Helgspecial: Höstens insatser i Valenciatröjan analyseras
Julen må vara över men vi på Valenciaredaktionen fortsätter med våran Helgspecial och idag är det en inventering av spelartruppen och framförallt deras insatser under hösten 2011 som vi kikar närmare på och analyserar. Häng med i Caspers genomgång av spelare för spelare i Valencia CF!
Första halvan av säsongen 2011/2012 är slut. Vilka har varit bra? Vilka har varit dåliga? Här kommer en genomgång av samtliga Valenciaspelares insatser under hösten.
Målvakter
Diego Alves: Brassen kom under sommaren och har verkligen imponerat. Räddade sitt lag i hemmamötet mot Chelsea. Unai Emery började med att ställa den brasilianska landslagsmålvakten mellan stolparna i Champions League, medan Vicente Guaita fick vakta målet i ligaspelet. Men när Guaita skadades fick Alves även hoppa in som förstamålvakt i ligaspelet, en roll som han fortfarande har trots att Guaita varit spelklar sedan några matcher tillbaka. Med Alves i laget kan Valencia äntligen ha funnit en värdig ersättare till Santiago Cañizares.
Vicente Guaita: Tog över rollen som förstamålvakt under fjolårssäsongen och räknade säkert med att han skulle vara nummer ett även denna säsong. Men i och med värvningen av Alves har Guaita fått stå till sidan för den nytillkomne brassen under slutet av höstsäsongen och frågan är om Guaita får särskilt mycket speltid under våren med tanke på uttåget i Champions League. Men han är en riktigt lovande målvakt som gjorde det bra innan skadan. Men Emery har nog, precis som jag själv, insett att Alves är snäppet vassare än den unga spanjoren.
Cristiano Pereira: Har inte spelat någonting i A-laget sedan han kom i somras. Den portugisiska U21-landslagsmannen har istället turats om att vakta målet med Saúl och Adrian Lluna i VCF Mestalla. Han kom som tredjemålvakt, och lär förbli det så länge inte Alves eller Guaita lämnar.
Försvarare
Bruno: Ryktas vara på väg bort från klubben. Har varit en säkerhetsrisk sedan han kom till Valencia år 2009. Rankas i nuläget som trea på högerbacksplatsen. Har bara medverkat i sju tävlingsmatcher under hösten och frågan är om han lämnar redan i januari eller om han stannar fram till sommaren då hans kontrakt löper ut?
Miguel: När han inte bråkar sig ur startelvan är han en exceptionellt duktig fotbollsspelare. Har kommit tillbaka till den form som han hade när han kom till Valencia. Men vill Emery ha kvar honom när Gregory Van der Wiel anländer(?)?
Antonio Barrágan: Kom som en chansning under sommarens sista transferdagar och har varit just det, en chansning. Fick förtroendet från start i ödesmatchen på Stamford Bridge, men snubblade efter tre minuter vilket innebar ett baklängesmål. Är, precis som Bruno, inte tillräckligt bra för den här nivån, tyvärr.
Hedwiges Maduro: Hann bara spela två tävlingsmatcher innan han gick sönder i början av oktober. Finns inte mycket att säga om hans prestationer den här säsongen, men i sina bästa stunder kan han överraska vilket han visade prov på i fjolårets cupmatch mot Villarreal: http://www.youtube.com/watch?v=bX4JrYCXKrI
Ángel Dealbert: Utskälld ifjol, men i takt med att Ricardo Costa bråkat med Emery har doldisen fått agera som back-up bakom Rami och Ruiz. Från slutet av oktober har han fått starta i fem tävlingsmatcher och har inte på något sätt gjort bort sig.
Ricardo Costa: Fjolårets ledargestalt i backlinjen petades när den nya mittbacksduon Rami/Ruiz anlände. Portugisen har bara startat i en tävlingsmatch under hösten och har, precis som sin landsman Miguel, bråkat sig ur laget under hösten. Nu sägs han ha pratat ut med Emery, men frågan är om han ändå inte kommer han att lämna i januari för att ha chans att komma med till EM i sommar?
Adil Rami: Den givna ledaren i Valencias backlinje. Köptes in i januari men kom först i somras. Har varit så bra under hösten att Sir Alex Ferguson visat intresse för fransmannen.
Har dessutom svarat för tre mål. Lagets mest givna spelare?
Victor Ruiz: Var helt outstanding under tiden i Espanyol. Lyckades dock aldrig i Napoli och flyttade hem till Spanien efter bara ett halvår i Neapel. Har varit klart godkänd under hösten, men utstrålar inte alls samma pondus i sitt spel som Rami gör. Stod dessvärre för en dundertabbe i bortamötet mot Chelsea vilket kostade dem ett tungt 2-0-mål i baken. Har dock, precis som Rami, varit given under hela hösten. Jagas av Barcelona.
Jeremy Mathieu: Den ståtliga fransmannen är vänsterback, och bör också spela som det. Fram tills att han flyttades upp på mittfältet var han strålande och gjorde kanske några av hans bästa insatser i Valenciatröjan. Hans snabbhet kommer mer till sin rätt från en backposition då han kan komma bakifrån och fylla på med sina härliga älgkliv. Noll mål är alldeles för dåligt om han ska fortsätta att agera vänsterytter.
Jordi Alba: Vilken utveckling lilla Jordi har fått! Från att i somras varit back-up till Juan Mata till att under hösten spelat till sig en ordinarie plats som vänsterback i det spanska landslaget. Är i grund och botten en klassisk vänsterytter men när Valencia hade problem i backlinjen för något år sedan skolades Barcelonaprodukten om till ytterback. I mina ögon är Valencia ett bättre lag med tekniska Alba som ytter med Mathieu bakom sig än tvärtom, men i takt med att Jordi numera är ”La Rojas” vänsterback spelar han också på den positionen i klubblaget. Han har stått för flera fina insatser under hösten och avgjorde bland annat bortamötet med Zaragoza. Uppvaktas av Barca.
Mittfältare
Pablo Hernandez: Ser ut som David Villa utseendemässigt men har tyvärr inte fått samma utveckling som ”El Guaje” fick i los Ché. PH slog igenom med dunder och brak under säsongen 2008/2009 och petade storstjärnan Joaquín. Han spåddes att bli nästa superstjärna i Valencia, men så har inte blivit fallet. För nu, tre säsonger senare, har Pablo ofta fått nöja sig med en bänkplats till förmån för Feghouli. PH har varit alldeles för ojämn under hösten och att han var med i Vicente del Bosques planer för så sent som för ett år sedan känns overkligt. Men i sina bästa stunder kan han vara sagolik med sina dribblingskonster samt sitt fina tillslag på bollen. Har dessutom en förmåga att prestera mot Barcelona. Förutom höstens fullträff på Mestalla har han gjort ytterligare två mål mot världens bästa lag. Men som sagt, underbar i sina bästa stunder men fullkomligt usel när han inte har sin bästa dag.
David Albelda: Har under hösten framförallt fått spela i de stora matcherna, mot lag som Barca, Real, Chelsea x2 samt Atletico. Ikonen som hunnit bli 34 år gammal har fått vila när mindre lag väntat, då hans ålder börjat hämma hans fysik. Har gjort en utmärkt höstsäsong och ”bara” dragit på sig sju gula kort.
Mehmet Topal: Var tänkt som Albeldas arvtagare när han kom från Galatasaray förra sommaren men har än så länge varit Emerys andrahandsval på det defensiva mittfältet. Har startat i nio av höstens tävlingsmatcher och är ett ständigt hot med sitt huvudspel på fasta situationer. Men det är inte bara Emery som valt att peta ”spindelmannen”. Den tidigare turkiska landslagstränaren Guus Hiddink valde att i flera tävlingsmatcher bänka den givna balansspelaren från startelvan, ett tydligt tecken på att Topal inte alls fått den utveckling som han spåtts.
Éver Banega: En av världens bästa spelfördelare? Tja, hade jag ställt samma fråga under förra säsongen hade folk skrattat. Var oerhört nära att skriva på för Inter i somras då han varit petat under stora delar av säsongen ifjol. Men nu är det han som bestämmer tempot i Valencias spel. Fantastisk teknik och otroligt rappa fötter. Ordinarie i det argentinska landslaget, det säger det mesta. Blev skadad i segermatchen mot Leverkusen den första november och startade för första gången sedan skadan i sista ligamatchen innan juluppehållet. Spelade samtliga minuter i returmötet mot Cadiz i Copa del Rey fyra dagar senare och regisserade då ett av höstens vackraste anfall som han själv avslutade i mål: http://www.101greatgoals.com/gvideos/ever-banega-v-cadiz/
Tino Costa: Mannen som bara gjorde snygga mål ifjol har fortsatt på samma spår den här säsongen. Hans magiska vänsterfot har slagit till fyra gånger under hösten. Först frisparksbomben borta mot Levante, sedan 7-0 (!)målet hemma mot Genk, följt av vänsterkanonen mot Rayo och straffsparken mot Espanyol. Tino är en poängspelare av stora mått. Missade stora delar av försäsongen pga. skada men när landsmannen Éver skadades fick Tino chansen, och som han tog den! Nu är det ombytta roller, Banega är frisk medan Costa är skadad. Men när den hårdskjutande sydamerikanen är tillbaka i fullt trim står Emery inför ett dilemma, att peta en lysande Tino eller offra den defensiva mittfältspositionen för att trycka in honom bredvid den givna Banega i startelvan.
Daniel Parejo: Ett av sommarförvärven som floppat under hösten. Kom som hyllad playmaker i Getafe till att vilja lämna Valencia efter bara några månader i klubben. Och visst, han har inte fått spela särskilt mycket då både Éver och Tino går före i hackordningen. Konstigt nog fick ”Dani” starta i de viktiga matcherna mot Genk i Belgien och mot Real hemma, två matcher som varken gick Parejos eller Valencias väg. Men den Real Madridfostrade spelaren är en bra ersättare när argentinarna är borta. Har precis som sina konkurrenter ett fint tillslag på bollen. Dessutom är han bara 22 år gammal och har framtiden för sig. Men det går inte att bortse från att Parejo varit en stor besvikelse under hösten.
Sofiane Feghouli: Precis som Jordi Alba har den unga fransalgeriern utvecklats enormt under hösten. Kom från franska Grenoble inför fjolårssäsongen men fick inte särskilt mycket speltid och lånades ut till Almeria under våren. Väl där imponerade han och Emery deklarerade tidigt i somras att teknikern ingick i tränarens planer. Den franskfödda yttermittfältaren (som valt att representera sina föräldrars hemland i landslagssammanhang) fick i början av höstsäsongen inleda de flesta matcher på bänken, men efter sina två mål mot Getafe i slutet av oktober har han i stort sett varit given på en kant. Feghoulis dribblingar håller världsklass vilket han inte minst visade upp i derbyt mot Levante då han hade lekstuga i 82 minuter innan han byttes ut till stående ovationer från Valenciasupportrarna. Jag undrar om det var särskilt smart av honom att välja det algeriska landslaget ur ett sportsligt perspektiv, då han redan nu i mina ögon skulle vara ett namn för Laurent Blancs ”les bleus”.
Pablo Piatti: Har, precis som Parejo, varit en besvikelse sedan han kom i somras. Valencia vann dragkampen om honom i somras och många trodde nog att detta skulle bli nästa storspelare i los Ché. Så har det inte blivit. Messikopian inledde annars sin sejour i Valencia på ett utomordentligt sett då han nätade tre gånger under försäsongen. Men sedan har det som sagt gått utför. Valencias tyngsta affischförvärv inledde som startspelare men efter ett par omgångar förpassades han till bänken av Emery, en position som kvarstår. Men precis som Parejo är Piatti bara 22 år gammal och vi vet sedan Almeriatiden vilken potential killen har. I och med sin lilla storlek (163 cm lång) är han en av ligans kvickaste spelare och fungerar utmärkt i omställningssituationer. Har dessutom en A-landskamp för Argentina på meritlistan. Här har Valencia ett sparkapital som förr eller senare kommer att leverera.
Sergio Canales: Manuel Llorente visade än en gång att han är en utmärkt transferdealer när han lyckades att få låna supertalangen Sergio Canales i två säsonger för att sedan ha möjlighet att köpa loss honom för 12 miljoner euro. Spanjoren hann spela elva matcher, varav sex från start, innan han åkte på en knäskada. Han missar förmodligen hela säsongen. Tråkigt för Valencia, men framförallt trist för Canales som slog igenom med dunder och brak i Racing Santander under vårsäsongen 2010. Real Madrid köpte över honom men speltiden var knapp under Mourinhos ledning och Real lånade ut honom till Valencia. Det ska också sägas att Real kan köpa tillbaka Canales för 18 miljoner euro om den unga spanjoren själv vill, men annars är han Valenciaspelare permanent om Llorente lyckas punga ut de 12 miljoner euro som krävs för att lösa jättelöftet. Innan skadan inträffade hann Canales med att avgöra mot Granada med sitt hittills enda mål för klubben. För er som aldrig har fått er en klar bild om Canales som fotbollsspelare är han en vänsterfotad playmaker med fin teknik och en fantastisk spelförståelse för att bara vara 20 år gammal.
Anfallare
Roberto Soldado: Vad krävs för att Goldado ska komma med i det spanska landslaget? Han har visserligen medverkat i två A-landskamper, men båda var 2007 när han fortfarande spelade för Real Madrid och landslaget leddes av Luis Aragonés. Sedan dess har han aldrig tagits ut till det spanska landslaget, trots att han i Getafe gjorde otroliga 33 mål på 66 matcher. Debutsäsongen i Valencia var även det en succé då Soldado fick in 25 mål på 44 matcher (!). Under hösten har han spelat 24 tävlingsmatcher och svarat för 17 mål, vilket innebär att han under 1,5 års tid i Valencia gjort fantastiska 42 mål på 68 matcher. Ni ser själva, finns det någon spelare med ett sådant fantastiskt målsnitt i världen som inte tas ut i landslaget? Det kvittar om landslaget heter Spanien, en sådan spelare skall alltid tas ut! Nu har Vicente del Bosque knappt något annat val än att plocka ut Soldado till EM-truppen då Villa kämpar mot klockan samt att Torres är iskall på en bänk i Chelsea. Soldados två andra konkurrenter om en landslagsplats är Athletic Bilbaos Llorente och Sevillas Negredo, men i mina ögon är Soldado snäppet vassare än båda. Soldado till landslaget, JA TACK!
Aritz Aduriz: Har bara startat i fyra tävlingsmatcher under hösten. Slängs ofta in av Emery när det ska vankas inlägg. Fantastisk huvudspelare och ger alltid 100 %. Var riktigt vass i Mallorca och stod för en fullt godkänd debutsäsong i Valencia med ett flertal viktiga mål. Men i takt med Jonas intåg till klubben har Aritz fått mindre speltid vilket smittat av sig på målskyttet då han bara gjort två kassar under höstens tävlingsmatcher. Men en lojal spelare som sagt och jag hoppas att han blir kvar i klubben då hans huvudspel alltid väcker oro hos motståndarlaget.
Jonas Gonçalves Oliveira: Brassen har växt ut till Soldados parhäst. Duon passar varandra perfekt och jag vet inte hur många gånger som Jonas assisterat till Goldados mål. Valencias nummer sju har även slagit igenom internationellt då han under 2011 fått debutera för det brasilianska A-landslaget och svarat för två mål på fem matcher. Jonas är en oerhört komplett fotbollsspelare där passningsfoten och spelförståelsen är hans främsta egenskaper. Gjorde mål efter 10,6 sekunder mot Leverkusen i november, historiens näst snabbaste mål i Champions League. Han gjorde 72 mål på 131 matcher i Gremiotröjan men i Valencia har han ännu fått särskilt mycket cred för sitt målskytte. Under hösten har han slagit till fem gånger, men brassen är framförallt en assistkung vilket Soldado kan bevittna om.
God fortsättning alla Valencianistas!
*****
