Rayo Vallecano - Espanyol1 - 0
Jobbig förlust mot nykomlingskollegan
Vallecas var skådeplats när två positiva överraskningar i årets Primera División ställdes mot varandra. Tabellsexan Rayo välkomnade Espanyol som inför matchen återfanns tre platser därunder.
Athletic Club-legenden Andoni Iraola har gjort stordåd med Rayo sedan baskern anlände inför fjolårssäsongen från Mirandés. Presspelet, intensiteten och den defensiva stabiliteten han med Rayos ytterst minimala ekonomiska medel lyckats skapa är enormt imponerande, och sjätteplatsen Madrid-laget huserade på inför La Ligas 16:e omgång var allt annat än oförtjänt. Spelare som Isi Palazón, Álvaro och Fran García, och inte minst den argentinske kaptenen Óscar Trejo har vuxit fram till bra La Liga-spelare från att ha huserat till största del i Segunda de senaste säsongerna.
Espanyol kom från en stark seger mot Alexander Isaks Real Sociedad, där ett omdiskuterat bortdömt mål från svensken blev den stora snackisen efter slutsignalen. Däremot var det Yangel Herreras första mål i den blåvita tröjan som kom att bli mitt starka minne från den matchen. I veckan spelades dessutom den första omgången i Copa del Rey, där Espanyol med visst besvär städade av Tercera-laget Solares-Medio Cudeyo efter att ha släppt upp 0-3 till 2-3. Loren Morón stod åtminstone för ett hattrick, och det kan gynna honom framöver.
Lapp på den berömda luckan var naturligtvis publikstatusen på Vallecas. Inte en enda Rayo-supporter vill missa en sekund med det här spelet och det här laget, och det var ett frenetiskt Rayo som satte igång dagens match. Espanyol hade oerhörda problem att hantera det täta starka försvarsspelet hos hemmalaget, och pressen bet enormt väl från Rayos sida. Återerövring efter återerövring gjorde att man som åskådare vid halvtidsvisslan undrade hur det mållösa resultatet stått sig i hela 45 minuter.
Raúl de Tomás hade ett nickläge efter inlägg från den för dagen sanslöst svage Aleix Vidal på högerbackspositionen och tvingade makedoniern i Rayo-kassen till en fin räddning. Men det var också det enda Espanyol erbjöd i chansväg under den första halvleken, medan hemmalaget hade otaliga inspel och kontringslägen.
Även i den andra halvleken var det till en början stort Rayo-övertag och det ledde fram till det snöpliga ledningsmålet. Leandro Cabrera som stått för en fin säsong hittills, styrde oturligt in ett inspel från kortlinjen in i egen burgavel. Efter målet stod Vicente Moreno för ett antal bra byten, framför allt kom Nico Melamed och Manu Morlanes in i spel. Morlanes uteblivna starter fortsätter vara ett mysterium för undertecknad, då jag finner honom vara enormt mycket nyttigare än Keidi Bare, som hittills den här säsongen visat mig varför han enbart spelat Segunda-fotboll tidigare i karriären.
Ett par kvitteringschanser uppstod, Javi Puado sköt hårt och vobblande rakt på Dimitrievski som fick problem, men inte tillräckliga. Samme Puado missade ett fint läge till höger i straffområdet med ett fåtal minuter kvar, dock inte i närheten av ett superläge. Lite tumult uppstod i matchens slutminuter och Frán Merida visades ut från bänken.
Kontentan av den tidiga eftermiddagen blev att min beundran för Iraolas arbete i Rayo bara ökar och ökar, medan Espanyols säsong fortsätter att stå och stampa i mittenskiktet av den högsta spanska tabellen. Inte mig emot.
