Karlskrona - Lindome GIF
Inför Sevilla - Benfica - Vamos campeón!
På onsdag 20:45 är det äntligen dags. Av de 56 lag som deltagit i årets turnering återstår bara två. Eliminerade är lag som Juventus, Porto, Valencia, Napoli och Tottenham, och kvar står endast Andalusiens stolthet Sevilla och Portugals röda jätte Benfica.
Det här är två lag med helt olika erfarenheter ifrån finalspel i Europa league. Sevilla har ett hundraprocentigt facit när man väl tagit sig till final. Första gången det hände var 2006, när Middlesbrough krossades med 4-0 i Eindhoven under ledning av Juande Ramos. Samma tränare såg till att Sevilla lyckades med konststycket att försvara titeln säsongen efter, då Espanyol besegrades efter straffar. Den stora hjälten det året hette Ándres Palop, som inte bara gjorde en suverän straffläggning, han gjorde också ett idag klassiskt övertidsmål mot Schaktar Donetsk i åttondelsfinalen.
Benfica har inte varit lika lyckosamma i Europa League genom åren, åtminstone inte i turneringens slutskede. Portugiserna har tagit sig till final sju gånger, men har trots det inte fått lyfta bucklan en enda gång. Förra året gjorde man en stark final mot Chelsea, och var egentligen lika mycket värda en vinst som sina motståndare, men ett sent nickmål ifrån Ivanovic gav London-laget segern.
I Benfica talar man om något som kallas för ”Béla Guttmans förbannelse”. Béla Guttman var en karismatisk tränare som ledde Benfica till stora framgångar under början av 60-talet. Efter att ha blivit nekad löneförhöjning 1962 trots två raka vinster i Champions League fick Guttman nog och lämnade Benfica. Det sista han yttrade i klubben var:
”Not in hundred years from now Benfica will win a european title”
På så vis kom Béla Guttmans förbannelse till. En förbannelse som nu plågat klubben i 52 år, och som kommer att hägra i minst 48 år till, om man ska tro Guttman.
Sevilla
Efter semifinalen mot Valencia har Sevilla kunnat lägga fullt fokus på den här finalen. Man har säkrat en plats i Europa League nästa säsong, och då fjärdeplatsen redan är i hamn i Bilbao har Sevilla inte speciellt mycket att spela för i ligan, vilket har synts tydligt på planen. Förra helgen gjorde laget en okej insats hemma mot Villarreal, utan att anstränga sig överdrivet mycket för att vinna matchen. 0-0 där följdes sedan upp av förlust med 1-0 borta mot Getafe i söndags. Eftersom bara tre dagar återstod till drabbningen mot Benfica vid det tillfället sparade Emery i stort sett varenda startspelare, och lät några oprövade ynglingar få chansen. Ungdomarna tog för sig emellanåt, men avsaknaden av flera nyckelspelare var tydlig.
Att Sevilla kan ställa elva utvilade toppspelare på plan i Turin är naturligtvis både glädjande och viktigt, men samtidigt finns det viss oro i luften.
Hur är det med Sevillas form egentligen? Visst har man vilat många spelare, haft fokus på annat håll och så vidare, men det är ändå lite oroväckande att Emery och c:o har spelat fyra raka matcher utan att vinna. Ingen katastrof så klart, men före en sådan här tillställning hade det varit betydligt skönare om laget visat fin form i matcherna innan.
Nu behöver inte det här betyda någonting alls när domaren väl blåser igång finalen, men det finns nog en fara i att tro att man inför stora matcher kan strunta i hur det går, och bara lägga fokus på en enda match en bit fram i tiden. Om man inte gör sitt bästa veckorna före ett stort slag behöver det inte vara alltför enkelt att bara gå ut att visa vart skåpet ska stå.
Vi såg vad som hände med Bayern München mot Real Madrid. Förhoppningsvis slipper Sevilla gå samma väg till mötes.
Vägen till finalen (Händelserna till och med Porto-matchen ifrån en tidigare text)
Sevilla lottades i en på förhand ganska överkomlig grupp, då man ställdes mot portugisiska Estoril, tyska Freiburg och tjeckiska Liberec. Gruppspelet gick som en dans, och Sevilla slutade på 12 poäng, obesegrade.
Inte heller i sextondelsfinalen mot Maribor var det någon större fara på taket. Slovenerna klarade 2-2 på hemmaplan, men uppgiften att hålla ett kryss i Sevilla blev Maribor övermäktig. Sevilla vann dubbelmötet med 4-3, efter att Maribor snyggat till sifforna genom ett övertidsmål på Pizjuan.
Åttondelsfinalen mot antagonisten Betis blev betydligt tuffare. Matchen målades av många upp som en ganska lätt uppgift för Sevilla, med tanke på Betis usla säsong i övrigt, men när mötet väl var igång var det allt annat än ett sargat bottenlag som Sevilla ställdes mot. Verdiblancos var taggade till tusen, och efter chockresultatet 0-2 på Ramon Sanchez Pizjuan var det helt plötsligt lillebror som var i förarsätet. Betis lyckades dock inte hantera pressen och förvalta sitt läge på hemmaplan. Sevilla vann med 2-0, och fotbollens eget hasardspel straffläggning fick fälla avgörandet. Vitolo brände första, men Coke, Gameiro, Moreno och Rakitic pallade alla med trycket, och då både N´Diaye och Nono missade var saken klar. Sevilla var klara för kvartsfinal efter ett derby som får betraktas som oförglömligt.
I kvartsfinalen föll lotten på Porto. Den portugiska jätten var en av förhandsfavoriterna till slutsegern, och många experter var eniga – Sevillas Europa-äventyr skulle sluta här.
De som tvivlat på Sevilla hade heller ingen anledning att ändra sig efter första mötet på Estadio do Dragao. Porto spelade i det närmaste ut Andalusiens stolthet, som fick vara glada att sifforna stannade vid 1-0. Nu ju levde ju matchen i alla fall, resonerade man.
Före returmötet påpekade Emery vikten av att Sevilla stängde ytorna bakåt. Ett Porto-mål skulle kunna bli förödande, och det var nog fler än jag som väntade sig en passiv, försiktig och lite nervig inledning. När matchen väl blåstes igång fick vi se något helt annat. Sevilla gick på ren och skär knockout i första halvlek, och redan efter en halvtimmes spel stod det 3-0 på resultattavlan. Rakitic, Vitolo och Bacca hette målskyttarna, och alla spelade lysande.
Det enda som skulle kunnat sätta stopp för ett avancemang var ett klumpigt rött kort på Coke i början av andra halvlek. Att lira med tio man mot Porto är ingen lätt uppgift, men Sevilla höll ut, och vann till slut matchen med 4-1. Stämningen på Ramon Sanchez Pizjuan? Elektrisk.
Semifinalen blev ett helspanskt möte, när Valencia stod för motståndet. Sevilla inledde med att ta en imponerande 2-0-seger på hemmaplan, efter mål av Mbia och Bacca. Den försnämnda var klart offside vid sin balja, och domarkåren blev både smutskastade och hånade efter att ha godkänt målet.
Inför returen var många övertygade om att Sevilla skulle gå vidare, men hemma på Mestalla visade Valencia klass och vände semifinalen efter mål av Feghouli, Jonas och Mathieu. Emerys mannar var i rejäl brygga, men trots att hela matchen var motig vägrade andalusierna att ge upp, och med drygt en minut kvar av tilläggstiden klev Mbia fram igen. Möjligheten uppenbarade sig genom ett långt inkast, som skarvades vidare av Fazio och landade framför ögonen på Kameruniern, som tryckte in 1-3!
Bortamålsregeln gjorde att Valencia fick lämna turneringen på tuffast möjliga vis, men i Sevilla var glädjen total. Emery gjorde en Mourinho-rusch i ren lycka längst sidlinjen, Rakitic log med en svart Del Nido-hatt på huvudet och Sevilla-fansen stod ensamma kvar och sjöng på läktaren.
Bättre än så blir det inte.
Spelare i fokus – Ivan Rakitic
Det råder inga större tvivel om vem som är Sevillas bästa spelare. Rakitic växte fram till en nyckelspelare under förra säsongen, och har i Navas, Medels och Negredos frånvaro blivit en än viktigare pjäs den här säsongen. Passningsfoten tillhör de bästa i världen. När Rakitic har en bra dag kan han hitta öppningar och luckor som få andra hinner uppfatta, och allt som oftast är bollarna levererade med klinisk precision. Kroaten är också lagkapten sedan i höstas, och i den rollen har han skött sig mycket bra. Lägg därtill att Rakitic är en briljant poängspelare (12 mål och 11 assist i ligan den här säsongen) och vi får en av världens mest underskattade och kompletta spelare. Huruvida någon är underskattad eller inte är förvisso subjektivt, men nog förtjänar Rakitic mer uppmärksamhet än vad han får.
Tyvärr är det mycket som talar för att innermittfältaren lämnar i sommar. Sevilla är en säljande klubb med relativt små medel, och eftersom Rakitic själv verkar sugen på nya utmaningar blir det mycket, mycket svårt att behålla honom nästa säsong. Matchen mot Benfica lär alltså med största sannolikhet bli kroatens sista stora match för Sevilla. Vi kan bara hoppas och tro att Rakitic lämnar ett sista, rejält avtryck i Sevilla på onsdag. Det skulle han definitivt vara värd.
Läget i truppen
Det såg länge ut som att alla de mest tongivande spelarna skulle vara tillgängliga mot Benfica, men under helgen fick vi två dystra besked. Dels drog vänsteryttern Vitolo på sig en lättare skada och är tveksam för spel, men framförallt, Kevin Gameiro lär med all sannolikhet missa matchen, p.g.a. en knäskada. Även om Bacca finns att tillgå på topp kommer Gameiros skada väldigt olägligt. Fransmannen har spottat in mål de senaste månaderna, och i den formen hade han varit ett farligt anfallshot mot Benfica.
En annan som missar finalen är tjugoåringen Jairo, som ansågs fira väl vilt efter vinsten mot Valencia, och är därför avstängd nu.
Potentiell startelva:
Beto
Diogo, Fazio, Pareja, Alberto
Carrico, Mbia
Reyes, Rakitic, Marin
Bacca
Benfica
Ligamästare, ligacupmästare och finalister i Europa League. Att kalla Benficas säsong som något annat än en succé skulle vara en underdrift, oavsett hur finalen slutar. Årets ligatitel är den första sedan 2009-2010, och man vinner dessutom tämligen komfortabelt, hela 7 poäng före tvåan Sporting, och 13 (!) poäng före de senaste årens mästare Porto. Tränaren Jorge Jesus, som för övrigt anlände 2009, har gjort ett strålande jobb med klubben. Att vinna Europa League och på så sätt bryta Béla Guttmans förbannelse hade verkligen varit kronan på verket.
Vägen till finalen
Lissabon-klubben inledde i höstas sitt europeiska äventyr i Champions League, där man lottades mot PSG, Anderlecht och Olympiakos. Benfica gjorde ett helt okej gruppspel och skrapade ihop så mycket som tio poäng, men Olympiakos slutade på samma pinnar och gick vidare på inbördes möten.
Tredjeplatsen gav Benfica en plats i Europa-League slutspelet, där nytt grekiskt motstånd väntade i form av PAOK. Portugiserna gick vidare utan några större problem, medvetna om att det i åttondelsfinalen väntade tuffare motstånd. Londonlaget Tottenham hade visserligen stort fokus på ligan, men eftersom de enligt många hade Europas bredaste trupp skulle inte ligaprioriteringen bli något större problem, sades det. Benfica imponerade dock stort och gav aldrig Spurs någon chans.
Kvartsfinalen mot holländska AZ Alkmaar hann vare sig bli spännande eller intressant. Benfica vann med 3-0 totalt och joggade mer eller mindre till semifinal.
Även om motståndet i slutspelet inte var dåligt på något sätt dröjde det ända till semifinalen innan Benfica var tvungna att gå för fullt i 180 minuter. På andra sidan stod favoriterna till att ta hem hela turneringen – Juventus.
Benfica visade klass när man först vann hemmamötet med 2-1. Returen i Turin blev en jämn uppgörelse, och trots chanser åt båda hållen slutade matchen 0-0. Segern var respektingivande, och gör Benfica till ganska klara favoriter att ta hem även finalen.
Spelare i fokus – Luisão
33-årige Luisão fick ingen plats i Scolaris VM-trupp, men mittbacken kan glädjas åt en mycket lyckad säsong med Benfica. Luisão har tillsammans med Garay bildat ett av Europas tyngsta och bästa mittbackspar. Benfica har bara släppt in fyra mål på åtta matcher så här långt i turneringen, där har Luisão varit är en viktig faktor. Brassen är tack vare sin längd (192 cm) även ett stort hot på fasta situationer. Två mål har det blivit i Europa League för Luisão än så länge, båda gjorda i samma match mot Tottenham.
Vi har vant oss vid att Carlos Bacca har kunnat trycka bort många försvarare i La liga den här säsongen med sin styrka, men här får Colombianen verkligen något att bita i. Sevilla får nog försöka söka anfallaren längs marken, för med Luisão och Garay i backlinjen blir det svårt att gå upp och vinna duellerna, även för en krigare som Bacca.
Läget i truppen
Det som kan vara mest noterbart inför matchen mot Sevilla är de avstängningar som tre av spelarna drog på sig mot Juventus. Enzo Pérez, Eduardo Salvio och Lazar Markovic kommer alla att missa finalen av den anledningen. Inte heller Silvio eller Fejsa lär kunna vara med, då båda uppges vara skadade.
Känslan är att Benfica inte bör påverkas allt för mycket av de två skadorna, men att avstängningarna kan bli desto mer avgörande för finalens utveckling. Innermittfältaren Pérez är lagets bästa på sin position och hade varit viktig för att göra Rakitic så anonym som möjligt. I hans frånvaro talar mycket för att vi istället får se den relativt orutinerade André Gomes från start.
Bara det faktum att Salvio är avstängd är ett tungt avbräck för Benfica. Högermittfältaren har varit en av lagets vassaste spelare i Europa League den här säsongen och kommer att saknas, men det som gör situationen på högerkanten än värre är att även Salvios naturliga ersättare Markovic också är avstängd. Nu kan det bli så att 20-åringen Djurisic kastas in i hetluften i deras ställe. Ingen optimal lösning, men i det här läget finns det inte mycket annat för Jorge Jesus att göra.
Potentiell startelva:
Moraes
Pereira, Garay, Luisão, Siqueira
Djurisic, Amorim, Gomes, Gaitán
Rodrigo, Lima
Matchfakta
Var? Juventus stadium, Turin
När? Onsdag klockan 20:45
Kanal? TV 12
Avslutande ord
Till alla sevillistas: Vi är inte speciellt bortskämda med framgångar. Att hålla på Sevilla innebär oftare nederlag och huvudbry än framgång och glädje, men den här säsongen har vindarna blåst åt vårt håll. Resan laget har gjort ifrån kval förra hösten till final är helt makalös, och oavsett hur det går mot Benfica kan vi inte vara annat än stolta över det Sevilla presterat. Efter den här veckan kommer det dröja en hel sommar innan vi får våra kära spelare på planen igen, och vem vet hur det kommer att se ut då? Med tanke på att flera lär lämna är det inte alls säkert att Sevilla kommer att lyckas igen nästa år, så det gäller verkligen att värdesätta det vi har fått uppleva.
Att spela final i Europa League är stort. Sevilla har bara gjort det vid två tillfällen tidigare, och efter det här kan det dröja många, många år innan laget i våra hjärtan spelar en stor final igen, så njut. Njut av det faktum att Sevilla taget sig ända hit.
Njut av att världens blickar för en gångs skull är riktade mot oss.
Njut av Rakitic krossbollar, Morenos ruscher på vänsterkanten och Fazio rensningar i straffområdet.
Det här kan vara sista chansen.
Vamos mi Sevilla. Vamos campeón!
