sig tidigare under hösten. Tyvärr hann inte Moya spela särskilt många matcher innan han själv gick sönder och in kom istället Guaita i kassen. Moya har inte haft det enkelt i Valencia och det är nästan så att man tycker lite synd om killen.

Höstens utropstecken!

Isco
Stod för ett av höstens vackraste solomål när han debutera i A-laget i samband med hemmamatchen i Copa del Rey mot Logrones. Isco krönte inte enbart sin debut med att göra två mål utan visade även upp högklassigt spel rakt igenom som lovar gott inför framtiden. Räkna med att få se fler framträdande av denna talang redan under våren.

Guaita
Inför säsongen trodde nog de flesta att Guaita återigen skulle bli utlånade till en Segunda-klubb för att få mer speltid. Emery behöll dock sina tre målvakter i truppen och tur var väl det när Cesar och Moya gick sönder samtidigt fick en relativt oprövad (åtminstone på den här nivån) Guaita ansvaret som förstemålvakten. Efter en något nervös inledning mellan stolparna i matcherna mot Sevilla och Real Madrid där han blandade fina räddningar med lite mer tveksamma ingripande fick Guaita sitt verkliga genombrott på Old Trafford mot självaste Manchester United i Champions League. Bli inte förvånade om Guaita blir Valencias förstaval redan under våren, trots att både Moya och Cesar blir skadefria.