Dagen D på Nou Camp
Absolut ingenting talar för Valencia när man idag reser till Nou Camp för det första seminfinalmötet av två mot Barcelona CF. Antingen så får Neville den sista spiken fastnålad i sin kista eller så kanske tar laget möjligheten och reser sig ur askan när man förväntar sig det som allra minst.
Den 28:e januari 2008. Minns ni den kvällen? Eller kanske framförallt den 20:e mars 2008?
Med Ronald Koeman som tränare under säsongen 07/08 upplevde Valencia en kris som i mångt och mycket påminner med om dagens situation i Valencia. Det var stormigt bakom kulisserna där president Juan Bautista Soler tvingades avgå på grund av hälsobekymmer, spelet nere på planen hackade rejält och Valencia var indragna i bottenstriden istället för att kriga om ligaguldet. Lägg till att tränare Koeman gjort sig än mer ovän med fans och valencianistas när han kastade ut trotjänarna och legenderna David Albelda, Santi Cañizarez och Angulo, jag kommer aldrig glömma Albeldas tårar på presskonferensen och kommer för alltid att faktiskt ogilla Ronald Koeman som person och tränare.
Men nog om den holländske grisen.
Som sagt var läget och situationen snarlikt dagens, då som nu var det lilla glädjeämnet och ljuset i mörkret Copa del Rey när allting gick åt fanders i ligaspelet. Då som nu ställdes dock Valencia mot Barcelona i semifinal och möjligheterna till finalavancemang skrevs ner till närmast. Men via en heroisk insats på Camp Nou och 1-1 med sig till returen på Mestalla där Valencia inför euforiska hemmafans vann med 3-2, och så tog sig laget helt osannolikt till finalen. Där man även gick och vann Copa del Rey efter att ha finalbesegrat Getafe, för övrigt senaste gången som Valencia vann en titel.
Det enda som kanske talar för Valencia i årets dubbelmöte i den här semifinalen är att man gjort det en gång tidigare. Ingenting är omöjligt i fotboll, det må låta naivt, ologiskt och fullkomligt idiotiskt att ens tro tanken att dagens Valencia ska kunna välta MSN och Barcelona över två matcher. Men jag tror och jag drömmer om att få uppleva liknande kvällar som de 2008 återigen. Vi kan ju faktiskt också konstatera att Valencias två kanske allra bästa insatser de senaste månaderna och sedan Nuno försvann som tränare, faktiskt varit just mot Barcelona (0-0 med mersmak på Mestalla) och mot Real Madrid (2-2 med mersmak på Mestalla), så kanske det återigen kan frammanas något slags extra kraft när det nu återigen är Barcelona som står för motståndet. Eller som Barcelona-redaktionen beskrev det ”Valencia lyckades med konststycket att spela oavgjort mot Barcelona i ligaspelet”. Ett konststycke i klass med Vivaldis fyra årstider eller Karin Boyes dikter kanske, men i mina ögon är det en rejäl tändvätska inför kvällens möte och det skulle sitta så fint att kunna trycka ner ännu ett konstycke i halsen på alla turisterna på Camp Nou.
Samtidigt som det mesta såklart talar emot Valencia. Gary Neville har ännu inte vunnit någon ligamatch med laget, man har inte ens varit i ledningen i någon ligamatch under Gary Neville som tränare och laget hade stora bekymmer med att slå ut Las Palmas i kvartsfinalspelet. Lägg till att lagets kanske enda spelare som just nu levererat fina insatser på löpande band, Paco Alcacer, är skadad och missar åtminstone kvällens match och riskerar även att missa returmötet.
Inför matchen mot Barcelona saknas fortsatt skadade Enzo, Fuego, Alcacer och Diego Alves, men även De Paul som vart uttagen i truppen men i sista stund ströks där hans eventuella utlåning till Racing Avellanda (som ej är helt klar) förmodligen gör att man väljer att inte spela med honom ikväll. Även mittbacken Abdennour ”saknas” ikväll, han vilas helt enkelt av Neville.
Det är dags för vårt Valencia att återigen visa sig och bekänna färg. Det är dags för nya hjältar att födas och nya sagor att skrivas. Det är dags för Gary Neville att göra något slags repris på sitt besök här 1999 när hans Man United stod för en historisk vändning i CL-finalens sista minuter mot Bayern Munchen. Han måste förmedla den känslan om att aldrig ge upp och hela vägen kriga för klubbmärket på bröstet. Förra gången hette hjältarna Timo Hildebrand och David Villa, ikväll kan det bli Matt Ryan och Andre Gomes eller varför inte Cherysev i en drömdebut. Förra gången vi var här för Copa del Rey-semifinal var skottstatistiken 24-1 till Barcelona, räkna med något liknande ikväll, men på resultattavlan stod det ändå 1-1 efter 94 minuters spel. Ett skott kan räcka. Fotboll är inte alltid logiskt eller helt och hållet möjlig att förklara eller analysera. Ikväll vill jag se att vi bryter alla barriärer, att vi struntar i all logik, jag bryr mig inte om hur spelet ser ut – jag vill se hjärta, inställning, motivation och 11 vita krigare på planen som gör något bragdartat. Det är min dröm, mitt hopp men även min högsta tro att vi kan ta oss till final i Copa del Rey.
Camp Nou i all ära – men entusiasm och motivation slår alltid klass.
Matchfakta
Avspark: Onsdag, 3/2 klockan 21.00
Spelplats: Camp Nou, Barcelona
Tävling: Första mötet utav två i Copa del Rey (semfinal)
Tv: Eurosport 2
