Malmö - Örebro2 - 3
Extremt viktig seger mot Rayo Vallecano
Efter två stycken tunga förluster mot Real Madrid och Levante kom vändningen idag när man besökte nykomlingarna från Madrid. I en ganska jämn match med fördel Sporting chansmässigt var det rutinen som avgjorde i detta fall, och man vände hem med tre färska pinnar i bagaget.
Redan från minut ett såg detta betydligt bättre ut än dem senaste matcherna, man låg mycket bättre i sina försvarspositioner och man lät hemmalaget rulla runt bollen mellan sina försvarare. Det var ett tydlig direkt från Preciados sida att sjunka hem med laget för att inte bjuda Rayo på några onödiga ytor att operera på. Man har dem senaste matcherna ofta förlorat bollen högt upp eller misslyckats med första pressen vilket har inneburit enorma utrymmen för motståndarnas kreativa krafter att agera på, så den mer defensiva taktiken var helt i sin ordning.
Ur en offensiv synpunkt så var det tänkt att våra attacker skulle ske genom snabba omställningar av främst Barral, Novo, De las Cuevas och Trejo. Genom att vinna bollen på egen planhalva så var förhoppningen att bollen så kvickt som möjligt nå Andre Castro. Andre är den bästa spelfördelaren i laget och med hans känsliga fötter till hjälp var tanken att Castros magnifika passningar skulle lösa upp Rayos försvar.
Matchen gick sedan otroligt nog, helt genom den tänkta matchplanen. En robust defensiv med Gregory tillbaka i försvaret, den franske mittbacksbjässen var helt outstanding under dem 90 minuterna och han visade verkligen att han närmar sig den ordinarie platsen han förlorade förra säsongen. Man hade även ett mer ansvarstagande mittfält idag, Rivera och Andre Castro är absolut inte dem bästa spelarna ur en närkampssynpunkt, men både är oerhört kloka och täckte idag enorma ytor på det centrala mittfältet. Man tvingade ofta Rayo till tidiga instick eller att spela ut bollen på kanterna där man för dagen var mycket svagare än Sporting och hade speciellt under den första halvleken svårt att skapa några riktigt farliga målchanser. Michu fick alldeles för lite boll och det hela utmynnade i ett fantasilöst anfallsspel från hemmalaget.
Sporting gick till vila med en stabil 2-0 ledning efter mål av Barral och Novo. Man tog vara på dem misstag hemmalaget bjöd på och visade att man kan vara ganska så effektiva med. Detta var Barrals sjätte mål för säsongen, han går fortsatt en ljus säsong till mötes och vi ska vara extremt glada att han är lojal mot klubben.
Under den andra halvleken trycker hemmalaget upp sina positioner i hopp om att få en snabb reducering. Dessvärre för Rayo står hemmalaget pall den första kvarten och dem visar mer och mer frustration. Det blir fler och fler missade passningar och mer besvikna gester från tränarhåll.
Efter ännu ett misstag av Rivas och co. i hemmaförsvaret gör Sporting 3-0 och återigen är det Novo som får göra en målgest(dock en tråkig sådan, enbart ett hopp och med en knuten högt upp i luften). Att begå sådana misstag straffar sig i La Liga och det är just dessa oavsiktliga fel som avgör jämna matcher. För i slutändan vinner oftast inte det laget som spelar snyggast, utan det lag som kan minimera sina misstag till så få som möjligt. Innan domaren satte pipan till munnen skulle Michu få reducera till 1-3 genom ett distinkt avslut i hörnet. Synd, hade varit oerhört bra för självförtroendet med en nolla i ryggen för Juan Pablo, det har varit alldeles för få på senare tid.
Matchens bästa: Publiken, längesedan jag såg ett lag i Spanien som har en sådan högljudd klack vid 0-3 underläge. Riktigt kul att skåda.
Bäst i Sporting: Då jag inte kan bestämma mig om enbart en, så nämner jag båda spelarna som idag gjorde sina bästa matcher för säsongen, Gregoy och Miguel De las Cuevas.
