Identitetskris
Hade jag frågat om Sevillas identitet för 6 år sedan såsom 2 månader sedan så hade alla med någon som helst koll ha svarat fart och kantspel.
Frågar jag er idag så lär det inte låta likadant.
Året var 2000. Klubben var i kaos. Sevilla slutade sist i La Liga och nedflyttningen var ett faktum. Säsongen efter uppflyttningen.
Staden mådde dåligt. Det behövdes en förändring.
I samband med att klubben flyttades ned till Segunda Division, så skedde det stora förändringar inom klubben. Massor av spelarflykter (Marchena, Quevedo, Juric m.fl.) och en sparkad tränare. Presidenten för tillfället hette Roberto Alés.
Nästan halva truppen har lämnat och klubben står utan tränare.
Då står Señor Alés för ett val som skulle förändra klubben.
En relativt okänd man vid namn Joaquín Caparrós, med sju matcher för ett dåvarande Segundalag Villarreal som bästa merit, anställs. Denna okända man skulle dock komma att förbereda klubben för sin storhetstid under 2000-talet. David, Alfaro, Casquero, Gallardo värvades samtidigt som Reyes flyttades upp, alla hade en sak gemensamt. Hjärta och kämparglöd.
Efter att ha säkrat uppflyttning redan första säsongen med tre matcher kvar av ligan, stod nu Caparrós inför en stor utmaning. Klubben var tillbaka i La Liga, kan han hålla kvar dom?
Som truppen såg ut då så skulle laget ha svårt att klara sig kvar i La Liga, men Señor Caparrós visade sig ha koll på läget, och satsade stenhårt på just hjärta och kämparglöd. Javi Navarro värvades från Elche och skulle komma att bli en av Sevillas stora ikoner. Med en tiondeplats i sin första säsong i La Liga. Laget präglades mest av hjärta och kämparglöd, det funkade till viss del.
Inför andra säsongen lämnade dock Roberto Alés sin Presidentpost, och över tog ingen mindre än Don Del Nido.
Del Nido insåg att förändringar behövde ske. Det behövdes mer än bara hjärta och kämparglöd. Caparrós (och Monchi såklart) började se sig om efter fynd, och inför säsongen värvades bland annat Dani Alves för småpengar. det blev en tolfteplats i ligan.
Inför säsongen 03/04 hände det. Ramos, Navas, Puerta flyttades upp till A-laget, och värvningar av Baptista, Marti, Aitor Ocio och Dario Silva skedde.
Det var någonstans här Sevilla skulle få sin Identitet. Med stenhårda mittbackar som Navarro/Alfaro, grovjobbare på mitten som Marti och Torrado, och så det nya. fartfyllda kantspelare som Alves, Navas och Puerta.
Det slutade med en imponerande sjätteplats och Uefa-cup plats.
Säsongen efter skulle bli den sista för Caparrós. Adriano och Renato anslöt från Brasilien, samtidigt som Capel flyttades upp. Det var en spännande trupp, med hjärta, kämparglöd, och fart/kantspel. Startelvan kunde se ut såhär:
Notario
Alves Navarro Alfaro David
Navas Marti Renato Capel
Baptista Dario Silva
Med konkurrens av unga, hungriga spelare såsom Ramos, Puerta och Adriano.
Det slutade med ännu en sjätteplats och en åttondel i Uefa-cupen. Caparrós tackade för sig, och vi bör tacka honom för sättet han byggde upp detta lag från i princip ingenting till ett lag som skulle komma att charma hela omvärlden.
De kommande säsongerna skulle bli de mest framgångsrika i klubbens historia. Juande Ramos tackade och tog emot det Caparrós hade förberett, och kryddade med spelare som Palop, Dragutinovic, Fabiano, Kanouté, Maresca, Poulsen, Chevanton. Ja listan kan göras hur lång som helst.
Uefa-guld 05/06 och 06/07, Uefa super cup 06, Copa del Rey 06/07, Spanska supercupen 07 (Samt fem poäng från att vinna ligan, man ledde ligan med tre omgångar kvar 06/07). fem titlar på drygt ett år.
The born Identity - Heart, Fightingspirit, Speed
Man varvade ner storhetstiden med två åttondelsfinaler i CL och ännu en Copa del Rey titel. Sedan Juande Ramos lämnat så har även resultaten uteblivit, tränare anställts och sparkats på löpande band, spelare lämnat och Sevillas identitet sakta men säkert raderats bort. Det första som lämnade var hjärta och kämparglöd, det sista som levde vidare var fart/kantspel, mest på grund av Navas egentligen.
Sommaren 2013
Spelare ut - Navas, Negredo, Medel, Palop, Campaña, Manu, Spahic, Luis Alberto.
Utlånade - Botia, Stevanovic, Babá.
Spelare in - Bacca, Cristoforo, Figueiras, Gameiro, Jairo, Rusescu, Vitolo, Iborra.
Inlånade - Marin, Carrico, Pareja.
Elva spelare ut, däribland det enda som fanns kvar av Sevillas identitet, Navas, samt andra nyckelspelare som Negredo och Medel.
Elva spelare in, många av dom är unga, oslipade diamanter.
En tränare i Emery som anslöt i Januari i år, och som ifall han klarar denna säsong utan att bli sparkad, blir den första på många år som varit kvar så länge.
Kan Emery göra det som Caparrós/Juande Ramos gjorde? Kan han väcka klubben till liv? Charma omvärlden på nytt? Kan han leda laget mot en ny storhetstid och få oss fans att drömma?
Frågorna är många, svaren få. Men någonting har skett, många har lämnat, många har anslutit, något är på gång.
hjärta, kämparglöd och kantspel är skrotat. En sak som är klart är att spelet kommer gå mer centralt, yttrarna är inte lika kantslickande som Navas, och truppen har en medelålder på säkert 13 år.
Försäsongen har gett oss en försmak av hur det nya Sevilla kommer se ut, och visst har det sett lovande ut, visst har det fått oss att hoppas. konkurrens på varje position, allt från högerbacksplatsen mellan Coke, Cicinho och Figueiras till anfallsplatsen mellan Bacca, Gameiro och Rusescu. Konkurrens är något som ska få spelarna att prestera på topp, och utvecklas.
Yttrar som Jairo, Vitolo, Perotti, Reyes, Rabello och (Marin) tyder på ett mer centralt spel, vilket vi även sett under försäsongen.
Ung trupp, troligtvis den yngsta i ligan, tyder på hunger.
Idag (läs söndag) börjar vår sjuka resa, mot ett fiasko eller mot en ny storhetstid. Tiden lär utvisa, men vi drömmer vidare.
The Newborn Identity - ?
