Firma Costa-Valdez ger Valencia tre livsviktiga poäng i galen match

Publiken på Mestalla och framför alla TV-apparater bjöds på en otroligt underhållande match när Valencia och Bilbao rök ihop på lördagskvällen. Fem mål, en utvisning och en kavalkad av missade chanser höll alla tittare på helspänn matchen igenom, där Valencia efter en makalös vändning på två minuter kunde ta hem tre otroligt viktiga poäng.

Två lag som inte haft mycket att vara nöjda över hittills under säsongen steg ut på den gröna gräsmatta framburna av det icke-fullsatta men ändå högljudda Mestalla.
Både Valencia och Bilbao låg inför matchen på åtta poäng, med två vinster, två oavgjorda och tre förluster. Athletic har visat sig vara som svagast på bortaplan samtidigt som Valencia är starkast hemma på borgen, något som möjligtvis kunde tala för hur styrkeförhållandet borde se ut.

Bielsa är med all rätt pressad att börja leverera med sitt lag som förra säsongen presterade riktigt bra fotboll och slog ut självaste Manchester United ur Europa League. Efter sommaren har harmonin i laget rubbats vilket märks ute på planen där man inte har samma anfallsstyrka och inte äger mittfältet på samma sätt som man gjort tidigare.

Även Pellegrino i hemmalaget måste till viss del känna press på sina axlar då resultaten långt ifrån gått hans väg hittills, trots att motståndet inte varit det allra bästa. Förlusten mot Levante förra omgången var en stor besvikelse, och nu förväntade alla sig en stor revanschlusta från både hans och spelarnas håll.

De största utropstecknen fanns på vänsterkanten i startelvan där Juan Bernat äntligen fick chansen samt på bänken där Banega efter månader och ytterligare månader av skadefrånvaro äntligen fick sitta.

I sin helhet hade vi annars en startelva vi känner igen sen tidigare:

Guaita, Barragán, Rami, Víctor Ruiz, Mathieu, Gago, Tino Costa, Jonathan Viera, Jonas, Bernat, Soldado

För Athletics del såg det ut som följande:

Iraizoz, Iraola, Ekiza, Amorebieta, Iñigo Pérez, Iturraspe, Susaeta, Herrera, De Marcos, Muniaín, Aduriz

Värt att notera är Aduriz första återkomst till Mestalla, en återkomst vi höll på att förbanna rejält.

Valencia började matchen piggast, med ett fast grepp om mittfältet, genom Tino Costa och Gago, och pigga instick till Soldado och Viera.
Matchens första riktiga storchans fick Soldado som i helt korrekt onside position frispelades och ställdes ensam med Iraizoz. Tyvärr fick han inte med sig bollen helt i mottagningsrörelsen, men lyckades ändå få en tå på den och ett avslut som gick…i stolpen.

Under den första kvarten stod Valencia för hela fem målchanser, men en kombination av otur, oskärpa och en duktig Iraizoz i bortamålet gjorde att resultatet fortfarande var 0-0 då det mycket väl kunnat stå 2-0 eller 2-1 om man räknar det farliga inlägget Muniain nästintill fick huvudet på.

Pressen fortsatte och spelarna såg pigga ut, men fick även arbeta i defensiven då bortalaget ständigt hotade med snabba omställningar och inlägg förbi ett ibland för passivt Valenciaförsvar. Rami visade under vissa ögonblick prov på den kvalité vi såg under förra säsongen, då han vid ett flertal tillfällen bestämt steg fram och distinkt rensade undan inlägg.
Desto mer passivt uppträdde Ruiz som ännu inte imponerat på mig ens någorlunda, liksom Barragán som återigen lyckas bevisa att han inte håller på den här nivån.

Problemmakarna  i Athleticoffensiven var ständigt den unge Muniain och vår käre Aritz Aduriz. Försvaret hade uppenbart problem, speciellt med den sistnämnde som alltid var där och högg. Det var även han som skulle sätta hjärtat i halsgropen på alla Valenciafans när han som en blixt från klar himmel skruvade in 0-1 bakom Guaita i den 18:e minuten.

Ett blixtsnabbt anfall av de baskiska lejonen, med tre passningar och en ytterst misslyckad rensning av Mathieu och Ruiz gav Aduriz en tiondels sekund ensam med bollen. En tidsrymd som han förvaltade mycket väl genom att utnyttja Guaitas något felstående position och sätta bollen vid bortre burgaveln.

Valencia var något chockade men gav inte upp, speciellt inte Viera som gjorde en liten soloräd åtta minuter senare, en räd som tog honom in i straffområdet och även gav honom en solklar straff när Ekiza tog handen på bollen och även blev belönad med en varning.

Straffen togs naturligtvis omhand av Soldado som enkelt tryckte dit bollen till vänster om Iraizoz och därmed kvitterade. Detta var endast Soldados tredje mål under säsongen, och det första sen 26:e augusti. Inte mycket Goldado över honom nu för tiden, men ytterst viktig kvittering för Valencia.

Lyckan skulle dock bli kortvarig. Två minuter efter målet uppstod en ytterst misstänkt straffsituation i Valencias straffområde, när Ruiz (vem annars?) klantade sig och i en närkamp med Aduriz solklart tog på bollen med handen. Athletic var naturligtvis smått rasande på domaren som valde att fria, när han bara några minuter tidigare dömt straff för en liknande situation.

Skillnaden händelserna emellan är att Ruiz kan ha blivit knuffad av Aduriz när inlägget kom, då det inte såg ut som att han sträckte sig efter bollen eller med vilja försökte hindra dess framfart med armen utan gjorde det i fallet. Dock tror jag ingen hade protesterat om domaren valt att blåsa straffen då det hade varit fullständigt rättvist.

Bortalagets ilska behövde inte hålla i sig någon längre stund, då Aduriz på den efterföljande hörnan efteråt återigen kunde kliva fram och trycka in bollen i hemmakassen. Vår gamla anfallare höll på att sänka oss på egen hand! Den viljan och de avsluten var något vi inte såg väldigt ofta hos honom i Valenciatröjan, möjligtvis beroende på bristande kontinuitet och speltid.

Resten av halvleken bjöd inte på några större möjligheter, och Valencia vandrade av planen till pausvilan ackompanjerade av Mestallapublikens busvisslingar.

**********

Vi har under tidigare matcher sett tendenser till rejält kämpavilja i laget, och jag har lagt märke till att de som har den starkast lysande viljan oftast är våra nyförvärv och ungdomar. Igår visade Bernat varför han förtjänar en plats i startelvan, då han ständigt utgjorde ett hot på  sin flank och visade att han verkligen ville vinna den här matchen.
Den finaste situationen signerat Bernat fick vi skåda i andra halvlek när han otroligt elegant tog sig förbi hela tre försvarare i en makalös fart och sånär lyckades avsluta förbi Iraizoz fötter.

Valencia var hungriga och kämpade för en kvittering, en hunger som ökade i intensitet när en relativt osynlig Jonas fick kliva av istället för Valdez i 62:a minuten. Athletic applicerade en mer defensiv taktik, samtidigt som Valencia satsade allt framåt, men målen uteblev när oskärpan höll i sig under de sista, avgörande momenten framför mål.

Ett offensivt hot kunde avvärjas när Muniain var tvungen att kliva av skadad samtidigt som jakten på kvittering underlättades avsevärt när Undiano Mallenco plockade ut det röda kortet och visade ut Ander Herrera i 68:e minuten. Herrera hade sparkat en liggande Tino Costa utan boll i närheten, vilket domarteamet såg och bestraffade.

Det besynnerliga i den situationen är Ramis reaktion med ett strypgrepp och en hård knuff på Herrera strax efter, något som mycket väl kunde renderat i ett direkt rött kort även för fransosen, men tack och lov för Valencias del tog domaren ingen notis om detta utan lät det passera.

Klockan tickade och Valencias hårda press och intensifierade jakt på mål höll på att gå om intet. Aduriz plockades av till förmån för en defensiv Aurtenetxe vilket tajtade till lejonens försvar. Värt att notera är publikens hyllningar till den förre Valenciaspelaren, som trots att han var på väg att sänka sitt gamla lag fick motta ovationer.

Soldado sökte straff strax efter, och belönades för det med ett gult kort för filmning/protest.  

Ett ögonblick vi längtat efter väldigt länge inträffade med åtta minuter kvar av ordinarie speltid, då Banega äntligen fick kliva in på gräsmattan framför en applåderande publik. Genast tog matchen ny fart, trots att han endast fick väldigt lite tid på sig så kunde man genast se att argentinaren är otroligt hungrig och sugen på att ta igen allt han missat under denna förödande åtta månader långa skadeperiod.

I det första anfallet han deltog i slog han en perfekt passning till Valdez som var ytterst nära att ur dålig vinkel få in bollen till en nästan fri Soldado.
Även inhoppande Guardado (Bernat togs ut) var på hugget och försökte med ett långskott som bortamålvakten tyvärr enkelt kunde ta hand om.

En kvittering kändes allt mer nära, och en energisk publik hejade fram sitt lag till chans efter chans, vilket även gav utdelning i 88:e minuten när en halvdan rensning gav en retur till hårt kämpande Tino Costa som med en enorm portion beslutsamhet pressade in bollen i mål och kvitterade för Los Chés.

Endast två minuter senare, precis innan klockan hann slå 90 minuter slår Banega en frispark mot klungan i straffområdet och lyckas pricka huvudet på ingen mindre än Valdez, som på något besynnerligt sätt med ryggen mot mål kan nicka in bollen och därmed bli hjälte för sitt lag.
Målet framkallade en sällan skådad glädjereaktion hos president Llorente på läktaren.

Det kändes ända ut till TV:n vilken lättnadskänsla som sköljde över alla Valenciafans, spelare och ledare.
Strax efter blåser domaren av och en seger har sällan känts så skönt som det gjorde nu.

Tankar efter matchen:

-Barragán, när ska han lära sig slå inlägg? Helt klart den svagaste länken på plan, och jag kan inte för mitt liv förstå varför han fortsätter få chansen i startelvan.

-Är Victor Ruíz rätt man att hålla ihop mittförsvaret? Jag hade slängt in Ricardo Costa alla dagar i veckan istället för honom.

-Var utvisningen på Herrera rätt och borde Rami också ha fått syna det röda kortet? Ja och mest troligt ja.

-Hade Valencia lyckats vinna om inte Herrera fått sin grova utvisning? Svårt att veta, spelet såg bra ut men hade defensiven hållit matchen igenom om Muniain och Aduriz fortsatt? Jag tror Pellegrino hade fått med sig en poäng om spelarantalet fortsatt vara balanserat.

-Ever Banega må inte ha sprungit många minuter, men vilken energiinjektion han ger upphov till! Bara jag som dreglar vid tanken på hur det kommer se ut när Canales (och Piatti) är tillbaka på banan?

-Soldado, jag förväntar mig mycket bättre prestationer av dig mycket snart. Att göra ett straffmål igår och endast tre mål på åtta matcher är inte väl nog för en målgörare som dig! Bidragande till spelet, absolut, men många gånger känns det som att vi mest får bevittna raseriutbrott mot domarna.

-Dessa tre poäng ger Los Ché ett litet andrum i jakten efter topplaceringar, förhoppningsvis är detta starten på en vinnande form.

-Självförtroendeinjektion deluxe efter segern, något som bådar gott inför kommande Champions League-spel.


Amunt Valencia!
A por ellos!

6 kommentarer

Andreas Manea2012-10-21 15:56:00