I will survive..
At first I was afraid, I was petrified.
Kept thinkin' I could never live without you by my side
Andrés Guardado lämnar Deportivo. Han erkände det vi alla var rädda för. Något som vi alla kände innerst inne var oundvikligt. Men något som vi alla ville undvika. Vi ville slippa konfrontationen och framförallt smärtan. När jag läste nyheten: "Guardado is leaving", så satte jag bokstavligen kvällsmackan i halsen. Lite mjölk räddade kvällen, men ingenting kunde radera frustrationen och hjälplösheten jag kände i just det ögonblicket. Är detta dödsstöten för Deportivo? Kommer vi ens att klara uppflyttningen med denna väldigt otimade information? Det gör vi inte...
Go on now, go walk out the door
Just turn around now
'cause you're not welcome anymore
Jo, det gör vi. Vi kommer att resa oss och vi kommer att klara uppflyttningen. Det här tar inte död på oss och Guardados uttåg kommer att ses som en droppe i en mycket stor ocean inom kort. Vill Guardado lämna så fine, låt han göra det. Vill han slänga ut sin framtid med tre månader kvar av säsongen så fine, låt han göra det. Rädsla förvandlas snabbt till ilska och just nu så känner jag att Guardado inte behöver spela klart den här säsongen. Idag så tog hans säsong slut. Åtminstone i mina ögon. Hans nio mål och sex assists har hjälpt oss långt och det är jag tacksam för. Men om han nu anser att han är för stor för klubben, vilket han mer eller mindre erkänt i sin intervju, så kan jag peka på dörren ut. Vänd om. Du är inte välkommen längre. Deportivo är större än dig.
Do you think I'd crumble
Did you think I'd lay down and die?
Oh no, not I, I will survive
Redan i somras dök det upp citat från Guardados agent om att "Segundan inte är en serie för en spelare av Andrés kaliber". Dessa citat dementerades aldrig av Guardado, han sa bara att han ville fortsätta i klubben. Nu, efter intervjun, så förstår vi varför. Han fick aldrig tillräckligt bra erbjudanden. Han lurade oss fans att tro att han stannade för att hjälpa laget upp till en uppflyttning. Fansen blev lurade och buropen under försäsongen, mot mexikanen, ersattes av fler hejarramsor i Guardados namn. Vi trodde på honom. Han skulle vara vår hjälte. Killen som skulle vara det lilla extra i jakten på uppflyttningen. Han som aldrig skulle svika oss, inte för en sekund.
Well, Andrés höll allt detta utom det sista. Jag är inte upprörd för att Guardado lämnar, utan för sättet han gör det på. Efter januarifönstret så stod det mer eller mindre klart att hans framtid inte är i Deportivo. Inget nytt kontrakt skrevs och ryktena om Valencia ökade rejält. Vi kände alla till detta, men vi ville göra det bästa av situationen. Nu känns allting kring den här situationen hopplöst. Varför, varför, varför, Andrés? Varför inte hålla på den här tunga bomben, som vi alla visste skulle komma, tills slutet av säsongen? Varför släppa ner den rakt på oss civila mitt i slutet av ett krig. Du kunde ha besparat oss denna onödiga känsla av frustration, ilska och rädsla. Kunde du inte ha fixat uppflyttningen först?
.. but now I'm savin' all my lovin' for someone who's lovin' me..
