Dr Jekyll and Mr Hyde – Osasuna 3-3

En match med två ansikten eller att lagen hade varsin halvlek är en lika stor underdrift som att kalla julhysterin överdriven. Valencias hemmamatch mot Osasuna var en uppvisning i precis hur laget ska spela och hur man absolut inte får uppträda.

Jag vet inte riktigt om det jag nyss upplevt är sant eller om det är parodi på en väldigt jobbig mardröm. Vi tar det från början. Osasuna kommer till Mestalla som nästjumbo, med ett bortafacit som känns lika blekt som Iniestas ansiktsfärg där man så här långt endast lyckats få ihop en futtig poäng utanför Pamplonas gränser. Valencia å andra sidan har ett gyllene läge att ta in på lagen i toppen av tabellen och har i ryggsäcken två bra matcher mot Manchester United och Real Madrid den gångna veckan. På förhand ska det bara kunna på ett sätt. Den första halvleken gav inga indikationer om att man skulle behöva ändra den uppfattningen heller. Gästerna var ängsliga och otroligt svaga i försvarsspelet.
 
Efter en halvtimmes spel var ställningen 2-0 (mål av Soldado och Stankevicius), det både kunde och borde varit en större ledning för Los Ché.  Osasuna tilläts förvisso reducera efter ett svagt försvarsingripande och en felplacerad Cesar i målet. Men bara minuten efter svarade Valencia på Osasunas uppstickarförsök med att göra 3-1 genom Aduriz. Vi gick till pausvila med en stabil ledning och ett spel som kanske inte sprakade eller var det bästa vi sett, men fullt godkänt och hemmalaget blixtrade till och visade sin klass emellanåt när det behövdes. Ungefär så som man kan förvänta sig att en hemmamatch mot Osasuna ska se ut med andra ord. Där laget har matchen under kontroll och förtar sig inte mer än nödvändigt men ser till att döda och kontrollera matchen för att inte släppa iväg onödiga poäng.
 
So far, so good. I paus så rökte antingen spelarna några skumma svampar alternativt trodde man att det skulle räcka att sätta ut tofflorna i andra halvlek så skulle allt gå av sig själv. Ett heroiskt Osasuna ville annorlunda. Eller heroiskt vetefan förresten. Det var inte så att bortalaget behövde förta sig nämnvärt för att komma tillbaka in i matchen och plocka med sig poäng från Mestalla. Det här bjöd man på ganska friskt i hemmalägret. 3-2 reduceringen kom logiskt en kvart in i halvleken efter otrolig lojt Valenciaspel och en vilsen Cesar Sanchez i hemmamålet.
 
Den andra halvleken var en ren pina att genomlida. Flera gånger ville man bara gå ifrån och inte fortsätta se eländet. Men något inom mig hoppades att spelarna skulle vakna och inse vad som var på väg att hända. Man skulle visa hjärta och stå upp, om inte för sin egen heder så väl för hemmapubliken. Hade man bara kommit upp i 80 % av sin normala nivå hade man klarat av att stänga och kontrollera matchen i den andra halvleken. Problemet var att en del spelare förmodligen inte hade platsat ens i Allsvenskan efter sin bedrövliga insats under de sista 45 minuterna. 3-3 var i slutändan ett rättvist resultat då Osasuna tilläts vara totalt överlägsna i den andra halvleken och även om kvitteringen kom sent så hängde den i luften länge. Två poäng skänktes bort och så som Valencia uppträdde igår har man inte på den övre halvan av ligatabellen att göra. Det enda vi kan hoppas på nu är att säsongens bottennapp är avklarat och att laget kan lära sig en läxa av den här matchen och se till att avsluta 2010 på ett bättre vis.
 
”- De avslutande 45 minuterna var hemska”

Det var en minst sagt besviken Unai Emery som mötte pressen efter matchen. Trots ledning med 3-1 i paus så tvingade Valencia lämna planen med endast en poäng på hemmaplan mot bottenlaget Osasuna, något som självklart oroade Emery:

”- Vi måste vara självkritiska och rannsaka oss själva efter en sån här match. I den andra halvleken skulle vi varit kompakta och inte tillåtit Osasuna att skapa så många farliga målchanser. Det var där vi förlorade matchen. Vi har mycket att arbeta här för att se till att undvika att den här typen av debacle någonsin får hända igen.”  
 
Vad som kanske var allra mest beklämmande den här dagen var inte att laget tappade poäng utan sättet som man gjorde det på. Man mer eller mindre gav upp och tillät Osasuna att ta över helt i den andra halvleken. Något Emery förklarade så här:
 
”-Jag förstår fansen vrede och besvikelse. Vi måste förbättra våra insatser på Mestalla och den som är mest besviken över dagens resultat är jag. De avslutande 45 minuterna var hemska och vi slängde bort allt bra vi gjort i den första halvleken. I den andra halvleken saknade vi helt karaktär och moral.”
 
Vad vi minns från matchen

• Visselkonsert

• Öppna landskap

• Heder och hjärta

11 kommentarer

Niklas Hermansson@Nikche2010-12-14 16:28:00