Espanyol - Atlético
1 - 2

Espanyol 1-2 Atlético Madrid: Overklig förlust

Efter en överraskande bra insats stod Espanyol även den här helgen med noll poäng i slutändan. Atlético avgjorde i den nionde övertidsminuten.

Det såg ju så bra ut. Det kändes ju så bra. Det flöt ju på. Vi hade dem ju. Det var ju vår match.

När Thomas Lemar stänkte dit segermålet i den 99:e minuten kändes det som att falla genom sig själv. Segerscenerna man målade upp, och poängen man såg framför sig blåstes bort i en isande septembervind som efter sin passage lämnade Espanyol helt tomhänta efter en annars kanonbra insats, synnerligen i första halvlek. Vicente Morenos lag såg pånyttfött ut. Det fanns en flärd i anfallsspelet, det fanns en styrka i defensiven och mittfältet var dynamiskt och explosivt.

Undertecknad efterfrågade ett uppvaknande av storstjärnan Raúl de Tomás, och som han svarade upp. I den 40:e minuten piskade hemmalagets gigant Adri Embarba in en hörna som R.D.T. styrde in på ett estetiskt väldigt tilltalande sätt i den bortre burgaveln. Espanyols första mål för säsongen var ett faktum, och uppriktigt sagt var det ett rättvist ledningsmål.

I andra halvlek var det ombytta roller, Atlético tryckte på men Espanyol var bra defensivt. Det fanns en kämparglöd som saknats tidigare, framförallt i det offensiva presspelet. Vi kunde vinna boll högt, vilket vi inte gjort hittills den här säsongen. Men när Yannick Carrascos kvittering till slut hittade in bakom den alltid stabile Diego López var det förmodligen många som kände att nu, nu är det en tidsfråga innan Atléticos segermål rasslar in.

Men som de slet, Espanyol. Det var ett lag som satt ihop, som inte släppte till chanser och som förstörde spelet i en alldeles lagom grad. Vicente Moreno blev varnad för maskning, vilket var ett korrekt beslut både från honom och domaren. På grund av drickapauserna som äger rum mitt i de spanska halvlekarna, och ett gäng skadeavbrott visade fjärdedomaren upp en tilläggstid på tio minuter. Det kunde inte beskrivas som något annat än ett mardrömsläge för ett tröttkört Espanyol som slitit som djur för att hålla kvar greppet om det oavgjorda resultatet.

I nio minuter klarade vi oss. Nästan hela tilläggstiden hade passerat. Då rann Thomas Lemar igenom och satte dit segermålet. Arenan tystnade, spelarna föll till marken och poängen uteblev.