Glasgow Rangers-Valencia 1-1: Dålig insats gav turlig poäng
Säsongens kanske sämsta insats slutade med delad poäng i Skottland efter att den tidigare målgöraren Edu placerat bollen i eget mål och räddat Valencia från ett större bottennapp.
Inte var det en rolig match vi fick beskåda på Ibrox Stadium i Glasgow. Emery ställde upp med en i våra ögon ”vanlig” elva, med Cesar i målet, Bruno, Navarro, Costa och Mathieu som backar. I mitten fanns Topal, Tino Costa, Pablo, Chori och Mata. Längs fram fick Aduriz agera spjutspets.
Valencia började bäst, det var vi som hade bollen den mesta tiden och de som visade flest intentioner att ta sig fram mot motståndarnas straffområde. Rangers stack mest upp på kontringar då och då. Tråkigt nog lyckades Los Ché inte vaska fram några farligare lägen, och det var mållöst och trevande i drygt en halvtimme innan Rangers skulle få en hörna från vänster. Någon av våra backar tappade totalt markeringen på den långe mittfältaren Maurice Edu, som hoppade högre än César och lyckades nicka in bollen förbi vår målvakts näve som istället träffade just Edus ansikte. 1-0 och glädjen var stor hos hemmalaget.
Genast satte de vitklädda igång en massiv press mot motståndarnas straffområde. Det kunde liknas vid power play i hockey, när det som alla trodde blev verklighet- skottarna backade efter sitt mål hem och försvarade sig med nästan hela laget för att försvara sin ledning. Inte kul att se, och det kändes heller inte som att det skulle hålla särskilt länge, för Valencia malde sig närmare mål för varje minut.
Dock skulle kvitteringen utebli i första halvlek, så 1-0 stod sig.
I halvtid hoppades jag att Emery skulle dra igång en rejäl utskällning och peppa till spelarna som inte verkade ha förstått att det var en Champions League-match de spelade utan mest uppträdde som i en cupmatch mot ett Segunda B-lag.
Innan matchen drog igång igen byttes en som vanligt blek Chori ut mot efterlängtade Soldado.
Knappt hade vi hunnit sätta oss tillrätta i sofforna innan vi fick se Rangers Edu bli tvåmålsskytt. Och visst jublade jag. Det hade trots allt blivit självmål. En frispark uppe på hemmalagets planhalva skarvades rakt in i mål av den olycklige amerikanen. Två mål fick han göra ikväll, och därmed utjämna den ledning han tidigare gett sitt lag.
Det såg rätt ljust ut för Emerys grabbar, då pressen fortsatte även efter målet.
Men fortfarande fattades det något, troligtvis effektivitet. Det blev aldrig några enormt farliga chanser, inga skott på mål, inget speciellt över huvudtaget. Istället var det det blåklädda hemmalaget som mer och mer började skapa farligheter, och lyckades även få ett skott i stolpen som César inte alls var med på. Tur för Valencia att inte få ännu ett baklängesmål. Det var även vår veteranmålvakt som tillslut fick en viss hjälteroll med sina avgörande räddningar som många gånger räddade oss från fiasko.
Fernandes byttes in istället för Tino Costa, och vi hoppades på att få se lite mer fart och aggressivitet i spelet, men den uteblev helt. Mata fick utgå, Vicente ersätta, men inte heller då hände särskilt mycket. Det ville sig helt enkelt inte, och Rangers hade mycket väl kunnat stänka in ännu ett mål och säkra alla tre poängen.
Otroligt nog fick Soldado en gyllene chans på tilläggstid när han i vinkel kom fri med målvakten, men inte lyckades få bollen förbi, så även det möjliga matchavgörande läget rann ut i sanden.
Även hemmalaget hade ett flertal chanser att avgöra matchen på, men tack vare lite bristande teknik och balans så lyckades de inte bättre än vi, trots öppet mål vid minst ett eller två tillfällen.
1-1 blev slutresultatet i en rätt tråkig match utan några större händelser.
Att Manchester United samtidigt lyckades vinna med 1-0 hemma mot Bursaspor gjorde inte saken bättre, utan Valencia får nöja sig med att fortsätta ligga trea, nu tre poäng efter United och en efter skottarna. Ett inte alltför önskvärt läge, speciellt med tanke på att vi vet hur pass bra Los Ché har spelat tidigare, och att alla vet att dom kan mycket bättre.
Nu sitter laget i en sådan sits att varje kommande match kan vara avgörande för om det bli avancemang eller inte. Vi måste ta poäng av United borta och samtidigt vinna mot Rangers och Bursaspor hemma för att lyckas. Tre inte helt lätta uppgifter som vi måste satsa allt för att klara. Jag hoppas innerligt att Joaquins, Banegas och även Miguels comeback blir en kick för laget att höja sig ett snäpp, till den nivå man låg på under mötet med Manchester på Mestalla.
Idag såg de flesta rätt ovilliga ut, det var inte samma uppfinningsrikedom i anfallen, inte samma spelglädje. Svårt att säga om det beror på det kompakta Rangersförsvaret, men fakta är att effektiviteten måste bättras på i fortsättningen. Då har vi fortfarande en chans att ta oss vidare.
Amunt
