Julspecial: Den gyllene säsongen 03/04, del 1 av 2
Vi fortsätter våran Julspecial så här på Juldagen när fotbollsabstinens kanske trycker på lite extra. Traditioner som jul innebär automatiskt en hel del nostalgi för de flesta och vi på Valenciaredaktionen tänkte inte vara sämre. Här följer en härlig återskildring av Valencias kanske mest framgångsrika säsongen någonsin 2003/2004 när laget vann både La Liga och Uefacupen. Häng med i Christoffers krönika och dröm er tillbaka!
Det var bättre för...ett tjatigt uttryck men i vissa fall stämmer det faktiskt. Var det inte bättre för säg sisådär åtta år sedan. Då var vi mitt inne i en gyllene säsong som skulle krönas med en UEFA-cuppokal och en ligatitel. Vad hände? Vilka gjorde det? Och vad hände med de?
Säsongen 2003/2004 var sannerligen en bra tid. Valencia hade fått upp ångan rejält efter att ha gjort slut på en 31 år lång svit utan ligatitel då man säsongen 2001/2002 äntligen vann ligan igen. De två tidigare säsongerna hade man även spelat Champions League final två år i rad, dock med dråpliga andraplatser som resultat. Säsongen 2001/2002 innebar också förändringar då Héctor Cúper ersattes av Rafael Benítez som imponerat med att ta Tenerife till Primera Division. Med sig från Tenerife tog han även Mista och Curro Torres utöver det värvades bland annat Marchena och Rufete inför säsongen.
Den efterföljande säsongen 02/03 blev en misslyckad säsong jämfört med de senaste säsongerna. I ligan slutade man på en 5:e plats och i Europaspelet åkte man ut i kvartsfinalen mot Inter efter färre gjorda bortamål. Den snöpliga 5:e platsen innebar också missat CL-spel och istället fokus på UEFA-cupen.
2003/2004
Säsongen 2003/2004 började makligt med ett kryss hemma mot Valladolid. Därefter följde en stabil vinstsvit då man besegrade Osasuna (borta), Malaga (hemma), Atletico Madrid (borta), AIK (borta), Real Madrid (hemma), Barcelona (borta), AIK (hemma), Espanyol (hemma) och Castellón (borta) innan man åkte dit mot Deportivo på bortaplan. Men man hade lagt en bra grund att utgå ifrån med vinster över Barcelona och Real Madrid. Resterande delen av hösten flöt på bra och inför julen fightades man tillsammans med Real Madrid i den absoluta toppen. Madridlaget ledde då med 2 poäng och denna ledning utökades ytterligare de kommande omgångarna. Efter 26 spelade omgångar var ledningen hela åtta poäng och många trodde att ligan var avgjord...
Förutom att fightas i ligan möttes Real Madrid och Valencia även i kvartsfinalen i cupen, ett dubbelmöte där Valencia fick se sig besegrade. Men det visade sig senare att ha varit en dyrköpt seger för marängerna. För los ché innebar uttåget från cupen att all kraft kunde läggas på UEFA-cupen och ligan medan Real Madrid hade Champions League, ligan och cupen att fokusera på. Något man inte klarade av och man fick respass i kvartsfinalen i europaspelet, förlorade finalen i cupen och till sist slutade man på en 4:e plats i ligan. Valencia däremot lyckades bättre och vann till slut ligan efter en imponerande upphämtning.
I europaspelet gick det också bra. Under våren avverkade man turkar (Besiktas, Genclerbirligi), fransmän (Bordeaux) och lokalkonkurrenter (Villareal) innan man äntligen var framme i Göteborg för finalen på Ullevi mot franska Marseille. Ett intressant Marseille med Barthez i målet, Mathieu Flamini på mittfältet och Drogba i anfallet. Matchen spelades i ett högt tempo och avgjordes i den 43:e minuten när Mista kapas av Barthez. Domaren Collina blåser för straff och visar det röda kortet till Barthez. Vicente rullar in straffen och uppförsbacken för Marseille är än längre. I andra halvlek fastställer Mista slutresultatet efter en fin kontring och även om Marseille försöker lyckas de inte reducera Valencias ledning. UEFA-cuppokalen tilldelas Valencia och festen kan börja. Guldet var det första på 24 år och plåster på såren för de två, nyligen, förlorade CL-finalerna. Vinsten innebar även att Amedeo Carboni blev historisk som äldste spelare att vinna en europeisk final med sina 39 år och 43 dagar.
För nostalgikern finns ett kort sammandrag av finalen här: http://www.youtube.com/watch?v=shJjr_QZIeQ
Summering av säsongen
Summeringen av ligan visar på att los ché tog hem ligan med fem poängs marginal till tvåan Barcelona. Men än mer imponerande var försvaret då man endast släppte in 27 mål på 38 spelade matcher. Ett försvar som saknar liknelser med de senaste säsongernas försvar i Valencia... Utöver det gjorde man 71 mål och Mista var den hetaste målskytten, i Valencia, och stod för 19 fullträffar. Canizares var den hetaste målvakten i ligan och belönades med Zamora-trofén som ges ut av MARCA till Primera Divisions bäste målvakt.
Hur sammanfattar man säsongen då? Med en dubbel och en fantastiskt lyckad värvning av Benítez? Jo sanningen är att båda delarna stämmer väl. Men, var allt frid och fröjd med en lysande tränare vid rodret inför kommande säsong? Det hade varit bra så. Men kort efter firandet av dubbeln cirkulerar det flera uppgifter att Benítez är på väg bort från Valencia. Ryktena lever kvar och Benítez meddelar senare att han tänker över sin framtid. Slutligen kommer dråpslaget då han meddelar att han lämnar Valencia. Senare kom han att ta över Liverpool och därefter Inter, anledningen till att han lämnade uppgav han vara problem med den dåvarande presidenten i Valencia. Idag är han klubblös efter att ha sparkats från Inter i December 2010.
Benítez till Liverpool, med vad hände sedan med den startelvan som tog sin an Marseille i finalen? Just den frågan kan du läsa mer om i nästa artikel där startelvan från UEFA-cupfinalen gås igenom och vad som hände efter finalen.
*****
Del två i artikelserien runt säsongen 2003/2004 publiceras senare i eftermiddag.
God fortsättning!
