Valencia - Deportivo 2-2
Det blev inte så mycket hat, trots att Djukic missat straff mot Valencia. Det blev bara en rätt underhållande fotbollsmatch.
Man ska egentligen vara nöjd med en poäng på Mestalla, det är liksom generellt accepterat. Kämpar man dessutom mot nedflyttningsstrecket och får ett relativt tidigt underläge med 2-0 så är en poäng på Mestalla en mycket bra prestation. Så jag är nöjd. Ganska nöjd. Men. Trots allt så känns det som om tre fantastiska poäng inte var en omöjlighet på något vis alls, och ju mer jag tänker på det desto mindre nöjd blir jag med den där poängen som snart nästan borde varit tre.
Valencia trotsade sin egen negativa formkurva, vilken i mina ögon dock varit helt i sin ordning, ingenting negativt med den alls, och inledde i ett högt tempo. Våra Deportivistas på planen var inte vakna nog och hängde inte alls med i svängarna. Någonstans började man skymta en slags övertro på sig själv efter de fina resultat och spel som gjort Depor till Spaniens bästa lag. Formmässigt, ni vet.
Denna nonchalans bortalaget visade upp till en början resulterade i två baklängesmål innan ens halvtimmen var spelad. Fladdermössen yrde runt och spelade en bra och effektiv anfallsfotboll. Typiskt, kan man tycka, efter att motståndarlaget varit rent ut sagt urdåligt de senaste veckorna, men sanningen är den att Depor bjöd dem på ytorna. Och just här, här fanns inte en poängvinst i min värld. Den pessimistiska sidan tog över och jag började hoppas på att Depor ryckte upp sig så pass mycket att förnedring uteblev i detta hatmöte inför vilket vi brukar få reda på att hatet är enkelriktat, från A Coruña mot stackars, stackars Valencia som får utstå elaka påhopp, banderoller osv, enbart på grund av att en viss Djukic - för alltid Deportivolegend - missade straffen mot Valencia 1994 som gav ligatiteln till Barcelona, och några år senare anslöt till Fladdermusklubben. De flesta av oss har hört talas om någonting som kallas syndabock Med en syndabock kan man frånsäga sig allt ansvar och skylla på den stackars syndabocken istället, en fördel som hör till retorikens natur. I Valencia har man med en hel massa skopor skadeglädje och självsmicker usett sig själva till både hatmotståndare och ligatiteltjuvar, trots att man under den berörda säsongen placerade sig på en blygsam sjundeplats. Våra självgoda fladdermöss har till stor del utsett sig själva till Depors syndabockar, och i och med detta paradoxalt nog egentligen utsett Depor till syndabock för det utvecklade hatet.
Hursomhelst, om vi lägger hat och syndabockar åt sidan en stund och spolar tillbaka en bit i denna matchrapport så befinner vi oss i en situation där Valencia gjort två tidiga mål på sin syndabock. För att göra en exceptionell upphämtning och knipa någon eller några poäng måste Depor nu få till en snabb reducering. Med skicklighet och kanske lite tur infaller denna nödvändighet. Det är Sergio som chippar bollen, hur elegant som helst, över Hildebrandt i hemmalagets mål. Meningen eller inte? Jag säger bara såhär: Sergio är Sergio - för alltid Deportivolegend, även om han skulle missa en straff. 2-1 och visst finns det hopp. Depor börjar nu kännas lite farliga i sina attacker och stundtals kan man se lite kreativitet från gästernas sida, en kreativitet som de nyfunna lekkamraterna Wily och Lafita till stor del står för. Det är också de och deras kreativitet som ligger bakom kvitteringsmålet - för övrigt kvällens snyggaste - när Wily får bollen av Xisco i djupet och slår bollen parallellt in i straffområdet där Lafita möter och skickar den via ribban in i det underbara nätet. 2-2 och nu ska vi fan ta tre poäng.
Den andra halvleken blir tyvärr inte lika fartfylld och underhållande som den första. Ett taggat Depor lyckas enkelt utmanöverera hemmalagets uddlösa attacker, samtidigt som man, utan att äga särskilt mycket boll, skapar några farligheter framåt, av vilka jag tycker att minst en borde renderat i ett lednings- och segermål, förslagsvis Pablo Amos. Matchen slutar dock 2-2, vilket är ett godkänt resultat.
De Guzman är underbar. Han är verkligen det. Såg ni hans hårda arbete idag? Har ni sett hans hårda arbete i alla andra matcher den här säsongen? I så fall kanske det är dags att sluta förvånas, hur svårt det än är. För han är underbar. Han var lika underbar idag som alltid. Men det fanns en tydlig skillnad i hans spel idag jämfört med det han visade upp i början av säsongen. Han har utvecklat sitt spel med boll något enormt. Han vinner boll, som alltid, men nu vårdar han den på ett bättre sätt och slår inte bort många passningar. Han spelar mycket mer moget och intelligent än tidigare. Fan vad underbar han är.
Jag måste även passa på att uttrycka min överraskning över Wilys prestationer i Depor så långt. Med tanke på att han kommer till en (relativt) främmande klubb, med främmande spelare, främmande språk och främmande spelstil så har han integrerats fantastiskt bra och, faktiskt, varit en av våra bästa spelare i alla de matcher han fått starta. Det råder inga tvivel alls om att spanska ligan passar honom som handen i handsken, vilket knappas kan sägas om den engelska sparka-och-spring-ligan. Kul för både Depor och svenska landslaget.
Kvällens inkasserade poäng innebär att Depor fördubblar avståndet till Recreativo, som förlorade idag mot Mallorca med 7-1(!), under strecket. Skönt.
I nästa omgång väntar Depor besök på Riazor av ligaledande Real Madrid. Och Real Madrid kan leda ligan hur jävla mycket de vill, de kommer ändå inte vinna på lördag. Det var 16 år sedan Real Madrid sist vann på Riazor. Med andra ord har exempelvis Raúl - ni vet han den där korta killen som mobbas av förbundskaptenen, han som är alla marängers favorit - aldrig varit med om att segra på Riazor. Aldrig. Och så ska det förbli.
Laguppställningar:
Valencia: Hildebrand - Miguel (Joaquín 69'), Albiol, Helguera, Caneira - Banega, Sunny (Edu 77') - Arizmendi, Silva (Vicente 69'), Mata - Villa
Deportivo: Aouate - Manuel Pablo, Lopo, Coloccini, Pablo Amo, Filipe - De Guzmán, Sergio (Antonio Tomás 83') - Wihelmsson, Lafita (Juan Rodríguez 60') - Xisco (Riki 73')
