Mjällby - Kalmar FF
1 - 1

Finalvittring för Sevilla

Sevilla tog en övertygande ledning i den inledande cupsemifinalen efter en dublett av Gameiro.

Med några års mellanrum vankas det finalvittringar (och finaler, naturligtvis) för Sevilla. 2010 spelade, och vann, man cupfinalen på Camp Nou mot Atlético. 2013 nådde man cupsemifinal mot Atlético, men då visade sig Simeones superlag numret för stort för Sevilla. 2014 och 2015 spelade, och vann, man Europafinaler mot Benfica och Dnipro. 2016 är året då en finalvittring i form av en laddad cupsemifinal mot Celta troligtvis leder till en final mot Barcelona. Den andra cupsemifinalen har alla förutsättningar att bli en akademisk historia, då den första slutade med förkrossande 4-0 till hemmalaget Sevilla.

Det faktum att nyckelpolacken Krychowiak missade matchen på grund av skada gjorde både en och annan sevillista försiktig och återhållsam, och med hänsyn till att laget genomgår tungt matchande vilket medför en kraftig rotation, samt om vi betänker att Celta under hösten fullständigt spelade ut det bevisligen hemmastarka Sevilla på Sánchez-Pizjuán i det första ligamötet lagen emellan och därefter har varit en sammantaget väldigt kompetent uppstickare i årets liga, så var det många som med rätta såg på denna match med tillförsikt. Celta är en komplicerad motståndare även utanför Galicien, och vid dörren stod ett trippelmöte med detta lag.

Men attityden syntes redan direkt efter avspark. Framburna av ett sedvanligt gungande Sánchez Pizjuán var hemmaspelarna steget före sina motståndare i de flesta dueller, och ett engagerat lagspel skapade nästan omgående målchanser för hemmalaget. Och det var hemmalaget för hela slanten under första halvleken. Sebastián Cristóforo, fräsch sedan han nyligen blivit färdig med rehabiliteringen av sin korsbandsskada, var synnerligen aktiv på mittfältet i Krychowiaks frånvaro, och Steven N’Zonzi bidrog med den fysiska närvaron som var nödvändig för att vända bort bland andra exsevillistan Iago Aspas, och självutnämnde cheeseburgaren John Guidetti från Sergio Ricos målbur.

I den 27:e minuten drog Celtas Sergi Gómez på sig en väldigt dum straff när han drar ner Vitolo över höften i ett läge som inte nödvändigtvis är särskilt farligt. Mittbacken varnades och Gameiro ställde sig för att ta straffen - men Rubén i Celtas mål, som redan dittills varit på tårna gentemot Sevillas målchanser, väntade ut Gameiro som hade bestämt sig för ett svagt centralt riktat skott, och räddade straffen. För ett lag med mindre självförtroende hade luften gått ur totalt efter en sådan miss, men Sevilla har en helt annan lagmoral.

Spelövertaget fortsatte i Sevillas favör, men inte utan att Celta fick flika in lite kommentarer. Sergi Gómez var nära att spräcka nollan för sitt Celta men ribban räddade Sevilla den gången. Framåt slutet av halvleken visade det sig emellertid att det var Sevilla som skulle spräcka nollan trots allt - Adil Rami nickade in en hörna bakom den målvakt som dittills såg ut att bli kvällens gigant och Sevillas nya plågoande, och med blott sekunder kvar av första halvlek fick Sánchez Pizjuán jubla åt att ha gjort första målet i en cupsemifinal.

Andra halvlek inleddes i Celtas tecken. Galicierna ville snabbt kvittera och hitta ett övertag på bortamålen, men svaga avslut och [ännu] en stor insats av Sevillamålvakten Sergio Rico höll ställningen 1-0. Celta jobbade in sig i matchen och hade en nästintill konstant fysisk närvaro på Sevillas planhalva.
De skönaste planerna går ofta om intet, fick emellertid Celta erfara. Gameiro, som knappast ville att dennes insats i matchen skulle definieras av dennes missade straff, hade ett ögonblick av samförstånd med Michael Krohn-Dehli som serverade fransmannen en perfekt passning som friställde anfallaren, som kunde avsluta förbi Rubén till 2-0. Finalvittringen var vid det här laget överhängande, och dofterna därav, likt Sevillas tidiga vår, skulle krypa fram än mer.

Blotta minuter efter Gameiros utökning befann fransmannen sig i exakt samma situation, denna gång serverad av Éver Banega. Den likadana situationen ledde till exakt samma utfall, och med 3-0 på resultattavlan var glädjen påtaglig - en cupfinal, ändock en svår historia eftersom det blir Barcelona man får möta, är en magisk företeelse inom fotbollen. Kévin Gameiro återupprättade sitt anseende totalt efter den missade straffen.

Celta, medvetna om att det blir svårt att ta sina ärenden vidare med detta utgångsläge, kämpade ändå modigt på med ett kompetent och resonerande spel. Och avsikterna var naturligtvis av godo emedan de mest fantastiska comebackerna allt som oftast har till grund ett bortamål att jobba vidare på. Tyvärr för galicierna föll det sig inte så ut. Via Konoplyanka och Vitolo kontrade Michael Krohn-Dehli in 4-0 till Sevilla. 4-0, den lemlästade manitan, är ett väldigt gångbart resultat på Sánchez Pizjuán med mycket goda sentida klangar.

Med en segermatch om fyra mål mot noll uppgraderas inte bara Sevillas chanser att avancera till final upp till högst troliga, utan även deras självförtroende gentemot Celta de Vigo som motståndare. På söndag tvingas man spela en ligamatch i Vigo där publiken, redan fientligt inställda till Sevilla på grund av klubbens nära relation till rivalerna Deportivo, har många anledningar att bespotta och smäda Sevilla och motivera sitt lag till en revansch. Sådan är Sevillas verklighet, men ikväll njuter vi av den lemlästade manitan.