Lindome GIF - Oddevold2 - 4
Historien upprepar sig på Sánchez-Pizjuán (Sevilla-Betis 4-0)
Returmötet på Sánchez-Pizjuán blev en enkel historia för hemmalaget. Cupderbyt slutade med en ny förnedring av den eviga rivalen.
Paralleller drogs naturligtvis till Europaderbyt 2014 där Betis gick segrande ur första mötet med 2-0, varefter Sevilla vände och vann mötet på straffar. Skillnaden märktes emellertid redan innan cupderbyt: till Europareturen samlade Sevilla 2 500 rödklädda och marscherade till Heliópolis där den magiska vändningen iscensattes. Till detta returmöte samlade Betis enbart 600 grönklädda trots att allokeringen av biljetter till gästande lag var större än så. Som det skedde så upprepade historien sig - på sätt och vis.
Att Sevilla var trygga med sin 2-0-ledning märktes redan när startelvan sattes. På nästan samtliga utepositioner var det andra än ordinarie som startade. Skadetyngde Sergio Escudero fick starta på vänsterbackspositionen, Fernando Llorente fick förtroende i anfallsspetsen, och Yevhen Konoplanka gör comeback i startelvan sedan Emery förpassat honom till bänken under de senaste matcherna. En reservtung elva, delvis väntat med tanke på det konstaterade hårda matchandet men även delvis ovänat med tanke på betydelsen av matchen.
Betis var tvungna att hantera en sparkad tränare i förberedelsen för ett nytt derby, det tredje på en väldigt kort tid. Pepe Mel fick efter en kort tids överläggningar sparken för andra gången på strax över två år, och B-lagstränaren Juan Merino tillförordnades tränarskapet i den krisande klubben. Frågan är hur mycket ens spelarna trodde på sitt eget lag under matchen, med tanke på att redan efter fyra spelade minuter hade José Antonio Reyes gjort 1-0 till sitt Sevilla efter ett dåligt ingripande av Antonio Adán i Betis mål.
Med hämndlystenhet i blicken bortsåg inte Sevillapubliken ett enda tillfälle att förnedra sina rivaler: som svar på tortyren man två gånger i rad tvingats utstå på Benito Villamaríns bortaläktare en lång stund efter matchen var man snabba med att replikera med att vifta telefoner i luften och be om ett extranummer av en sång som redan spelats alldeles för många gånger.
Dubbelmötet stängdes för gott strax innan den första halvleken slutade. En dålig positionering av Antonio Adán resulterade i att Adil Rami med ett distansskott ordnade 2-0 för hemmalaget. 4-0 i total bemärkelse.
Under andra halvlek sjösattes förutom de ordinarie Krohn-Dehli och Gameiro även Gaël Kakuta, skadetyngd även han. Två av dessa ersättare, som tog över efter Reyes, Llorente respektive Banega, noterades för mål under den andra halvleken, som förvisso stod i Sevillas tecken men där tecken på avslappning började synas - fullt förståeligt med tanke på matchandet och ställningen i matchen, men detta beteende har varit förlaga till många av Sevillas problem de senaste åren. Som tur var gav det inte ett utslag på resultattavlan.
Kévin Gameiro satte 3-0 till Sevilla alldeles nyss inkommen från byte. Vid det laget lär det få hundratal béticos som var närvarande ha insett vartåt det bar. Då närmade sig nämligen siffror som är bekanta för Betis i senare års Sevilladerbyn.
Strax innan slutsignal så slutförde Sevilla historierepetitionen när inhoppande Gaël Kakuta satte 4-0 bakom Adán, vars kväll lämnade mycket övrigt att önska. Därmed återgick man till att vinna med fyra måls marginal mot Betis, likt 5-1-vinsten november 2012 och 4-0-vinsten 2013. Ser man till dubbelmötets resultat så har Sevilla nu även en sentida 6-0-seger att stoltsera med. Och stoltsera bör man göra.
